Det är fortfarande tidigt på morgonen när Jesus kommer till Pilatus palats. Men judarna som fört dit Jesus vägrar att gå in. De vill inte riskera att bli orena på grund av de icke-judar som är där, för då skulle de inte kunna äta måltiden den 15 nisan. Den dagen är första dagen av det osyrade brödets högtid, som anses vara en del av påsken.

Pilatus kommer ut och frågar dem: ”Vad anklagar ni den här mannen för?” De svarar: ”Han är en brottsling, annars skulle vi inte ha överlämnat honom till dig.” Pilatus känner antagligen att de försöker pressa honom, så han säger: ”Ta honom själva och döm honom enligt er egen lag.” Judarna invänder: ”Vi har inte rätt att döda någon.” (Johannes 18:29–31) Det är tydligt att judarna har mord i sikte.

Om motståndarna dödar Jesus under påskhögtiden skulle folket förmodligen hålla dem ansvariga för hans död, och det skulle kunna starta ett upplopp i staden. Men om de kan utnyttja romarnas rätt att utfärda dödsstraff, kan de få Jesus avrättad på politiska grunder utan att behöva ta ansvar för det.

De religiösa ledarna berättar inte för Pilatus att de redan har dömt Jesus för hädelse. I stället kokar de ihop tre andra anklagelser: ”Den här mannen vilseleder vår nation, han förbjuder att man betalar skatt till kejsaren och han säger att han själv är Messias, en kung.” (Lukas 23:2)

Pilatus är en representant för Rom. Så anklagelsen att Jesus skulle vara en kung borde oroa honom. Han går in i palatset igen, kallar på Jesus och frågar: ”Är du judarnas kung?” Med andra ord vill han veta om Jesus har brutit mot romersk lag och utsett sig själv till kung i opposition mot kejsaren. Jesus frågar: ”Är det något du undrar själv, eller har andra sagt det om mig?” (Johannes 18:33, 34) Hur mycket känner Pilatus egentligen till om Jesus?

Pilatus är inte så insatt, men han vill veta mer och säger: ”Jag är väl ingen jude! Det är ditt eget folk och de främsta prästerna som har överlämnat dig åt mig. Säg vad du har gjort.” (Johannes 18:35)

Jesus undviker inte frågan om han är kung. Men hans svar på den här viktiga frågan förvånar verkligen ståthållaren.

Jesus hymlar inte med att han är en kung. Men trots det behöver inte Pilatus se honom som ett hot mot Rom. Jesus förklarar: ”Mitt rike är ingen del av den här världen. Om det hade varit en del av den här världen skulle mina efterföljare ha kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike inte härifrån.” (Johannes 18:36) Jesus är kung i ett rike, men det riket finns inte i den här världen.

Pilatus nöjer sig inte med det, utan frågar: ”Så du är alltså en kung?” Jesus bekräftar Pilatus slutsats och svarar: ”Du säger själv att jag är en kung. Jag föddes och kom hit till världen för att vittna om sanningen. Den som är på sanningens sida lyssnar till min röst.” (Johannes 18:37)

När Jesus tidigare pratade med Tomas sa han: ”Jag är vägen och sanningen och livet.” Nu får också Pilatus höra honom säga rakt ut varför han kommit till jorden. Det är för att ”vittna om sanningen” och, mer specifikt, sanningen om Guds rike. Jesus är besluten att hålla fast vid den sanningen, trots att det kommer att kosta honom livet. Pilatus frågar: ”Vad är sanning?” Men han vill egentligen inte ha något svar, för han känner att han har hört tillräckligt för att kunna döma honom. (Johannes 14:6; 18:38)

Pilatus går tillbaka till de främsta prästerna och folket som väntar utanför palatset. Jesus står tydligen bredvid när Pilatus deklarerar: ”Jag kan inte se att den här mannen är skyldig till något.” Folket blir rasande och insisterar: ”Han uppviglar folket i hela Judeen med sin undervisning, ända från Galileen och hit.” (Lukas 23:4, 5)

Judarna är obevekliga, och de äldste och de främsta prästerna fortsätter sitt fanatiska skränande. Pilatus vänder sig till Jesus och frågar häpet: ”Hör du inte allt de beskyller dig för?” (Matteus 27:13) Till Pilatus stora förvåning svarar inte Jesus. Anklagelserna haglar, men han rör inte en min.

