Pionjärer skänker och tar emot välsignelser
”PIONJÄRTJÄNSTEN är värd mycket mer än en framgångsrik karriär i världen. Det finns inget mer tillfredsställande arbete än att hjälpa människor att lära känna Jehova och hans sanning.” Så sade en kristen kvinna som valt att göra pionjärtjänsten — att förkunna om Guds kungarike på heltid — till sin levnadsbana. Hur många andra levnadsbanor kan skänka motsvarande lycka?
Pionjärtjänsten är både ett fint mål och ett dyrbart privilegium. Hur kan man välja ett sådant liv? Vad krävs det för att man skall kunna hålla ut i pionjärtjänsten så länge att man får skörda de välsignelser som den ger?
Två ting är väsentliga. För det första måste man ha rätta omständigheter. Många lever under sådana förhållanden som gör att det är omöjligt för dem att vara pionjärer. För det andra krävs det att man har rätta andliga kvalifikationer och en rätt inställning. Oavsett om nuvarande omständigheter medger att en person kan vara pionjär eller ej, kan alla naturligtvis arbeta på att utveckla mogna kristna egenskaper.
Varför somliga blir pionjärer
Vilka egenskaper krävs det för att man skall bli en framgångsrik pionjär? Det krävs att man är en skicklig förkunnare. Pionjärer måste veta hur man framför de goda nyheterna till en främmande människa, hur man gör återbesök hos intresserade personer och hur man leder bibelstudier i hem. Om en pionjär saknar någon av de här färdigheterna, kan det göra att han förlorar modet. Men det finns också andra ting som är viktiga.
Så till exempel berör allt som har med vår tillbedjan att göra vårt förhållande till Jehova och hans organisation. Detta inbegriper pionjärtjänsten. En ung pionjär vid namn Rado förklarade: ”När man är ung finns det inget bättre än att komma ihåg Jehova och att vandra på sanningens väg.” Ja, pionjärtjänsten är ett utmärkt sätt för unga människor att visa sin kärlek till Jehova och gör det tydligt att de håller sig tätt intill honom. — Predikaren 12:1.
Kunskap och insikt måste man också ha. (Filipperna 1:9—11) Faktum är att detta utgör det bränsle som håller vår andliga motor i gång. Ett regelbundet personligt studium är väsentligt för att man skall undvika att bli andligen utmattad och förlora entusiasmen och övertygelsen. Naturligtvis måste den kunskap som vi tar till oss inte bara påverka intellektet, utan också hjärtat. (Ordspråken 2:2) Därför måste vi utöver vårt personliga studium också ta oss tid till att be och meditera, så att den kunskap vi får kan beröra hjärtat. I sådana fall kommer vi att vilja ta del i pionjärtjänsten om våra omständigheter tillåter det. — Jämför Esra 7:10.
Att börja i pionjärtjänsten kräver också en självuppoffrande ande. En ung man vid namn Ron hade noga planlagt allt för att bli pionjär. Han väntade bara på de rätta omständigheterna för att sätta i gång. Han ville få ett arbete som skulle göra det möjligt för honom att vara pionjär och samtidigt njuta av något av allt det goda som livet kan erbjuda. När han nämnde detta för en mogen syster, fick han ett svar som skakade om honom. Hon sade: ”Jehova välsignar handlingar, inte löften.” Den unge mannen hittade ett arbete med lägre lön som medgav tid till pionjärtjänst. Genom att tillämpa Matteus 6:25—34 kan man klara sig bra på en lägre inkomst.
Ödmjuk villighet att följa goda förslag kan bidra till att vi kan börja som pionjärer. Redan när Hanna blev en kristen hade hon en önskan att bli pionjär. Men hon blev inte pionjär medan barnen växte upp, och senare blev hon engagerad i en affärskarriär. Hon lyssnade emellertid på goda råd från vakna äldste och slutade sitt intressanta förvärvsarbete och började som pionjär. Hanna upplever nu stor glädje när hon vägleder andra fram till överlämnande och hjälper de overksamma.
Tacksamhet för vad sanningen har gjort i ens liv kan också vara en sporre till att tjäna som pionjär. Ta som exempel fallet med en djupt deprimerad kvinna vars äktenskap var på väg att upplösas. Men situationen förändrades dramatiskt när hon lärde känna Guds ords sanning och omsatte den i handling. Hon var hänförd över allt vad sanningen hade gjort för henne och beslöt sig för att det bästa hon kunde göra för att visa sin uppskattning var att bli pionjär och hjälpa andra. Hon satte sitt beslut i verket och erfar nu välsignelsen av att ha flera bibelstudier och ett lyckligt familjeliv.
Andra kan ge hjälp
Pionjärer frambringar ofta nya pionjärer. Rado, som nämndes tidigare, var sex år när två pionjärer studerade Bibeln med hans föräldrar. Medan han ännu var liten gick han regelbundet i tjänsten tillsammans med dessa heltidsförkunnare. Han blev själv reguljär pionjär då han var 17 år. Arno var en annan ung man som växte upp i ett kristet hem men som blev andligen svag. Senare började han arbeta på att återvinna den andliga styrkan, och nu säger han: ”Jag fick mycket uppmuntran av pionjärerna. Jag var tillsammans med dem under loven, och ibland rapporterade jag så mycket som 60 timmar i tjänsten. Efter det var steget till den reguljära pionjärtjänsten [då det krävs 90 timmar per månad] inte så långt.” Det har varit till stor hjälp för många sådana ungdomar att begrunda rådet i 1 Korinthierna 7:29—31, att inte göra fullt bruk av världen.
