Till en tid fortsatte Warszawaförsamlingen att låtsas som om det rådde enhet genom att samlas till möten, men den var kraftigt söndrad. Situationen kom till en kris vid tiden för Åminnelsen år 1925. Av omkring 300 bröder fortsatte bara 30 att vara lojala mot Sällskapet.

Verket vinner större stadga

Situationen i Warszawa visade inga tecken på att snabbt bli normaliserad. Broder Wnorowski sändes till Polen, men efter omkring ett år tröttnade han på situationen och återvände till Amerika. Sedan fick broder Szwed ansvaret för kontoret i Warszawa, men efter ett år ersattes han av Wacław Narodowicz, som fast han var en god talare inte tyckte om kontorsarbete och efter ett år föredrog att återvända till fältet.

Under den här svåra tiden hade de bröder som var lojala mot Sällskapet inte någon juridisk organisation genom vilken de kunde anordna offentliga föredrag och än mindre sammankomster. Den ursprungliga organisationen var i händerna på motståndare, och nu behärskades även Bibelstudiesällskapet Grupp II av avfällingar, Kasprzykowski och hans efterföljare. Myndigheterna vägrade att tänka sig en tredje grupp, och situationen var därför helt låst.

Men Jehova hörde sina lojala tjänares böner och åstadkom en lösning. En ödmjuk man, som hette Całka och som hade lärt känna sanningen före första världskriget, hade blivit registrerad i Warszawa som medlem av bibelforskarnas ursprungliga organisation. Han hade tidigare snavat andligen, men i den här kritiska stunden tog han initiativet att förnya sitt umgänge med församlingen. Han samtyckte också till att överlåta sin oinskränkta myndighet på Wilhelm Scheider. Detta var en stor hjälp för bröderna ”i att försvara och lagligt stadfästa de goda nyheterna”. — Fil. 1:7.

År 1927 sände Sällskapet en trevlig och duktig broder till Polen, en som hade besökt församlingarna i Förenta staterna och Frankrike som pilgrim. Den brodern, Ludwik Kuźma, uppmuntrade många till nitisk verksamhet. Men när han återvände till Amerika, var han helt på det klara med att det behövdes närmare kontakt med Sällskapets högkvarter. Därför beslöt broder Rutherford att göra vissa organisatoriska förändringar.

Eftersom broder Narodowicz hade lämnat kontoret i Warszawa, sändes Paul Balzereit från Sällskapets kontor i Tyskland för att finna någon i Polen som kunde verka tillsammans med kontoret i Tyskland i att ta hand om Jehovas tjänare i Polen.

Under tiden visade det sig att det kontor som hyrts i Warszawa inte längre var tillräckligt. Sökandet efter något annat där i staden gav inga resultat, allting var för dyrt. Därför bestämdes det att kontoret skulle flyttas till Łódź.