Pilatus tar fasta på att folket sa att Jesus undervisat ”ända från Galileen och hit”. Och när han undersöker saken närmare får han reda på att Jesus faktiskt är galilé. Pilatus ser nu sin chans att slippa undan ansvaret att döma Jesus. Herodes Antipas (son till Herodes den store) är landsdelshärskare i Galileen, och han befinner sig i Jerusalem för påsken. Så Pilatus skickar Jesus till Herodes Antipas.

När Jesus kommer tillbaka kallar Pilatus till sig folket, de främsta prästerna och de judiska ledarna. Han säger: ”Nu har jag förhört honom inför er och inte hittat någon grund för era anklagelser. Det har inte Herodes heller, och därför skickade han tillbaka honom till oss. Han har inte gjort något som förtjänar döden. Därför tänker jag piska honom och sedan frige honom.” (Lukas 23:14–16)

Pilatus inser att det är prästernas avundsjuka som ligger bakom allt det här. Därför vill han verkligen frige Jesus. Samtidigt som Pilatus sitter på domarsätet och försöker hitta en bra lösning får han ytterligare skäl att frige honom. Hans fru meddelar: ”Ha ingenting med den där rättfärdige mannen att göra. Jag har haft en mardröm [tydligen från Gud] på grund av honom, och jag har plågats mycket av den i dag.” (Matteus 27:19)

Men hur ska Pilatus kunna frige denne oskyldige man?

Pilatus sa till folkskaran som vill se Jesus död: ”Jag [har] ... inte hittat någon grund för era anklagelser. Det har inte Herodes heller.” (Lukas 23:14, 15) Pilatus vill skona Jesus, och han byter nu taktik och säger: ”Ni [har] ju seden att jag ska frige en fånge åt er vid påsken. Vill ni att jag ska frige judarnas kung?” (Johannes 18:39)

Pilatus vet att det finns en fånge som heter Barabbas. Han är känd för att vara en rånare, rebell och mördare. Pilatus frågar: ”Vem vill ni att jag ska frige åt er, Barabbas eller Jesus, den så kallade Messias?” Folket, som triggats av de främsta prästerna, begär att Barabbas ska släppas i stället för Jesus. Pilatus frågar igen: ”Vem av dem vill ni att jag ska frige åt er?” Folket ropar: ”Barabbas.” (Matteus 27:17, 21)

Då invänder Pilatus: ”Men vad ska jag göra med Jesus, den så kallade Messias?” Folket vrålar: ”På pålen med honom!” (Matteus 27:22) De har verkligen sjunkit lågt som kräver att en helt oskyldig man ska dödas. Pilatus vädjar: ”Varför det? Vad har den här mannen gjort för ont? Jag ser inte något som gör honom förtjänt av döden, så jag tänker piska honom och sedan frige honom.” (Lukas 23:22)

Trots Pilatus försök ropar folket ilsket och enhälligt: ”På pålen med honom!” (Matteus 27:23) De religiösa ledarna har hetsat folket så till den grad att de törstar efter blod. Och det är oskyldigt blod de vill ha! Folket är ute efter samma person som de bara fem dagar tidigare välkomnade som kung på Jerusalems gator. I det här hotfulla kaoset håller sig lärjungarna, om de är där, tyst i bakgrunden.

Pilatus inser att han talar för döva öron och att ett upplopp är på väg att bryta ut. Han tar därför lite vatten och tvättar sina händer framför folket och säger: ”Jag är oskyldig till den här mannens blod. Ni får bära ansvaret.” Men folket är obevekligt och svarar: ”Låt hans blod komma över oss och över våra barn.” (Matteus 27:24, 25)

Ståthållaren verkar vilja göra det rätta, men han ger vika för önskan att vara folket till lags. Han låter dem få sin vilja igenom. Barabbas friges, och de sliter av Jesus kläderna och pryglar honom.

Efter den här tortyren förs Jesus in i ståthållarens palats. Hela truppavdelningen samlas, och den kränkande misshandeln fortsätter. De flätar en krona av törnen och trycker ner den på Jesus huvud. Soldaterna placerar också en stav i hans högra hand och sätter på honom en mantel, en sådan som kungligheter brukar ha. De säger hånfullt: ”Leve judarnas kung!” (Matteus 27:28, 29) Och som om inte det vore nog örfilar de honom och spottar på honom. De tar staven och slår honom i huvudet med den, vilket får taggarna i den förödmjukande ”kronan” att tränga allt längre in i huden.

