År 1199 skrev påven Innocentius III om ”kättare” som hade översatt Bibeln till franska och som dessutom vågade diskutera den med varandra. Han tillämpade Jesu ord på dem: ”Ge inte det som är heligt åt hundar, kasta inte heller era pärlor för svin.” (Matteus 7:6) Hur resonerade han? ”För att ingen enkel och olärd man i sin förmätenhet ska befatta sig med den Heliga skrifts storslagenhet eller förkunna den för andra.” De som gick emot påvens order drogs i många fall inför rätta av inkvisitorer som torterade fram bekännelser av dem. De som vägrade att göra bättring brändes levande på bål.

Under den långa strid som utkämpades om rätten att äga en bibel och läsa den, åberopade man ofta Innocentius brev som stöd för att förbjuda läsning och översättning av Bibeln. Strax efter hans dekret började man bränna biblar översatta till folkets språk, och man brände även några av deras ägare. Under de århundraden som följde använde biskopar och regenter i det katolska Europa alla upptänkliga medel för att se till att påvens förbud upprätthölls.

1199

Påven Innocentius III förklarar att de som översätter och diskuterar Bibeln är kättare. De som ändå gör det blir i många fall torterade och dödade