Kaffe, te eller guaraná?
FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I BRASILIEN
VAD vill ni ha att dricka?” frågar den förtjusande värdinnan. ”Kaffe, te eller guaraná?” Det är en vanlig fråga vid bjudningar i Brasilien. Men hennes utländska gäster verkar förbryllade av frågan. Värdinnans reaktion blir att hon visar sina gäster en flaska, som har en etikett med tre röda, bärliknande frukter. Till sin lättnad förstår gästerna att guaraná inte är något slag av exotisk amfibie, utan i stället en refrigerante eller läskedryck.
Du kanske inte heller har hört talas om guaraná. Medan kaffe och te är omtyckta drycker över hela världen, är det speciellt i Brasilien som man tycker om guaraná. Men alla tre dryckerna har något gemensamt: De innehåller koffein. Men guaraná kan innehålla tre gånger så mycket koffein som motsvarande mängd kaffe! Nyfikenhet förmår gästerna att välja guaraná. Medan de smuttar på den läskande drycken och njuter av dess syrliga men fruktiga smak, tycker de att det är trevligt att få höra lite om guaraná.
De får veta att guaraná är en vedartad klängväxt som hör hemma i Amazonbäckenet. Den växer vilt i närheten av städerna Maués och Parintins och i andra delar av staten Amazonas. Guaraná odlas också i andra brasilianska stater, däribland Pará, Goiás och Mato Grosso.
Växten kan klättra tio meter rakt upp. Dess mörka grenar har ovala tandade blad och blomklasar med korta skaft. Busken börjar bära frukt under januari och februari det tredje året. En buske som är fem år kan ge omkring tre kilo frukt.
Guaranáfrukten, som är ungefär som en grapefrukt i storlek, innehåller ett eller två släta, ovala frön. Fruktens överdel är ljusröd och underdelen gul. När frukten läggs i blöt lossnar fröskalen. Fröna tvättas, torkas, rostas och mals till pulver. Senare blandas pulvret, som innehåller koffein, med vatten och kanske kakao och kassava.
Långt innan de som koloniserade Brasilien kom i kontakt med guaraná satte indianerna värde på den här frukten. För att få fram den allra bästa drycken såg indianerna till att välja bara mogna frukter och blandade inte mogna frukter med gröna eller jästa. Sedan krossades fröna och blandades med vatten och formades till en boll. Av den gjordes sedan stänger som var omkring 15 centimeter långa och 2,5 centimeter breda. Stängerna torkades tills de var stenhårda — en metod som tidigt användes för att konservera mat i hett och fuktigt klimat. De torkade stängerna av guaraná revs sedan mot gombenet från en stor fisk, arapaima. Pulvret blandades sedan i vatten eller fruktjuice.
De brasilianska indianerna satte stort värde på drycken för dess medicinska nytta. Det var vanligt att medicinmän ordinerade drycken guaraná för olika slags sjukdomar. När indianernas arbete var långvarigt och krävande, använde de guaraná för att råda bot på trötthet.
Guaraná kom till Frankrike omkring 1816. Senare, 1826, fick den tyske botanisten Karl von Martius sin bror, Theodore, att göra den första kemiska analysen av frukten. Men i Europa blev användningen av guaraná begränsad, eftersom terapeuter ansåg att billigare produkter kunde användas i stället.
Men i Brasilien betraktade fler och fler guaraná som ett universalmedel. År 1905 lovordade läkaren Luís Pereira Barreto den som först smakade guaraná och som lade märke till dess goda verkan som en av mänsklighetens största välgörare.
Förespråkarna för drycken guaraná sätter fortfarande stort värde på den. En del hävdar att den inte bara är uppiggande, utan också lugnande för hjärtat och en verkningsfull medicin för att bekämpa åderförkalkning. Det har också gjorts gällande att guaraná är till hjälp vid botande av diarré, dysenteri, migrän och nervvärk. Om dessa påståenden håller vid en noggrann medicinsk granskning återstår att se. Sedan 1929 har i alla fall guaraná varit en populär läskedryck i Brasilien.
Gästerna tycker att samtalet har varit upplysande. ”Vill ni ha mer guaraná?” frågar värdinnan. Alla nickar instämmande. Vad säger du? Vill du också ha lite guaraná?
[Bilder på sidan 23]
Guaraná — innan man framställer en dryck av den