Året dessförinnan hade Franciszek Puchała återvänt från Amerika och privat publicerat en löpsedel som upptog 13 kyrkliga lärosatser. Han erbjöd 10.000 polska mark åt vem det vara må för varje lärosats som personen i fråga kunde bevisa vara grundad på Skriften. Bland dem förekom människosjälens odödlighet, ett brinnande helvete, skärselden, mässoffret, prästerskapets celibat, bikten, bruket av radband osv. ”Det var som att sticka en käpp i en myrstack”, skrev broder Puchała senare.

Prästerna, som uttalade sig genom katolska tidningar, krävde ett offentligt avståndstagande från löpsedeln. Annars, förklarade de, skulle de åtala Franciszek Puchała för att förtala kyrkan. Utan att låta sig skrämmas efterlyste han en offentlig diskussion.

Efter att ha rådgjort med den romerska curian samtyckte prästerna till en diskussion, men endast bakom stängda dörrar ”på grund av de inbegripna tingens heliga natur”, som de uttryckte det. Broder Puchała samtyckte. Prästerna var så säkra på att de skulle vinna att de ordnade med att ha en advokat med, som skulle vidta laga åtgärder mot bröderna så snart som de var besegrade. Förmätet förklarades det i kyrkotidningen: ”Vi skall se vem som har rätt, den hundratals år gamla romersk-katolska kyrkan eller denna ömkliga handfull av vilseledda individer som inte ens duger till att läsa Skriften korrekt.”

Den välkände jesuitteologen Jan Rostworowski ledde den katolska delegationen, åtföljd av två andra präster. Bibelforskarna representerades av Franciszek Puchała och två andra bröder. Stenografer, såväl som flera personer som skulle tjäna som vittnen, var också närvarande. Jesuiterna kom med två stora väskor fulla med böcker. Bröderna hade bara sina biblar och grekiska och hebreiska ordböcker.

Prästerna begärde att punkt 13 på löpsedeln (själens odödlighet) skulle dryftas först. Efter omkring två timmar ursäktade sig teologerna med att de inte hade tid längre och gick. Fastän de aldrig offentligt erkände sig besegrade, bekände de i en tidningsartikel: ”Vi måste medge att bibelforskarna ... inte är fullständigt okunniga.”

Hela diskussionen publicerades i en broschyr med rubriken Bitwa na niebie (Striden i himlen), vilken hade en första spridning på 10.000 exemplar och som trycktes om ett antal gånger. Den traditionellt religiösa staden Kraków tillsammans med den omgivande trakten tvingades spetsa öronen och ta notis. Vad blev resultatet? År 1923 var 69 personer närvarande vid åminnelsefirandet i Kraków.

Prästerna förlät givetvis aldrig broder Puchała för att han offentligt hade undergrävt den romersk-katolska kyrkans auktoritet. De prövade allt möjligt för att göra livet svårt för honom. En polis sändes för att göra anteckningar vid möten som hölls i hans hem, och senare drogs han inför rätta flera gånger. Mer är en gång hotade lejda mördare hans liv, men Jehova skyddade honom.

Under en predikan i samhället Wawrzeńczyce eggade en präst folk att angripa broder Puchała med träpåkar när han kom för att hålla ett tal. En grupp alltför nitiska kvinnor var ivriga att göra som prästen önskade. De låg och väntade på broder Puchała från tidiga förmiddagen till sena eftermiddagen. När han kom, tilltalade han dem lugnt och sade: ”Den bland er som är utan synd må slå mig först med sin påk.” Till sist gav sig kvinnorna i väg. När de återvände hem, blev de emellertid slagna av sina män just med påkarna som de hade tagit för att använda mot broder Puchała. Varför det? Därför att männen var förtretade över att ha tvingats vänta så länge på middagen!

[Bilder på sidan 183]

Här i Kraków erbjöd Franciszek Puchała en stor belöning åt vem som helst som med Bibeln kunde bevisa vissa grundläggande kyrkliga läror