Egyptierna byggde jordvallar för att hålla kvar något av det dyiga vattnet i stora dammar, så att det senare kunde användas till bevattning under växtsäsongen. När Jehova sände den första plågan över Egypten och gjorde vattnet till blod, drabbades därför själva Nilen, vattnet i flodens kanaler och vassrika gölar samt ”alla dess uppdämda vatten”. (2Mo 7:14–25)

Ekonomin i Egypten var helt beroende av Nilen, som gjorde det möjligt med konstbevattning i detta regnfattiga land och som regelbundet översvämmade landet och lämnade efter sig ett näringsrikt slam. Egyptiernas tillgång på mat var helt beroende av detta. När vattnet i Nilen och dess kanaler blev till blod var det därför en landsomfattande katastrof, på samma sätt som det var ett tecken på en kommande katastrof om Nilkanalerna torkade ut. (Jes 19:6; se NILEN.)