De första strålarna av sanningens ljus

Filippinerna är unikt genom att det är det enda land i Asien som till övervägande delen är romersk-katolskt. Filippinarna hade från början sina inhemska religioner, men över 300 år av spanskt styre införde katolicismen. Även om landet under 50 år styrdes av USA och folket kom i kontakt med andra former av religion, fortsätter den katolska tron att vara dominerande. Omkring 80 procent av befolkningen bekänner sig till den.

Charles T. Russell, en framträdande bibelforskare – som Jehovas vittnen tidigare kallades – stannade 1912 till i Manila på en föredragsresa runt världen. Den 14 januari höll han i Manilas stora operahus ett tal över ämnet ”Var är de döda?” Litteratur lämnades ut till dem som var närvarande.

Mer av sanningens säd såddes i början av 1920-talet då broder William Tinney från Canada kom på besök som näste representant för bibelforskarna. Han bildade en bibelstudiegrupp. På grund av dålig hälsa var han tvungen att återvända till Canada, men filippinare som var intresserade höll i gång gruppen. Litteratur som skickades med post till landet bidrog till att sanningen hölls vid liv i människors hjärta. Så var förhållandena fram till början av 1930-talet. År 1933 sände radiostationen KZRM ut sanningens budskap över Filippinerna.

Detta år gav sig Joseph Dos Santos i väg på en predikofärd jorden runt med Hawaii som utgångspunkt. Hans första uppehåll blev Filippinerna, och han kom inte längre. Broder Dos Santos fick i uppgift att ta ledningen i arbetet med att predika om Guds kungarike där och att upprätta ett avdelningskontor. Det öppnades den 1 juni 1934. Broder Dos Santos och några få av lokalbefolkningen som önskade tjäna Jehova satte i gång med att predika och sprida litteratur. Trots motstånd fanns det 121 förkunnare i landet 1938, och 47 av dem var pionjärer.

Även om amerikanerna hade lärt många att tala engelska, lade bröderna märke till att människor lär känna Bibeln bäst på sitt modersmål. Det innebar en utmaning, eftersom det över hela Filippinerna talades nästan 90 språk och dialekter. Men ansträngningar gjordes för att översätta litteratur till några av de större språken. År 1939 rapporterade avdelningskontoret: ”Vi gör nu inspelningar [av bibliska föredrag] på tagalog, och med hjälp av dem räknar vi med att kunna använda grammofonerna mer till ära för Herren.” Det berättades också att boken Rikedom höll på att översättas till tagalog. Två år senare hade broschyrer översatts till fyra andra av Filippinernas största språk, och på det sättet fick de flesta i landet möjlighet att förstå budskapet om Riket.

Bland dem som på den tiden reagerade positivt på sanningens budskap var Florentino Quintos, som var lärare. Han fick först höra talas om det arbete som Jehovas folk utför, när han talade med en man som själv hade lyssnat till broder Russells tal i Manila 1912. År 1936 skaffade sig Florentino av ett Jehovas vittne 16 böcker i lysande färger som handlade om Bibeln. Men Florentino hade mycket att göra som lärare, och under en tid stod böckerna i alla regnbågens färger där utan att bli lästa. Sedan bröt kriget ut, japanerna invaderade landet, och många normala verksamheter upphörde. Nu hade Florentino tid att läsa, och det gjorde han. Det dröjde inte länge förrän han hade läst böckerna Rikedom, Fiender och Frälsning. Hans läsande avbröts då han blev tvungen att fly för japanerna, men sanningens säd hade såtts i hans hjärta.

[Ruta på sidan 153]

Tidig sådd av sanningens säd

Charles T. Russell och den grupp som reste tillsammans med honom besökte Filippinerna 1912. Även om de var de första officiella representanterna från högkvarteret i Brooklyn, finns det skildringar som visar att två andra bibelforskare redan fanns i Filippinerna och hjälpte andra att lära känna Bibelns sanning. Louise Bell från USA skrev:

”Min man och jag begav oss till Filippinerna 1908 och arbetade som lärare där. Vi var de enda amerikanerna i staden Sibalom. Vi beställde hundratals kilo bibliska traktater från Brooklyn. De sändes med båt från New York till San Francisco, sedan över Stilla havet till Manila och därifrån med mindre båtar till Sibalom.

Vi spred de här traktaterna och talade med människor så mycket vi hade tid och möjlighet till. Vi antecknade inte timmar och placeringar. Fastän människor var katoliker, lyssnade många gärna till oss. Vi var lärare med medicinsk utbildning, men i första hand var vi förkunnare av de goda nyheterna.

Vi tog oss fram på dåliga vägar genom att gå till fots eller rida. Ibland sov vi på golv av flätad bambu och åt fisk och ris från en gemensam skål.

När pastor Russell besökte Manila 1912, skickade vi ett telegram till honom.”

Syster Bell var med och lyssnade till det tal broder Russell höll i Manilas stora operahus över ämnet ”Var är de döda?”

[Bild på sidan 154]

Charles T. Russell och William Hall under sitt besök i Filippinerna 1912