Amaranten — en nyttoväxt från aztekerna

FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I MEXICO

ALEGRÍA är en näringsrik sötsak. Det spanska namnet betyder ”glädje” eller ”munterhet”, och vanligtvis finner man den här sötsaken i de färggranna stånden på de mexikanska salutorgen. Den framställs av frön från en tropisk amarantväxt, som har klarröda blommor, och honung. Den dekoreras emellanåt med valnötter, tallfrön och russin. Amarantfrön kan också malas till mjöl och användas vid bakning av bröd och kakor.

Aztekerna tillagade tortillas och tamales av amarantmjöl. Amaranten hade dessutom en viktig funktion i samband med aztekernas religiösa ritualer. I tidningen The News i Mexico City hette det: ”I en av sina många ritualer doppade aztekerna en bit amarantbröd i blodet från en av sina tillfångatagna och [ihjälslagna] fiender och åt upp den.” En annan sedvänja inbegrep att de blandade malda amarantfrön med majs och honung och formade röran till små avgudar. Dessa avgudar åt de senare upp i en ritual som liknade katolikernas nattvardsfirande.

Båda sedvänjorna upprörde den spanske erövraren Hernán Cortés, och han förbjöd i lag odling och förtäring av amaranten. Den som vågade överträda hans lag blev antingen dödad eller fick den hand amputerad som brottet utförts med. Den här grödan, som var en av dåtidens viktigaste i Mexico, försvann därför nästan helt.

Men amaranten lyckades överleva och spred sig på något sätt från Centralamerika till Himalaya. Sedan förra århundradet utgör amaranten basfödan bland befolkningen i bergsområdena i Indien, Kina, Nepal, Pakistan och Tibet.

I Mexico har forskare nyligen försökt utvinna proteinet ur amarantfrön för att kunna framställa amarantmjölk, en dryck som näringsmässigt är likvärdig med komjölk. Forskarnas målsättning är att använda proteinet för att berika mat och dryck för dem som inte har råd att köpa ägg, mjölk, fisk eller nötkött.

Trots amarantens stormiga historia njuter många människor i våra dagar fortfarande av denna användbara nyttoväxt.