Fällor och falluckor

Den kanske mest kända av alla köttätande växter är Venus flugfälla som kan bli omkring 30 centimeter hög. Den växer på torvmossar i North och South Carolina i USA och har blanka, starkt färgade blad. Bladen är kantade med körtlar som producerar nektar – en frestelse som få insekter kan motstå! Däri ligger också faran, eftersom det sitter tre små känselhår mitt på varje bladhalva. När en oförsiktig insekt rör vid dem slår bladhalvorna ihop. Längs bladets kanter finns taggar som går i varandra och hindrar bytet från att ta sig därifrån.

Om bladet sluter sig på grund av att något har blåst dit med vinden – en torr liten kvist till exempel – kommer växten att släppa det inom några dagar. Men när bladets känselorgan känner att det finns kvävehaltiga substanser i det som hamnat på bladet, avsöndrar växten enzymer som bryter ner den fångade insektens kropp, så att näringsämnena kan tas upp. Den processen tar mellan 10 och 35 dagar beroende på hur stort bytet är.

Intressant nog slår inte bladet igen om bara ett enda hår påverkas, kanske av en regndroppe. Det är bara om två eller fler hår rörs – även med upp till 20 sekunders mellanrum – som växten reagerar. Hur fort fällan slår igen beror på temperaturen och solljuset. Under vissa omständigheter kan den stänga sig på en trettiondels sekund.

[Bild på sidorna 24, 25]

Venus flugfälla

Bladet till vänster har fångat en fluga. På bladet till höger syns känselhåren

[Bildkälla]

Växter: Copyright Chris Heath, Kentish Town City Farm, London