Under en kretssammankomst nära Chełm i maj 1949 befallde polisen att programmet skulle avbrytas. När de ansvariga bröderna fortsatte, blev de anhållna. Vittnena församlades igen den sista dagen, och ett doptal hölls av en broder som trätt till i stället för en som blivit anhållen. Den eftermiddagen kom omkring tusen personer till det offentliga föredraget. Polisen anhöll den ene talaren efter den andre. Så snart som en hade förts bort, trädde en annan till i hans ställe. Innan dagen var slut hade 27 olika bröder talat!

Under natten till den 21 april 1950 gjorde sedan en stor grupp UB-agenter, som trängde in genom ett fönster, en razzia mot avdelningskontoret i Łódź. Man påstod att Betelarbetarna spionerade för Förenta staternas räkning och ”försökte att med våld omstörta Polska folkrepublikens regering”. UB-agenterna sökte grundligt igenom lokalerna för att få bevis. Naturligtvis hittade man ingenting. Men handlingar som gällde vittnenas religiösa verksamhet konfiskerades. Dagen därpå blev Sällskapets styrelseledamöter anhållna.

På kvällen den 21 juni gjordes en ny razzia mot Betel. Den här gången blev nästan alla anhållna. Bröderna lastades på en öppen lastbil och kördes genom Łódź. Vakterna drev med dem att det var som att göra en helgdagsutflykt. ”Låt oss i så fall sjunga”, föreslog en broder. Och utan att bry sig om vakternas protester började dessa modiga Jehovas tjänare plötsligt sjunga: ”Den som är lydig, den som är trogen, fruktan i sinnet ej bär.”

Samma natt gjordes husrannsakningar hos hundratals vittnen landet runt. Många bröder anhölls. Guds kungarikes fiender önskade upplösa organisationen och tvinga Jehovas vittnen till tystnad.