Förgiftning

Ett av de giftiga ämnen som vissa dinoflagellater producerar kallas saxitoxin. Det är ett vattenlösligt salt som angriper människans nervsystem. Det klassas således som ett nervgift (neurotoxin). I The New Encyclopædia Britannica konstateras det att ”i vattnet frigjorda toxiner verkar irriterande på människans andningsorgan”. Badorter har måst stänga när gifter från en dinoflagellatblomning har frigjorts i luften på grund av vågornas rörelser.

Tycker du om att äta musslor och andra läckerheter från havet? En dinoflagellatblomning kan göra musslor, som lever på dinoflagellater, giftiga. I tidskriften Infomapper uppges att ”tvåskaliga snäckor och andra skaldjur, såsom ostron och musslor, utgör den största risken, eftersom de är filtrerare och absorberar högre koncentrationer toxiner än fisk”. Men ”fisk, bläckfisk, räkor och krabbor ... kan fortfarande vara ofarliga för människor att äta”. Hur kommer det sig? Jo, gifterna anrikas i dessa djurs inälvor, och dem avlägsnar man ju vanligen före tillagning.

Men en varning är ändå på sin plats när det gäller att äta fisk och skaldjur från områden som är kända för att vara besmittade av dessa gifter. De kan orsaka ett tillstånd som kallas förlamande musselförgiftning (paralytic shellfish poisoning), eller PSP. Om man har fått i sig de här giftiga ämnena, kan man känna av symtom inom 30 minuter. På listan på motstående sida anges några av symtomen. Om en PSP-förgiftning inte behandlas på rätt sätt, kan den kulminera i andningsförlamning, vilket i sin tur kan leda till döden.

För närvarande känner man inte till något motmedel mot alggifterna. Men en del nödåtgärder har haft viss framgång. Man kan avlägsna alggifterna från patientens mage genom att framkalla kräkningar. Magsköljning via en sond har också använts för att få ut gifterna. I somliga fall är respiratorvård nödvändig. I Filippinerna anser en del att de som utsatts återhämtar sig snabbare om de dricker kokosmjölk sötad med råsocker.

[Ruta på sidan 24]

Symtom på dinoflagellatförgiftning

1. En stickande eller brännande känsla på läpparna, i tandköttet eller på tungan

2. Domningar och stickningar i ansiktet, som sprider sig till andra delar av kroppen

3. Huvudvärk och yrsel

4. En intensiv törst och ökad salivavsöndring

5. Illamående, kräkningar och diarré

6. Svårigheter att andas, tala och svälja

7. Ledsmärtor och en känsla av förvirring

8. Hjärtklappning

9. Muskelsvaghet och problem med balansen

10. Förlamning