Detta var inte vad säkerhetsstyrkorna hade förväntat. Deras plan hade varit att rensa Polen på Jehovas vittnen inom två år. Uppretade över sitt misslyckande gjorde de upp en hemlig plan som de betraktade som ett slutligt knockoutslag. En ny våg av anhållanden följde. Fyra medlemmar av landskommittén, såväl som andra nitiska bröder och systrar, greps. Man gjorde upp planer på att hålla en skådeprocess i Łódź.

Under månaderna före rättegången dog en av bröderna, flera råkade ut för nervsammanbrott, och en annan, Zygfryd Adach, blev frigiven på grund av en allvarlig sjukdom som han ådrog sig i fängelset. Efter mer än två års förberedelser började en femdagarsrättegång den 10 mars 1955. Resultatet blev avkunnandet av det strängaste domstolsutslaget sedan Warszawarättegången. Tre medlemmar av landskommittén, Jan Lorek, Tadeusz Chodara och Władysław Szklarzewicz, dömdes till 12 års fängelse var och en.

År 1956 började emellertid den officiella inställningen till Jehovas vittnen förändras. På våren släpptes en områdestillsyningsman från Kraków ut från fängelset, och man sade till honom att myndigheterna var redo att förhandla med vittnena. Saken ägnades begrundan, och en officiell delegation om tre bröder utvaldes att kontakta Byrån för religiösa angelägenheter.

De tre bröderna betonade att de bara var intresserade av att få upplysningar, att de enda som var bemyndigade att förhandla var Sällskapets fängslade styrelseledamöter. Men Byrån för religiösa angelägenheter visade ingen villighet att ha med domfällda personer att göra. Ett andra sammanträffande slutade också utan synbara resultat, när de tre bröderna framhöll att vad vittnena beträffade var de fängslade styrelsemedlemmarna oskyldiga.

Snart började emellertid många bröder och systrar, av vilka somliga hade varit fängslade sedan år 1950, att friges. Bland dem var tre medlemmar av Sällskapets styrelse och de medlemmar av landskommittén som hade blivit dömda senare.