De lyser som ljusspridare i världen

I EN värld som är förvrängd av omoral och perversiteter måste de sanna kristna överallt på jorden vara ljuskällor. De måste vara ljusspridare i en mörk värld. (Filipperna 2:15) Många tusen tjänar villigt som heltidsförkunnare, så kallade pionjärer. Ett stort antal av dessa har utfört sådan tjänst i många år och har fått belöningen att få bevittna hur människor av alla slag ändrar sitt liv och blir sanna lärjungar till Jesus Kristus. — Matteus 28:19.

För att uppmuntra dessa pionjärer att fortsätta sin heliga tjänst och för att bidra till att de förbättrar sina undervisningsförmågor har Jehovas vittnen anordnat Skolan i pionjärtjänst. Det är en tio dagar lång kurs som med utgångspunkt från Bibeln syftar till att hjälpa pionjärerna inom tre områden: att vandra med Jehova som Jesu Kristi efterföljare; att överflöda i kärlek till hela brödraskaran och att lysa som ljusspridare i världen.

Pionjärskolan i Centralafrikanska republiken

I Centralafrikanska republikens huvudstad, Bangui, samlades 48 elever och 2 instruktörer under augusti 1991. Eleverna skulle få undervisning och praktiska råd för sin verksamhet. Vad var det för speciellt med den här klassen i Bangui?

En sak var att 21 av eleverna fortfarande gick i vanliga skolor. Medan de ännu gick i skolan kunde de verka som reguljära pionjärer. De använde skollov, veckoslut och eftermiddagar till att predika och undervisa.

Dessa ungdomar har förstått hur viktigt det är att tjäna sin Skapare nu. (Predikaren 12:1; jämför 1 Korinthierna 7:29.) Det är också värt att lägga märke till att 12 av dem hade icke troende föräldrar. De var ensamma om att ha sanningen i sina respektive familjer. Två pojkar, som var syskon, tvingades av sin far att flytta hemifrån på grund av sin tro. Ett ungt par i de båda pojkarnas församling upplät sitt hem för dem.

Situationen för syskonen Michée och Sulamithe Kaleb är annorlunda. De är pionjärer och går fortfarande i skolan, men föräldrarna är Jehovas vittnen. Ja, deras far var elev i samma pionjärklass!

Församlingarna i Bangui deltog också i skolan, fastän på ett annat sätt. De svarade för de materiella behoven, såsom mathållningen. Bidrag i form av pengar, höns, socker, ris och maniok lämnades för att sörja för klassen.

Lag av kökspersonal organiserades av de kringliggande församlingarna, så att enkla, goda måltider kunde tillagas. Centralafrikanska republiken är berömd för ngunza, som är en allmänt omtyckt rätt tillagad av maniokblad, palmolja, lök, mycket vitlök och rejält med jordnötssmör. Maten måste koka ganska länge. Varje lag av kokerskor hade sitt eget recept för tillagningen. Det blev en stor framgång, och alla njöt av de läckra anrättningarna.

Ytterligare två klasser hölls utanför Bangui — den ena i Bouar och den andra i Bambari. Sammanlagda antalet elever var 68. Under de två senaste åren har Centralafrikanska republiken haft en ökning av antalet pionjärer. I januari 1992 fanns det 149 reguljära pionjärer och 17 pionjärer med särskilt uppdrag samt dessutom 78 hjälppionjärer. Därigenom har aktiviteten ökat i hela landet med nya rekordsiffror för förkunnare, timmar, återbesök och bibelstudier. När det finns fler arbetare blir skörden större. — Jesaja 60:21, 22; Matteus 9:37, 38.

Vi tackar Jehova Gud för allt han ger oss och även hans jordiska organisation som anordnar dessa klasser. Både elever och instruktörer får därigenom hjälp, så att de kan vara ljusspridare i denna mörka värld.

[Bild på sidan 24]

Tjugoen elever i pionjärskolan går fortfarande i vanliga skolor

[Bild på sidan 25]

De här två pojkarna måste flytta hemifrån för sanningens skull