Med svärdet i hand

År 1095 uppmanade påven Urban II Europas katoliker att ta till det bokstavliga svärdet. Islam skulle tvingas frånträda de heliga landområden i Mellersta Östern som kristenheten menade sig ha ensamrätt till.

Urbans aktion var delvis ett svar på en begäran om hjälp från den bysantinske kejsaren Alexios. Men eftersom relationerna mellan kristenhetens östliga och västliga del tycktes vara på väg att förbättras, kan påvens motiv också ha varit att utnyttja denna möjlighet att återförena de trätande systerkyrkorna. I vilket fall som helst sammankallade han kyrkomötet i Clermont, där man förklarade att de som var villiga att ta del i detta ”heliga” företag skulle beviljas fullständig avlat (befrielse från alla straff för synd). Gensvaret blev oväntat positivt. Den flammande appellen ”Deus volt” (”Gud vill det”) började ljuda i både öst och väst.

Detta var inledningen till en serie fälttåg som omspände närmare två århundraden.