Böner — upprepande eller spontana?

EN JUMBOJET flög på 12.500 meters höjd. Inunder låg Stilla havets kalla vatten. Plötsligt stannade en motor. Därefter förlorade de andra tre motorerna kraft. Planet sjönk 10 kilometer på två minuter! Men på 2.700 meters höjd återfick jetplanet motorkraft och kom välbehållet fram till San Francisco. En passagerare suckade: ”Jag bad intensivare än någonsin tidigare i mitt liv.”

tider av katastrof, fara eller djup sorg vänder sig många människor, också de som inte är religiösa, till den Allsmäktige för att få hjälp. De religiösa upprepar däremot regelbundet formella böner i kyrkor och tempel eller i hemmet. Med hjälp av radband ber många sådana böner som Fader vår och Ave Maria. Andra använder bönböcker. Som ett sätt att snabbt upprepa böner vevar miljontals orientaler runt sina bönekvarnar med böner inuti.

Har du någon gång undrat över hur man skall be? Bör bönerna vara upprepande eller spontana?

Vad bönen är lik

Tänk dig att din högt älskade far, som bor i ett annat land, uppmanade dig att ringa till honom närhelst du önskade — utan kostnad. Skulle du inte ringa ofta? Skulle du inte tycka mycket om att bevara och rentav stärka ert dyrbara förhållande? Skulle du inte diskutera dina bekymmer och uttrycka djup tacksamhet för all den hjälp och uppmuntran han hade gett dig under ditt liv? Detta personliga förhållande skulle vara mycket dyrbart för dig, eller hur?

Otäcka världsliga strömningar får många att oroa sig och lida av depression. En kristen kan rentav oroa sig över sin ställning inför Gud. Men att man regelbundet och spontant vänder sig till Jehova och ber honom om hjälp kan göra underverk. Paulus skrev: ”Var inte bekymrade för någonting, utan låt i allting, genom bön och ödmjuk anhållan jämte tacksägelse, de ting ni begär göras kända för Gud; och Guds frid, som övergår allt förstånd, skall skydda era hjärtan och era tankeförmågor med hjälp av Kristus Jesus.” — Filipperna 4:6, 7.

Ödmjuk anhållan betyder en innerlig och enträgen bön, att man tigger och ber Gud om hjälp och utgjuter sitt hjärta för honom som ett barn skulle göra för en mycket älskad och förstående förälder. Sådana böner kommer inte från böcker, och inte heller är de papegojliknande upprepningar. De kommer från ett hjärta som behöver hjälp och som har verklig tro på Jehova, den ”som hör bön”. — Psalm 65:3.