När Jesus återvänder, kallar Pilatus samman de främsta prästerna, de judiska styresmännen och folket och säger till dem: ”Ni har fört den här människan till mig såsom en som eggar folket att göra uppror, och se! jag har förhört honom inför er men ingen grund funnit hos den här människan till de anklagelser ni för fram mot honom. Det har inte heller Herodes, för han sände honom tillbaka till oss; och se! inget som är förtjänt av döden har begåtts av honom. Jag vill därför tukta honom och frige honom.”

Pilatus har nu två gånger förklarat att Jesus är oskyldig. Han är angelägen om att frige honom, för han inser att det bara är på grund av avund som prästerna har överlämnat Jesus till honom. När Pilatus nu fortsätter att söka efter en möjlighet att frige Jesus, får han ett ännu starkare motiv att göra det. Medan han sitter på domarsätet, sänder nämligen hans hustru bud ut till honom och låter säga: ”Ha ingenting med den där rättfärdige mannen att göra, för jag har lidit mycket i dag i en dröm [uppenbarligen av gudomligt ursprung] för hans skull.”

Men hur skall Pilatus kunna ge den här oskyldige mannen fri, som han vet att han borde göra?

Pilatus återvänder nu till folkskaran som väntar utanför palatset. Tydligen står Jesus vid hans sida när han säger till de främsta prästerna och dem som är med dem: ”Jag finner inget brottsligt hos den här människan.”

PILATUS är imponerad av Jesu uppträdande och inser att han är oskyldig. Han söker därför efter någon annan möjlighet att ge honom fri. Han säger till folkskarorna: ”Ni [har] en sedvänja att jag skall frige en man åt er vid påsken.”

Barabbas, en beryktad mördare, sitter också fängslad, och Pilatus frågar därför: ”Vilken vill ni att jag skall frige åt er, Barabbas eller Jesus, den så kallade Kristus?”

Övertalade och uppviglade av de främsta prästerna begär folkskarorna att Barabbas skall bli frigiven men Jesus dödad. Pilatus ger emellertid inte upp, utan frågar ännu en gång: ”Vilken av de två vill ni att jag skall frige åt er?”

”Barabbas”, skränar de.

”Vad skall jag då göra med Jesus, den så kallade Kristus?” frågar Pilatus bestört.

De svarar med ett öronbedövande vrål: ”Låt hänga honom på pålen!” ”På pålen! På pålen med honom!”

Pilatus vet att de försöker få en oskyldig man dödad och säger därför vädjande: ”Vad ont har då den här mannen gjort? Jag fann inget som förtjänar döden hos honom; därför vill jag tukta och frige honom.”

Jesu enastående värdighet och styrka under denna skändliga behandling gör så stort intryck på Pilatus att han gör ännu ett försök att få honom fri. ”Se! Jag för ut honom till er, för att ni skall veta att jag inte finner någon förseelse hos honom”, säger han till folkskarorna. Han kanske tror att åsynen av den torterade Jesus skall få deras hjärtan att vekna. När Jesus står där inför den hjärtlösa pöbeln, bärande törnekronan och den purpurfärgade ytterklädnaden och med ett smärtfyllt uttryck i sitt blödande ansikte, utropar Pilatus: ”Se! Människan!”

Ja, här står, om än sargad och illa slagen, den mest framstående gestalten i hela historien — i sanning den största människa som någonsin levat! Ja, Jesus uppvisar en stilla värdighet och ett lugn som vittnar om en storhet som till och med Pilatus måste erkänna, för hans ord avspeglar tydligen både respekt och medömkan.

NÄR Pilatus, gripen av den stilla värdigheten hos den torterade Jesus, återigen försöker frige honom, blir de främsta prästerna ännu mer uppretade. De är fast beslutna att inte låta någonting komma i vägen för deras ondskefulla uppsåt. De fortsätter därför att skräna: ”På pålen med honom! På pålen med honom! ”

”Ta honom själva och häng honom på pålen”, svarar Pilatus. (Det är möjligt att judarna själva, tvärtemot vad de tidigare påstått, har rätt att avrätta brottslingar av religiösa skäl, om överträdelsen är tillräckligt allvarlig.) Pilatus förklarar sedan för åtminstone femte gången Jesus vara oskyldig och säger: ”Jag finner ingen förseelse hos honom.”

Pilatus, som nu är ännu mer imponerad av Jesus och fruktar att Jesus kan vara av gudomligt ursprung, gör ett nytt försök att få honom fri. Men judarna avvisar föraktfullt Pilatus. De upprepar slugt sin politiska anklagelse med hotelsen: ”Om du ger den här mannen fri, är du inte kejsarens vän. Var och en som gör sig till kung, han talar emot kejsaren.”

Trots dessa kränkande antydningar för Pilatus ännu en gång ut Jesus och säger vädjande: ”Se! Er kung! ”

”Ta bort honom! Ta bort honom! På pålen med honom! ”

”Skall jag hänga er kung på pålen?” frågar Pilatus desperat.