Senare försökte ett antal bröder besöka 1988 års områdessammankomst i grannlandet Polen. I deras papper stod det att de skulle besöka vänner och släktingar. Till deras stora förvåning gav myndigheterna dem tillstånd att resa utrikes! De polska bröderna delade frikostigt med sig av sin litteratur till besökarna från Ukraina. På hemvägen blev bröderna från Ukraina visiterade vid gränsen, men för det mesta brydde sig tullpersonalen inte om den bibliska litteraturen. På så sätt kunde bröderna ta med sig biblar och andra publikationer in i landet.

De gästvänliga polska bröderna bjöd in många fler från Ukraina att besöka dem året därpå. Således var det tusentals som 1989 diskret bevistade tre internationella sammankomster i Polen och förde mer litteratur tillbaka in i Ukraina.

Året därpå gav myndigheterna tusentals Jehovas vittnen officiell tillåtelse att besöka sammankomsten i Polen. När de ansökte om utresetillstånd, förklarade bröderna – med ögon som lyste av stolthet och glädje – att de skulle resa till Polen, inte för att besöka vänner och släktingar, utan för att vara med vid Jehovas vittnens sammankomst!

Sammankomsten i Warszawa var någonting alldeles enastående för besökarna från Ukraina. Tårar av glädje strömmade nerför kinderna: glädje över att träffa medkristna, glädje över att få sina egna exemplar av publikationerna på sitt modersmål och i fyrfärgstryck och glädje över friheten att komma tillsammans. De polska bröderna visade hjärtevarm gästfrihet mot dem och sörjde för allt de behövde.

Många före detta fångar med samma tro träffades för första gången vid den här sammankomsten i Warszawa. Mer än hundra från ”speciallägret” i Mordvinien – där hundratals vittnen hade suttit fängslade – träffades där. Många av dem stod bara där och tittade på varandra och grät av glädje. Ett vittne från Moldavien som hade tillbringat fem år i en fängelsecell tillsammans med Bela Mejsar kände inte igen honom. Varför det? ”Du hade ju randiga kläder då, och nu kommer du i kostym och slips!” utropade han.

När de förde oss till Sibirien fick vi veta att vi skulle stanna där för evigt. Vi kunde aldrig föreställa oss att vi skulle få uppleva frihet. När vi läste i Vakttornet om sammankomster som hölls i andra länder, bad vi till Jehova om att vi åtminstone en enda gång i livet skulle få tillfälle att vara med om en sådan sammankomst som de har i andra länder. Och mycket riktigt, Jehova välsignade oss. År 1989 var det möjligt för oss att besöka Jehovas vittnens internationella sammankomst i Polen. Det går inte att beskriva den enorma glädje vi kände över att få vara med där.

Vännerna i Polen välkomnade oss av hela sitt hjärta. Vi var där fyra dagar. Vi var med om en sammankomst! Vi njöt i fulla drag av att lära oss mer om Jehova och få undervisning i Guds ord. Vi var så lyckliga. Vi delade med oss av våra erfarenheter till alla. De tillhörde så många nationaliteter, men de var alla våra bröder! När vi vandrade stadion runt, fick vi en underbar känsla av frid. Efter allt det vi hade gått igenom – hela den långa tiden vi hade varit under förbud – tyckte vi att vi redan var i den nya världen. Vi hörde inga svordomar av något slag, och allt var så rent och vackert. Vi var tillsammans efter programmets slut. Vi gav oss inte bara i väg. Vi var tillsammans med vännerna, talade med varandra. Om vi inte förstod språket, fanns det alltid tolkar till hands. Även om vi inte förstod, kysste vi varandra. Vi var lyckliga!