Allmänne åklagaren yrkade på dödsstraff för Wilhelm Scheider. Rätten dömde honom till livstids fängelse. De tre andra styrelsemedlemmarna dömdes till 15 år vardera, de övriga till kortare straff. Alla placerades i ett maximalt säkert fängelse.

Fängelser — ett evangeliseringsfält

Władysław Przybysz, som satt fängslad första gången 1952—1956 och frigavs för fjärde gången år 1969, påminner sig: ”Man tog emot en fängelsedom som ett förordnande att bearbeta ett distrikt som inte var tillgängligt för andra.” Till följd av det predikande som utfördes bakom fängelsegallren fick många fångar höra om Jehova och hans underbara uppsåt. De fängslade bröderna organiserade också små grupper och ordnade med att hålla korta möten dagligen. Även bakom fängelsegallren var det så att ”antalet lärjungar fortsatte att öka”. — Apg. 6:7.

Tack vare vittnenas exemplariska uppförande förekom det också en gradvis förändring av fängelsepersonalens inställning. Romuald Stawski minns att matsedeln i ett fängelse ändrades, så att vittnena inte längre sattes på prov genom att man gav dem mat som innehöll blod. En dag fördes två stora matbehållare in i cellen, en full med blodkorv, medan den andra innehöll grönsakssoppa. ”Den här soppan är bara för vittnena”, betonade vakten.

Fängelsedörrarna slås upp

År 1956 började emellertid den officiella inställningen till Jehovas vittnen förändras. På våren släpptes en områdestillsyningsman från Kraków ut från fängelset, och man sade till honom att myndigheterna var redo att förhandla med vittnena. Saken ägnades begrundan, och en officiell delegation om tre bröder utvaldes att kontakta Byrån för religiösa angelägenheter.

De tre bröderna betonade att de bara var intresserade av att få upplysningar, att de enda som var bemyndigade att förhandla var Sällskapets fängslade styrelseledamöter. Men Byrån för religiösa angelägenheter visade ingen villighet att ha med domfällda personer att göra. Ett andra sammanträffande slutade också utan synbara resultat, när de tre bröderna framhöll att vad vittnena beträffade var de fängslade styrelsemedlemmarna oskyldiga.

Snart började emellertid många bröder och systrar, av vilka somliga hade varit fängslade sedan år 1950, att friges. Bland dem var tre medlemmar av Sällskapets styrelse och de medlemmar av landskommittén som hade blivit dömda senare. I augusti 1956 blev slutligen också Wilhelm Scheider frigiven.

Resultatet blev avkunnandet av det strängaste domstolsutslaget sedan Warszawarättegången. Tre medlemmar av landskommittén, Jan Lorek, Tadeusz Chodara och Władysław Szklarzewicz, dömdes till 12 års fängelse var och en.