Enligt den grekiske filosofen Platon skall Sokrates ha sagt: ”Om själen ... är ren när den lösgöres och inte drar med sig något av kroppen, ... ger [den] sig alltså iväg till det som är likt den, till det osynliga, gudomliga, odödliga och kloka, och när den kommer dit kan den bli lycklig, för då lösgörs den från kringirrande, dårskap, fruktan, vilda begär och de andra mänskliga olyckorna”, och den lever ”verkligen all den tid som är kvar i gudarnas sällskap”. (Skrifter. Bok I, Faidon, 2000, 80e; 81a)

Den vanliga uppfattningen om ”själen” kan enligt de flesta hänföras till Platons filosofi, och om Platon sägs det: ”Ibland talar han om att en av själens [påstådda] tre delar, nämligen ’förnuftet’, måste vara odödlig, medan de andra två delarna är dödliga, men han uttrycker sig också som om det var två själar i en kropp, den ena odödlig och gudomlig, den andra dödlig.” (The Evangelical Quarterly, London 1931, årg. III, sid. 121, ”Thoughts on the Tripartite Theory of Human Nature”, A. McCaig)