UNDER 50 år var den brittiske filosofen Antony Flew en högt ansedd och respekterad ateist. År 1950 skrev han uppsatsen ”Theology and Falsification”, som blev ”århundradets mest omtryckta filosofiska publikation”. År 1986 kallades Flew ”vår tids skarpaste kritiker av teismen” (tron på en eller flera gudar). Det kom därför som en stor chock för många när han 2004 deklarerade att han hade ändrat uppfattning.

Vad var det som fick Flew att byta åsikt? Det var faktiskt vetenskapen. Han blev övertygad om att universum, naturlagarna och livet inte kunde ha kommit till av en ren slump.

”Den springande punkten är inte bara att det finns regelbundenheter i naturen”, skrev Flew 2007, ”utan att dessa regelbundenheter är matematiskt exakta, universella och ’sammanlänkade’. Einstein kallade dem ’förkroppsligat förnuft’. Frågan vi bör ställa oss är hur naturen paketerades på det här sättet. Det är just denna fråga som vetenskapsmän som Newton, Einstein och Heisenberg har ställt sig – och besvarat. Svaret de kom fram till var Gud.”