”Skapelsedramat” hade premiär den 11 januari 1914 i New York.

De flesta filmerna och många av ljusbilderna kom från kommersiella studior. Professionella konstnärer i Philadelphia, New York, Paris och London färglade för hand filmruta för filmruta och ljusbild för ljusbild. Bröder och systrar vid Betels egen ateljé arbetade också mycket med färgläggningen. Ofta handlade det om att ersätta trasiga bilder. Och förutom att använda köpta filmer så filmades beteliter som fick spela Abraham, Isak och ängeln som hindrade Abraham från att verkligen offra sin son. (1 Mos. 22:9–12) Inspelningarna gjordes i Yonkers, i närheten av New York.

En av broder Russells medarbetare sa till pressen att den här medieformen skulle ”intressera tusentals människor för Skriften, mer än något annat som tidigare gjorts för att sprida religiösa budskap”. Var kristenhetens prästerskap positiva till det här nya, banbrytande sättet att nå ut till de andligt hungrande människomassorna? Nej, tvärtom. Som grupp betraktade fördömde de ”Skapelsedramat”, och några försökte på ett utstuderat sätt hindra allmänheten från att se det. På en plats såg en sammanslutning av präster till att strömmen bröts.

Ändå kom folk i stora skaror till teatrarna för att få se ”Skapelsedramat” helt gratis. I USA visades det i upp till 80 städer varje dag, och för många var det första gången de såg en talfilm. Med hjälp av intervallfotografering fick de se en kyckling picka sig ut ur sitt skal och en blomma slå ut i all sin prakt. Vetenskaplig information riktade uppmärksamheten på Jehovas enastående vishet. När broder Russell introducerade ”Skapelsedramat” på vita duken var det en man som utbrast: ”Han är ju mer lik broder Russell än broder Russell själv!”