BARABBAS

[Bạrabbas] Betyder ”faderns son”; möjligen ”lärarens son”.

En brottsling som satt fängslad för röveri, uppror och mord; frigiven av Pilatus i stället för Jesus. Pilatus gjorde det därför att han ”ville göra folket till lags”. De främsta prästerna och de äldste hade nämligen övertalat folket att kräva att Barabbas skulle friges. (Mt 27:15–26; Mk 15:6–15; Lu 23:16–25; Joh 18:39, 40; Apg 3:14)

Denna ovanliga sedvänja att frige en fånge vid påsken varje år saknar grund eller prejudikat i de hebreiska skrifterna, och det finns inga profana vittnesbörd om att det var en romersk sedvänja. Ursprunget var uppenbarligen judiskt, för Pilatus sade till judarna: ”För övrigt har ni en sedvänja att jag skall frige en man åt er vid påsken.” (Joh 18:39)