Pilatus är imponerad av att Jesus har lyckats behålla värdigheten och sin mentala styrka under allt det här. Och därför försöker Pilatus på nytt göra sig fri från skuld och säger: ”Nu för jag ut honom till er så att ni förstår att jag anser att han är oskyldig.” Pilatus kanske tänker att folkskaran kommer att mjukna när de ser Jesus blodig och blåslagen. När Jesus står där framför den hjärtlösa mobben ropar Pilatus: ”Se! Människan!” (Johannes 19:4, 5)

Jesus är sargad och slagen, men han är ändå beundransvärt lugn. Det här går inte Pilatus förbi, och hans ord uttrycker både respekt och sympati.

Jesus har blivit hånad och brutalt misshandlad. De främsta prästerna och deras kumpaner tänker inte låta något komma i vägen för att få Jesus dödad. Och Pilatus försök att frige honom rör dem inte i ryggen. De fortsätter att skrika: ”På pålen med honom! På pålen med honom!” Pilatus svarar: ”Ta honom själva och avrätta honom, för jag har inte hittat något att anklaga honom för.” (Johannes 19:6)

Judarna har inte lyckats övertyga Pilatus om att Jesus gjort uppror mot Rom och förtjänar dödsstraff. Därför byter de taktik och tar upp en religiös anklagelse i stället. De har tidigare anklagat Jesus för hädelse i en rättegång i Sanhedrin. Och nu säger de: ”Vi har en lag, och enligt den måste han dö, för han har gjort sig till Guds son.” (Johannes 19:7) Den här anklagelsen har Pilatus inte hört förut.

Pilatus har sett hur Jesus trots tortyr har behållit sin värdighet, och dessutom har hans hustru haft en mardröm på grund av Jesus. (Matteus 27:19) Så han går in i palatset igen och försöker komma på ett sätt att få honom fri. Men hur ska han hantera den här nya anklagelsen som judarna framför – att den här fången skulle vara ”Guds son”? Trots att han vet att Jesus är från Galileen frågar han: ”Varifrån kommer du?” (Lukas 23:5–7; Johannes 19:9) Börjar Pilatus tro att Jesus levt förut och är någon slags gud?

Pilatus har själv hört Jesus säga att han är kung men att hans rike inte är någon del av den här världen. Jesus känner inget behov av att gå närmare in på det, så han förblir tyst. Det här sårar Pilatus stolthet, och han säger irriterat: ”Vägrar du tala med mig? Vet du inte att jag har makt att både frige och avrätta dig?” (Johannes 19:10)

Jesus svarar: ”Du skulle inte ha någon makt alls över mig, om du inte hade fått den från ovan. Därför har den som överlämnade mig åt dig gjort sig skyldig till större synd.” (Johannes 19:11) Jesus tänker nog inte på någon specifik person. Men han menar att Kaifas, de andra ledarna och Judas Iskariot bär större skuld än Pilatus.

Jesus är saklig och lugn, och det ger Pilatus ännu starkare skäl att frukta att Jesus inte är en vanlig människa. Så Pilatus gör ännu ett försök att få honom frigiven. Men då spelar judarna på en annan rädsla som Pilatus har. De hotar: ”Om du släpper den mannen är du inte kejsarens vän! Den som gör sig till kung gör uppror mot kejsaren!” (Johannes 19:12)

Ståthållaren för ut Jesus till folket ytterligare en gång. Han sätter sig på domarsätet och utropar: ”Se! Er kung!” Men judarna ger sig inte, utan skriker: ”Bort med honom! Bort med honom! På pålen med honom!” Då invänder Pilatus: ”Ska jag avrätta er kung?” Judarna har länge varit missnöjda med det romerska styret. Men trots det ropar de främsta prästerna: ”Vi har ingen annan kung än kejsaren!” (Johannes 19:14, 15)

Pilatus vågar inte längre stå på sig. Han ger efter för judarnas obarmhärtiga krav och utlämnar Jesus till avrättning. Soldaterna tar av Jesus den kungliga manteln och ger honom hans kläder. Och när han sedan leds bort tvingas han att bära sin egen tortyrpåle.