Är det mödan värt att be?

FREDAGEN den 31 maj 1985 skar en rad tromber genom södra delen av Ontario i Canada. En präst, som bodde i den lilla byn Grand Valley, bevittnade hjälplöst hur den rasande stormen slet taket av hans lägenhet. Enligt vad som rapporterades i pressen ”såg han underverk och tragedier hända sida vid sida, när han blev vittne till naturens okontrollerade vrede”.

Anhöriga och vänner till de två personer som dödades av tromberna betraktade säkert det hela som en fruktansvärd tragedi. Och det gjorde också de över tusen personer som blev hemlösa av de förödande tromberna. Å andra sidan beskrev många av dem som med knapp nöd undgick döden eller att bli allvarligt skadade det som ”ett underverk” att de överlevde. Ron och hans arbetskamrat var två av dessa. De hann sätta sig i säkerhet i den starkaste delen av sin kontorsbyggnad med bara fyra sekunders förvarning. När Ron hade beskrivit hur fantastiskt de hade undgått döden, sade han: ”Ja, jag trodde ju på Gud förut, men nu tror jag ännu mer på honom.”

Det har sagts att det i ögonblick av plötslig, oväntad katastrof finns få om alls några ateister. Och om det bara ges tillräckligt med tid, så bes det vid sådana tillfällen många innerliga böner om beskydd och räddning.

Söndagen den 21 juli 1985 var mer än hundra män, kvinnor och barn församlade i sin Rikets sal i Sydney i Australien. Sedan man lovsjungit Gud i sång frambars bön för församlingen. När den förkunnare som höll det bibliska föredraget den söndagsförmiddagen hade talat i 15 minuter, gjorde en bombexplosion plötsligt slut på friden. Som en följd av explosionen blev talaren allvarligt skadad, en man som satt längst fram i lokalen dödades, och mer än 40 personer måste föras till sjukhus.

[Ruta/Bild på sidan 3]

Gör bön någon skillnad?

Dessa båda händelser som just relaterats — den ena beskrevs som ”naturens okontrollerade vrede” och den andra som en brottslig handling — väcker frågor om bönens värde. Vad är bönen värd? Fungerar bönen egentligen? Är det mödan värt att be?