EN MORDISK PLAN SÄTTS I VERKET

7. Vilket förslag framförde de höga ämbetsmännen och satraperna till kungen, och på vilket sätt gjorde de det?

⁷ Darius uppvaktades av ett följe höga ämbetsmän och satraper, vilka kom ”i samlad trupp”. Det arameiska uttryck som används här för tanken till larm och rörelse. Dessa män gav tydligen intryck av att ha ett mycket brådskande ärende till Darius. De tänkte kanske att han skulle vara mindre benägen att ifrågasätta deras förslag, om de framförde det med övertygelse och som något som måste åtgärdas omgående. De gick därför rakt på sak och sade: ”Alla de höga ämbetsmännen i kungariket, prefekterna och satraperna, de höga kungliga ämbetsmännen och ståthållarna, har rådslagit med varandra om att fastställa en kunglig stadga och sätta ett förbud i kraft, att vemhelst som under trettio dagar ber en bön till någon gud eller människa, utom till dig, o kung, skall kastas i lejongropen.”a — Daniel 6:6, 7.

8. a) Varför kunde den föreslagna lagen ha tilltalat Darius? b) Vad var de höga ämbetsmännens och satrapernas verkliga motiv?

⁸ Historiska urkunder bekräftar att det var vanligt att kungar i Mesopotamien betraktades och dyrkades som gudar. Darius blev därför säkert smickrad av förslaget. Han kan också ha sett en praktisk fördel med det. Kom ihåg att för dem som bodde i Babylon var Darius en utlänning och en nykomling. Den här nya lagen skulle kunna hjälpa honom att stärka sin ställning som kung, och den skulle mana alla som bodde i Babylon att ge den nya regimen sin lojalitet och sitt stöd. Men det var inte alls av omtanke om kungens välfärd som de höga ämbetsmännen och satraperna föreslog denna stadga. Deras verkliga motiv var att snärja Daniel, eftersom de visste att han hade för vana att be till Gud tre gånger om dagen framför de öppna fönstren i sin takkammare.

9. Varför skulle den nya lagen inte skapa problem för de flesta icke-judar?

⁹ Skulle denna begränsning av rätten att frambära bön skapa problem för alla religiösa grupper i Babylon? Inte nödvändigtvis, i synnerhet inte som förbudet skulle gälla bara under en månad. Dessutom var det få icke-judar som skulle betrakta det som en kompromiss att under en tid rikta sin tillbedjan till en människa. En bibelforskare skriver: ”Dyrkan av kungen var inget främmande krav för den mest avgudadyrkande av alla nationer; och när babyloniern uppmanades att ge erövraren — medern Darius — den hyllning som tillkom en gud, var han därför villig att rätta sig efter detta krav. Det var bara juden som motsatte sig ett sådant krav.”

10. Hur betraktade mederna och perserna en lag som utfärdats av deras kung?

¹⁰ Darius besökare uppmanade honom i alla händelser att ”fastställa stadgan och underteckna skrivelsen, för att den inte må ändras, i enlighet med medernas och persernas lag, som inte kan upphävas”. (Daniel 6:8) I Österlandet i forna tider betraktades en kungs vilja ofta som absolut. Detta förstärkte uppfattningen att han var ofelbar. En lag fick inte sättas ur kraft ens om den kunde leda till oskyldiga människors död!

11. Hur skulle Daniel påverkas av Darius förordning?

¹¹ Utan att tänka på Daniel undertecknade Darius stadgan. (Daniel 6:9) När han gjorde det, undertecknade han — sig själv ovetande — dödsdomen över den ämbetsman som han värderade högst. Ja, Daniel skulle med säkerhet påverkas av denna förordning.

DARIUS TVINGAS AVKUNNA EN FÄLLANDE DOM

12. a) Vad gjorde Daniel så snart han fick kännedom om den nya lagen? b) Vilka höll Daniel under uppsikt, och varför det?

¹² Daniel fick snart kännedom om lagen som begränsade rätten att frambära bön. Han gick omedelbart in i sitt hus och upp till takkammaren, där fönstren stod öppna mot Jerusalem.b Där började han be till Gud ”som han regelbundet hade gjort dessförinnan”. Daniel kanske trodde att han var ensam, men konspiratörerna höll honom under uppsikt. De ”trängde sig” plötsligt in, förmodligen lika exalterade som när de sökte upp Darius. Nu såg de det med egna ögon — Daniel ”bad och frambar lovprisning inför sin Gud”. (Daniel 6:10, 11) De höga ämbetsmännen och satraperna hade det bevis de behövde för att kunna anklaga Daniel inför kungen.

13. Vad rapporterade Daniels fiender till kungen?

¹³ Daniels fiender frågade listigt Darius: ”Finns det inte ett förbud som du har undertecknat, att varje människa som under trettio dagar ber en bön till någon gud eller människa, utom till dig, o kung, skall kastas i lejongropen?” Darius svarade: ”Saken står fast i enlighet med medernas och persernas lag, som inte kan upphävas.” Nu kom konspiratörerna snabbt till saken. ”Daniel, som är en av de landsflyktiga från Juda, har inte fäst avseende vid dig, o kung, eller vid det förbud som du har undertecknat, utan tre gånger om dagen ber han sin bön.” — Daniel 6:12, 13.

14. Vad var tydligen orsaken till att de höga ämbetsmännen och satraperna omtalade Daniel som ”en av de landsflyktiga från Juda”?

¹⁴ Det är betecknande att de höga ämbetsmännen och satraperna omtalade Daniel som ”en av de landsflyktiga från Juda”. De ville tydligen betona att denne Daniel, som Darius hade gett en så upphöjd ställning, i själva verket inte var annat än en judisk slav. De menade att han som sådan sannerligen inte stod över lagen — oavsett vad kungen hade för uppfattning om honom!

12. a) Vad gjorde Daniel så snart han fick kännedom om den nya lagen? b) Vilka höll Daniel under uppsikt, och varför det?

¹² Daniel fick snart kännedom om lagen som begränsade rätten att frambära bön. Han gick omedelbart in i sitt hus och upp till takkammaren, där fönstren stod öppna mot Jerusalem.b Där började han be till Gud ”som han regelbundet hade gjort dessförinnan”.