Skapelsedramat i bilder — ett annat redskap

Utrustning för att visa Skapelsedramat i bilder — en flera timmar lång föreställning med stillbilder och rörlig film och med synkroniserat ljud — kom också till Sverige, då första världskriget flammade upp. Ett svensk-amerikanskt par, William och Bella Undén, kom från Förenta staterna för att demonstrera hur utrustningen skulle användas. Att bröderna visade nit och entusiasm för Skapelsedramat återspeglas i svenska upplagan av Vakt-Tornet för 15 oktober 1914:

”[Vi] äro ifrigt angelägna om att så snabbt som möjligt kunna nå landets alla större städer och samhällen, ... medan vredens moln allt mer samla sig öfver våra hufvuden och mänskligheten skälfver af fruktan för den inbrytande storm, som redan börjat skaka den närvarande världsordningen.”

Den första föreställningen hölls i Örebro teater den 25 september 1914. Lokalen var fylld till bristningsgränsen, och gatan utanför var full av folk som inte kom in. Bildföreställningen fortsatte flera kvällar därefter. I Vakt-Tornet hette det: ”Tillströmningen af folk tilltog icke desto mindre allt mer och mer, så att flera uniformerade poliskonstaplar hvarje gång hade fullt arbete med att biträda oss i våra bemödanden att hålla de påträngande massorna tillbaka.”

I en tidning i Sundsvall hette det år 1915: ”Tack vare utmärkt vakthållning ha inga oordningar förekommit, men scener af stum förtviflan utspelas alltid då portarna obevekligen stängas. De tusenden som då icke fått plats skingras motvilligt och de allra trognaste kvarstanna hela den tid föreställningen varar för att åtminstone få vistas i närheten af det stora undret.”

Under de tre följande åren visades Skapelsedramat på hundratals platser. Enbart 1915 visades det 1.256 gånger. Det bidrog mycket till att göra människor bekanta med Jehovas uppsåt och till att levandegöra bibeln. I den nyss citerade tidningsartikeln tillades det att Russell och hans medtroende ”arbetar som bekant på populariserandet af den Heliga Skrift och att genom förklaring af de olika bibeltexterna bibringa en intelligent uppfattning af Gud”.

Som ung tog Elin Andersson del i att visa Skapelsedramat. Tårarna fyller hennes ögon, då hon vid 90 års ålder berättar: ”Jag tillhörde en stab på 12 bröder och systrar som reste runt i landet med en uppsättning av Dramat. Min uppgift var att anvisa platser och att betjäna de närvarande. Det var underbart att se alla dessa människor komma och att lägga märke till hur imponerade de blev. Många kom för att se föreställningen gång på gång. De kunde köa i timmar för att få en plats. Det var en mycket minnesrik och lycklig tid!”

I tre års tid hjälpte en annan ung kvinna, Maja Lundquist, frivilligt till vid förevisningen av Skapelsedramat. Hon var så lycklig över detta privilegium att hon kände sig sporrad att fortsätta i heltidstjänsten, som hon sedan nitiskt ägnade sig åt i 53 år, till sin död.