Antalet sammankomster ökar

Låt oss nu se närmare på Jehovas folks andligen uppbyggande sammankomster. De är alltid glädjefyllda tillfällen. Eftersom det fanns få Jehovas vittnen i landet före andra världskriget, hölls det inga större sammankomster förrän efter kriget. Det gjordes ändå ansträngningar att uppmuntra vännerna på detta sätt. I ”Årsboken” för 1941 berättades det faktiskt att det hade hållits en sammankomst i Manila i mars 1940.

Du kanske kommer ihåg att japanerna satte Joseph Dos Santos i fängelse. I början av 1945 blev han till slut frigiven av amerikanerna. Han var mycket intresserad av vännernas andliga välfärd. Många av dem hade nyligen blivit en del av organisationen. De fick hjälp att lära sig hur man effektivt undervisar andra om Bibelns sanningar genom bibelstudier i hem. Det gjordes bland annat genom det landskonvent som hölls i Lingayen i Pangasinan i slutet av 1945. Det var omkring 4 000 närvarande, och det tydde på att det fanns ett stort intresse. Med tanke på att kriget nu var slut var det ett verkligt glädjefyllt tillfälle.

Från den tiden blev det fler och fler närvarande vid sammankomsterna, allteftersom antalet förkunnare ökade. Omkring 17 år senare hade dessa 4 000 blivit 39 652. Då hölls sammankomsterna inte bara på en plats, utan på sju olika ställen. Efter ytterligare 15 år (1977) passerade antalet närvarande vid områdessammankomsterna 100 000. På den tiden hölls det 20 sammankomster över hela landet. Åtta år senare var närvaroantalet över 200 000, och 1997 var mer än 300 000 med vid områdessammankomsterna. Under 2002 var det möjligt att planera 63 sammankomster – det största antalet någonsin. Det kan vara mycket svårt och ibland dyrt att ta sig fram på öarna. När sammankomsterna hålls på många ställen, får vännerna närmare till dem, och det är lättare för dem att vara med. Det gör det möjligt för fler att få nytta av de här andliga festmåltiderna.

I den norra delen av landet tog sig vänner 1947 nerför floden Abra på två flottar för att vara med vid en kretssammankomst i Vigan, som ligger vid kusten. Vid flodens mynning tog de isär flottarna och sålde virket för att kunna köpa biljetter till den buss som skulle föra dem hem till bergen efter sammankomsten. De hade med sig stora säckar med ris, buntar med ved, sovmattor, många barn och varma leenden som blev större och större ju längre sammankomsten varade. De sörjde för alla sina materiella behov med hjälp av ris, ved, en gammaldags grillanordning och en sovmatta.

År 1983 gick en grupp från Caburanförsamlingen i den sydliga provinsen Davao del Sur tre dagar genom bergig terräng för att nå fram till en hamn för motorbåtar. Sedan färdades de med motorbåt ytterligare en dag till sammankomststaden. De kände att den trevliga samvaron med andra vid områdessammankomsten ”Guds rikes endräkt” var värd ansträngningen och kostnaden.

År 1989 gick en familj med två barn, som var två och fyra år, nästan sju mil från staden El Nido på Palawan för att vara med vid en kretssammankomst. Det tog dem två dagar att gå genom djungel där det finns få markerade stigar. Under sin vandring var de tvungna att plocka bort blodiglar från sina kroppar. Något som gjorde det hela värre var att det regnade oavbrutet under dessa två dagar. Det var många bäckar och floder som de måste ta sig över, men det fanns inga broar. Trots de här svårigheterna kom familjen fram välbehållen. De gladde sig verkligen över att få vara tillsammans med vännerna där!

Alldeles speciella sammankomster

Jehovas folk över hela världen kommer med värme ihåg sammankomster som har hållits. Vännerna i Filippinerna är inget undantag. Alla sammankomstprogram uppskattas mycket, men en del får en speciell betydelse och lämnar ett djupare intryck i hjärta och sinne. En del av dem är internationella sammankomster eller kanske sammankomster där missionärer som besöker sitt hemland berättar för de närvarande vad de varit med om.

