Israeliterna fick slita hårt som slavar. Jehova skickade Mose och Aron till farao för att säga: ”Släpp mitt folk, så att de kan hålla en högtid åt mig i öknen.” Men farao svarade stolt: ”Jag bryr mig väl inte om vad Jehova säger, och jag tänker verkligen inte släppa i väg israeliterna.” Sedan tvingade farao israeliterna att arbeta ännu hårdare. Jehova tyckte att det var dags att lära farao en läxa. Vet du hur? Jehova skickade tio plågor över Egypten. Han sa till Mose: ”Farao lyssnar inte på mig. I morgon bitti kommer han till Nilfloden. Gå dit och säg att jag kommer att förvandla Nilens vatten till blod om han inte släpper mitt folk.” Mose och Aron gick till farao, men han ville inte lyssna. Så när Aron lyfte sin stav och slog på Nilens vatten, fick farao se hur hela floden förvandlades till blod! Floden började stinka och all fisk dog. Det gick inte längre att dricka vatten från Nilen. Trots det vägrade farao att låta israeliterna gå.

Sju dagar senare gick Mose tillbaka till farao och sa: ”Så här säger Jehova: ’Jag kommer att fylla hela Egypten med grodor om du inte släpper mitt folk.’” Aron sträckte ut sin stav, och plötsligt dök massor av grodor upp. Man hittade grodor överallt – i husen, i sängarna och i varje liten skål. Det kryllade av grodor! Farao bad Mose att bönfalla Jehova om att ta bort plågan och lovade att låta israeliterna gå. Jehova lyssnade och stoppade plågan. Efter det samlade egyptierna ihop alla döda grodor i högar, och landet började lukta väldigt illa. Men farao ångrade sig igen och vägrade att släppa folket.

Då sa Jehova till Mose: ”Aron ska slå på marken med sin stav, och då kommer dammet att förvandlas till myggor.” Plötsligt svärmade det av mygg överallt. Egyptierna sa till farao: ”Den här plågan måste komma från Gud!” Men farao vägrade än en gång att släppa israeliterna.

Mose och Aron gick in till farao med Jehovas budskap. De sa: ”Om du inte släpper Jehovas folk kommer han att skicka bromsar över landet.” Bromsar dök upp i svärmar och invaderade hela Egypten. De tog sig in överallt, in i minsta vrå. Ingen kom undan – fattig som rik blev biten. Men där israeliterna bodde, i området Gosen, kom det inga bromsar. Från och med den här fjärde plågan drabbades bara egyptierna. Farao sa: ”Ni kan gå. Be bara Jehova att ta bort de här eländiga flugorna!” Men när Jehova tog bort dem ändrade farao sig igen. Skulle han någonsin bättra sig?

Jehova sa: ”Om farao inte låter mitt folk gå kommer alla egyptiernas djur att bli sjuka och dö.” Redan nästa dag dog många av djuren, men israeliternas djur klarade sig. Trots det fortsatte farao att hålla kvar israeliterna.

Jehova sa att Mose skulle gå tillbaka till farao och kasta upp aska i luften. Askan blev till damm som fyllde luften och föll ner på alla egyptier. Både de och deras djur fick stora svidande sår av det. Men precis som tidigare vägrade farao att släppa israeliterna.

Jehova skickade återigen Mose till farao med ett nytt budskap. Han sa: ”Vägrar du fortfarande att släppa i väg Jehovas folk? I morgon ska det hagla över landet.” Nästa dag skickade Jehova hagel, regn, åska och eld från himlen. Det var den värsta storm egyptierna någonsin hade upplevt. Den förstörde alla träd och växter där egyptierna bodde. Farao sa: ”Be Jehova att få det att sluta! Sedan kan ni gå.” Men så snart det slutade att hagla och regna ändrade farao sig.

Då sa Mose: ”Nu kommer gräshoppor att äta upp de växter som är kvar efter stormen.” Miljontals gräshoppor kom och åt upp det lilla som fanns kvar på fälten och på träden. Farao sa: ”Snälla, be Jehova att ta bort gräshopporna.” Jehova stoppade plågan, men farao var väldigt envis. Han ville inte släppa israeliterna.

Jehova sa till Mose: ”Sträck upp handen mot himlen.” Då blev himlen alldeles mörk. Under tre långa dagar kunde egyptierna inte se någonting alls – inte ens varandra. Det var bara hos israeliterna det var ljust.

Farao sa till Mose: ”Du och ditt folk kan gå, men lämna kvar djuren.” Då svarade Mose: ”Vi måste ha med oss djuren för att kunna offra åt Jehova.” Farao blev ursinnig och skrek: ”Försvinn härifrån! Kommer du hit igen dödar jag dig!”

Mose sa till farao att han inte skulle försöka träffa honom igen. Men innan han gick sa han: ”Vid midnatt kommer alla förstfödda i Egypten att dö. Inte ens din son kommer att slippa undan.”

Jehova förklarade för israeliterna att de skulle förbereda en särskild måltid. Han sa: ”Slakta ett lamm eller en killing som är ett år, och stryk blodet runt er dörröppning. Stek köttet och ät det med ojäst bröd. Ha på er era kläder, och ta inte av sandalerna. Var redo att ge er i väg, för i natt ska jag befria er.” Tänk vad spännande!

Vid midnatt kom Jehovas ängel till alla hus i Egypten. I de hus som inte hade märkts med blod runt dörren dog den äldste sonen. Men ängeln gick förbi husen där familjerna hade gjort som Jehova hade sagt. Alla egyptiska familjer, oavsett om de var fattiga eller rika, förlorade ett barn. Men inga israelitiska barn dog.

Även faraos son dog. Nu räckte det! Farao ropade till Mose och Aron: ”Ge er i väg! Gå och tillbe er Gud, Jehova! Ta djuren, försvinn bara!”

Fullmånen lyste klart när israeliterna marscherade ut ur Egypten. De var uppdelade i familjer och stammar. Tillsammans var de 600 000 män och många kvinnor och barn. Många av egyptierna ville också tillbe Jehova, så de följde med. Äntligen var israeliterna fria!

Den särskilda måltiden skulle de äta varje år som en påminnelse om hur Jehova hade räddat dem. Det här blev en högtid som de kallade påsk.