Pionjärandan kan lättare slå rot i ett hem där andliga intressen har främsta platsen och där föräldrar uppmuntrar sina barn att ta del i heltidstjänsten. Philo, som växte upp i ett sådant hem, ger följande kommentar: ”Det var många som rådde mig att fortsätta min utbildning och att arbeta för en framtid i världen. Men mina föräldrar hjälpte mig att göra ett förståndigare val. De sade att om jag verkligen ville bygga för framtiden borde mitt främsta mål vara att utveckla ett förhållande till Jehova.”
Även en ung kvinna vid namn Thamar anser sig ha sina föräldrars föredöme och ansträngningar att tacka för att hon är pionjär. Hon säger: ”Jag minns inte när jag utvecklade en andlig syn på livet, men jag vet att jag inte föddes med en. Mina föräldrars vana att regelbundet ta del i tjänsten på fältet och att gå på möten, såväl som deras djupa kärlek till sanningen, hjälpte mig verkligen att utveckla en andlig syn på livet.”
Håll fast vid ditt beslut
När man väl trätt in i pionjärtjänsten, är det viktigt att hålla ut i denna tjänst för att få full nytta av sitt visa beslut. En hel del praktiska råd skulle kunna ges i detta syfte. Pionjärer gör till exempel väl i att lära sig att planera sin tid för att bli så produktiva som möjligt. Men den allra viktigaste faktorn är ändå det personliga förhållandet till Jehova och hans organisation.
En bedjande inställning hör också hit. ”När jag kom med i sanningen ville jag väldigt gärna bli pionjär”, säger Cor. Men hans far krävde att han först avslutade en linje vid lantbruksuniversitetet. Därefter började Cor som pionjär. Så småningom gifte han sig, och hans hustru förenade sig med honom i pionjärtjänsten. När hon blev med barn frågade han sig om han måste sluta som pionjär. ”Jag bad ofta till Jehova och lade fram för honom mitt hjärtas önskan att kunna fortsätta som pionjär”, säger Cor. Till sist fann han en anställning som gjorde det möjligt för honom att vara pionjär och samtidigt ta hand om familjen.
Att vara nöjd med de nödvändiga tingen är en annan faktor som ofta gör det möjligt för en pionjär att fullfölja tjänsten. Aposteln Paulus skrev: ”Må ert levnadssätt vara fritt från penningkärlek, i det ni nöjer er med det som är. Ty han har sagt: ’Jag skall på inga villkor släppa dig, inte heller på några villkor överge dig.’” (Hebréerna 13:5) Att Harry och Irene var nöjda med det som är hjälpte dem att kunna fortsätta i pionjärtjänsten. Irene, som är blind, har varit pionjär i åtta år. ”Vi har aldrig sett vår ekonomiska situation som ett problem”, säger hon. ”Vi har bara sett till att inte lägga på oss några onödiga ekonomiska bördor. Vi har alltid beräknat kostnaden. Vårt liv har alltid varit enkelt men mycket trevligt, och det har blivit berikat med många välsignelser.”
Många glädjeämnen och välsignelser
Thamar ser tillbaka på mer än nio år i pionjärtjänsten och säger: ”Man kommer mycket nära Jehova, som om han har fattat en vid handen.” (Psalm 73:23) Hon minns också vissa prövningar. ”Min egen och andras ofullkomlighet irriterade mig ofta”, tillägger hon. ”Jag kunde till och med se på bröder och systrar som valt ett mer materiellt givande liv och tycka att deras val verkade vara ganska lockande när jag var ute från hus till hus i regn och rusk. Men i djupet av mitt hjärta ville jag inte byta med dem. Vad förutom pionjärtjänsten kan ge sådan glädje, sådan andlig tillfredsställelse och sådana välsignelser?” Skulle du sätta högt värde på sådana glädjeämnen och välsignelser?
Eftersom pionjärer tillbringar mycket tid i den kristna förkunnartjänsten, har de möjlighet att hjälpa många att vinna kunskap om Bibelns sanningar. De tidigare nämnda pionjärerna, Harry och Irene, säger: ”Det finns många privilegier som man kan få inom Jehovas organisation, men att hjälpa en nyintresserad person att göra framsteg fram till att bli en Jehovas tjänare är det storslagnaste av alla.”
En annan pionjär uttryckte saken mycket bra när han sade: ”Orden i Ordspråken 10:22 har visat sig vara sanna i mitt fall: ’Jehovas välsignelse — det är den som gör rik, och han lägger ingen smärta därtill.’ Gång på gång har det här skriftstället blivit uppfyllt för mig under de år som jag har tjänat Jehova.”
Ni föräldrar, ingjuter ni i era barn en önskan att bli pionjär? Ni pionjärer, försöker ni väcka denna önskan till liv hos andra? Ni äldste, stöder ni pionjärerna i församlingen och hjälper till att bygga upp pionjäranda hos andra? Må allt fler bland Jehovas folk bli motiverade att trakta efter sådana rika välsignelser som man får erfara i pionjärtjänsten.