Som det tidigare nämnts är det ganska många filippinska bröder och systrar som är missionärer i andra asiatiska länder och öar i havet. Flera gånger har Jehovas vittnen över hela världen lämnat bidrag till en fond för att hjälpa missionärer att resa till sitt hemland och vara med vid sammankomster där. Filippinska missionärer har också fått del av denna kärleksfulla anordning. År 1983, 1988, 1993 och 1998 var det många som tack vare den hjälp de fick kunde vara med vid sammankomster i Filippinerna och vara tillsammans med sina familjer och vänner. Rapporter från 1988 visar att det var 54 missionärer som tjänade i 12 länder som kom hem för att besöka sammankomster i Filippinerna. Vid den tiden hade dessa 54 i medeltal varit 24 år i heltidstjänsten. Alla tyckte att det var mycket roligt att som en del av programmet få lyssna till det de hade att berätta.

Andra minns sammankomster på grund av att de är förknippade med speciella händelser, men även för vännernas beslutsamhet att fortsätta trots besvärligheter. Områdessammankomsten ”Guds frid” 1986 i Surigao på Mindanao är ett exempel. Precis före sammankomsten drabbades staden av en tyfon med en vindstyrka på över 40 meter per sekund. Taket över stadion blev svårt skadat. Staden blev helt utan ström, och den skulle inte komma tillbaka förrän efter sammankomsten. Vatten måste hämtas sex kilometer bort. Det hindrade inte vittnena från att samlas. Bröderna tog vara på det som var kvar av podiet och satte upp det i en sporthall i närheten av stadion. De hyrde en generator för att driva några lampor, ljudanläggningen och ett kylskåp till cafeterian. Man hade väntat att 5 000 skulle vara närvarande, men som mest var det 9 932 som gladde sig över sammankomsten! De var verkligen inte några ”godväderskristna”.

Internationella sammankomster har blivit särskilt minnesvärda. Den styrande kretsen gjorde anordningar för internationella sammankomster i Manila både 1991 och 1993. Delegaterna gjorde ett djupt intryck i staden. Det var ett fantastiskt utbyte av uppmuntran för de filippinska bröderna och systrarna, av vilka de flesta inte har resurser att resa och besöka andra länder. (Rom. 1:12) De utländska delegaterna blev imponerade av den värme och gästfrihet som de filippinska vännerna visade dem. Ett par från USA skrev: ”Vi vill tacka speciellt för ert hjärtliga mottagande. Ni tog emot oss alla med öppna armar!”

År 1993 användes tre stadionanläggningar i Manila, och när någon i den styrande kretsen höll tal var de tre platserna sammankopplade via telefon. Det var en spännande upplevelse för de närvarande att se Nya Världens översättning av de kristna grekiska skrifterna komma ut på tagalog! En ung syster sade: ”Jag blev överlycklig. Jag hade hoppats att vi en gång skulle få Nya Världens översättning på tagalog. Vilken överraskning det var när vi fick den!”

År 1998 var situationen den omvända. För första gången sedan 1958 inbjöds Filippinerna att sända delegater till andra länder. Därför reste 107 vänner till en sammankomst på USA:s västkust. I september hade 35 andra privilegiet att få vara med vid en internationell sammankomst i Korea. Sådana sammankomster har verkligen haft en betydelsefull roll i att utbilda och förena Jehovas folk och hjälpa alla att göra Jehova till sitt fäste.

[Tabell på sidan 199]

(Se publikationen)

Diagram som visar ökningen i antalet närvarande vid sammankomster (1948–1999)

350 000

300 000

250 000

200 000

150 000

100 000

50 000

0

1948 1954 1960 1966 1972 1978 1984 1990 1996 1999

[Bild på sidan 199]

Den internationella sammankomsten ”Lärda av Gud” 1993

[Bild på sidan 199]

Dop vid områdessammankomsten ”Glada lovprisare” 1995

[Bild på sidan 200]

Missionärer som har sänts ut från Filippinerna på besök under sammankomsterna

[Bild på sidan 202]

”Nya Världens översättning av de kristna grekiska skrifterna” gavs ut på tagalog vid sammankomsterna 1993