Bönens innebörd

”I hebreiskan kommer det vanligaste ordet för bön från grundordet ’att döma’, och den vanliga reflexiva formen betyder ordagrant ’att döma sig själv’.” Detta konstaterar The Authorised Daily Prayer Book. Bibetydelsen innebär att en av bönens uppgifter är att hjälpa personen att se om han själv håller måttet när det gäller Guds rättfärdiga normer och krav.

Av detta skäl får vi genom hela bibeln veta att om någon inte gör Guds vilja, kommer hans böner inte att bli gynnsamt hörda. ”Jehova är långt borta från de ondskefulla, men de rättfärdigas bön hör han.” — Ordspråksboken 15:29, NW; 1 Johannes 5:14.

Den som ber kommer genom att rannsaka sig själv inför Jehova Gud att bli ödmjuk och ångerfull. Detta ger ytterligare kraft åt Jesu liknelse om den skrytsamme fariséen och den ångerfulle uppbördsmannen som kom till templet för att be. — Lukas 18:9—14.

Vare sig vi ber till Jehova för att tacka och lovprisa honom eller anhålla honom om något, är bön alltid en tid för självrannsakan. På detta sätt drar bönen oss närmare Jehova och stärker vårt förhållande till honom.