4, 5. Hur användes grammofoninspelningar, men vad saknade de?

⁴ Inspelade föredrag. På 30-talet och en bit in på 40-talet använde förkunnarna bärbara grammofoner och inspelade föredrag i tjänsten från dörr till dörr. Det tog knappt fem minuter att spela upp ett sådant tal. En del av talen hade korta och kärnfulla teman, till exempel ”Treenigheten”, ”Skärselden” och ”Guds rike”. Hur kunde ett besök gå till? Clayton Woodworth j:r, en broder som blev döpt i USA 1930, berättade: ”Jag hade med mig en liten bärbar grammofon som var fjäderdriven. Den hade en lös tonarm som jag behövde placera i exakt rätt läge på kanten av skivan för att det skulle fungera. Jag gick fram till dörren, öppnade väskan, satte tonarmen i läge och ringde på dörrklockan. När dörren öppnades, sa jag: ’Jag har ett viktigt budskap som jag skulle vilja att du lyssnar på.’” Hur reagerade människor? Broder Woodworth berättade: ”Många gånger gick det bra. Men ibland smällde folk igen dörren. Och emellanåt tog de mig för grammofonförsäljare.”

⁵ År 1940 fanns det över 90 olika inspelade föredrag, och över en miljon skivor hade producerats. John E. Barr, som då var pionjär i Storbritannien och längre fram blev medlem av den styrande kretsen, berättade: ”Mellan 1936 och 1945 var grammofonen min ständiga följeslagare. På den tiden kände jag mig faktiskt helt bortkommen utan den. Att få höra broder Rutherfords röst där vid dörren var så uppmuntrande; det var som att ha honom vid sin sida. Men trots allt saknade grammofonarbetet själva undervisningsaspekten, möjligheten att nå hjärtat hos människor.”