De som motstod vittnena lyckades till sist blockera all import av Den Gyllne Tidsåldern från Schweiz. Så år 1933 började bröderna trycka den i Łódź. Varje gång prästerna ansatte en tryckare, så att han inte längre ville trycka åt bröderna, fann de någon annan som var glad att göra det. Detta hände upprepade gånger, tills efter många beslagtaganden beordrade av censuren ett förbud utfärdades mot tidskriften som sådan. Sedan detta beslut överklagats, fortsatte bröderna genast att ge ut Den Gyllne Tidsåldern tills förbudet hävdades och Augustyn Raczek, tidskriftens utgivare, blev dömd till ett års fängelse.

Vid den tiden satte biskop Jasiński från Łódź, stödd av Katolsk aktion,a upp ”Ett kontor mot religiösa minoriteter”. Denna byrå arbetade i sin tur systematiskt med att få in sitt eget folk i höga regeringsställningar. Ett av deras syften var att beslagta alla Vakttornets publikationer. Trots risken att bli upptäckta gav vittnena ut två nya broschyrer. Myndigheterna utdömde straff. Men vem stod bakom åtgärden? I stället för den världsliga lagen användes ofta katolska kyrkans kanoniska lagar för att trycka på anklagelserna. Det skulle vara svårt att finna bättre bevis för att hela kampanjen bedrevs under ledning av den katolska hierarkin.

Under 1937 var Katolsk aktion ansvarig för våld mot vittnena i 75 fall, och i 2 av dessa blev bröder mördade. Av 263 domstolsfall slutade 99 med frikännande och 71 med fällande dom. De övriga blev uppskjutna. Litteratur beslagtogs i 129 fall, men bröderna kämpade framgångsrikt för att få den återlämnad i 99 fall. I rapporten i Årsboken för 1938 konstaterades det: ”Alla Herrens tjänare här i landet är beslutna att fortsätta med vittnandet oberoende av om det behagar människor eller inte, i det vi kommer ihåg ... att ’man måste lyda Gud mer än människor’.”

Detta var sannerligen vad förkunnarna i de 121 tjänsteinriktade församlingarna ansåg. I genomsnitt per månad rapporterade 800 förkunnare, och under åminnelsemånaden var det 1.040! Men motståndarna var beslutna att utdela ett dödsbringande slag. Utan tvivel tänkte de att de hade gjort det, när myndigheterna den 22 mars 1938 förseglade dörrarna till vårt kontor i Łódź. Publikationer kunde inte längre sändas med posten eller med järnvägskurirer; både avsändare och mottagare riskerade straff. Vittnena önskade överklaga till en högre rätt, men en välvilligt inställd hög tjänsteman sade dem i förtroende att det skulle vara fåfängt. ”Tidsandan” hade förändrats, sade han, och även om vittnena vann målet, skulle inrikesministern se till att deras verksamhet i landet blev starkt begränsad. Man bestämde därför att inte driva frågan längre inför rätta, utan att förtrösta på Jehova och sträva framåt på andra sätt.

Nu slumpade det sig så att polisen, när den förseglade vårt kontor, hade förbisett en nödutgång i boklagerrummet. Betelarbetare avlägsnade därför dag efter dag biblisk litteratur, så att det till sist uppgick till ton, och levererade den till församlingarna. Förutom litteratur på polska var det också publikationer på ukrainska, ryska, tyska och jiddisch.

I Łódź anhöll Gestapo broder Scheider och många andra och satte dem i läger.