Hanna hade säkert gått och tänkt på vad hon skulle säga i bön till Jehova. När de kom fram åt hela familjen lite mat, men så snart Hanna kunde drog hon sig undan och gick till Jehovas tältboning. Översteprästen Eli satt vid dörrposten. Men Hanna lade inte märke till honom, för hon var helt inriktad på sin bön till Jehova. Här i tältboningen var hon säker på att Jehova skulle lyssna. Även om ingen annan kunde förstå hennes frustrerande situation, så kunde i alla fall hennes Far i himlen förstå. Alla hennes känslor vällde upp, och hon började gråta.

¹¹ Hanna skakade av snyftningar när hon talade tyst med Jehova. Läpparna darrade när hon sökte efter orden som kunde uttrycka hennes smärta. Hon bad länge och öppnade helt sitt hjärta för Jehova. Men hon gjorde mer än att bara be att han skulle besvara hennes innerliga önskan att få ett barn. Hanna ville inte bara få välsignelser, hon ville också ge något tillbaka. Så hon gav ett löfte och sa att om hon fick en son, skulle han få tjäna Jehova hela livet. (1 Sam. 1:9–11)

12. Vad ska vi tänka på när vi ber, som Hannas exempel visar?

¹² Hanna är därför ett exempel för alla Guds tjänare när det gäller bön. Jehova vädjar till sitt folk att tala öppet och förbehållslöst med honom. Han vill att vi ska berätta om våra bekymmer för honom, precis som när ett barn pratar med en kärleksfull förälder. (Läs Psalm 62:8; 1 Thessalonikerna 5:17.) Aposteln Petrus inspirerades att skriva några uppmuntrande ord om bön. I Första Petrus 5:7 står det att Jehova vill att vi ska kasta alla våra ”bekymmer på honom, eftersom han bryr sig om” oss.

13, 14. a) Vilken felaktig slutsats drog Eli om Hanna? b) Hur är Hannas svar till Eli ett fint exempel för oss?

¹³ Men människor är inte alltid lika empatiska och förstående som Jehova. Medan Hanna grät och bad innerligt så blev hon avbruten av någon. Det var översteprästen Eli som hade iakttagit henne. Han sa: ”Hur länge skall du bära dig åt som en drucken? Se till att bli av med ditt rus.” Eli hade lagt märke till Hannas darrande läppar, hennes snyftningar och hennes ångest. Och i stället för att ta reda på vad som var på tok drog han den förhastade slutsatsen att hon hade druckit för mycket. (1 Sam. 1:12–14)

¹⁴ Tänk så hemskt det måste ha varit för Hanna i hennes ångestfyllda situation att bli så grundlöst anklagad – dessutom av en man i en högt respekterad ställning! Men återigen är hon ett strålande exempel på någon som visar tro. Hon lät inte den här mannens ofullkomligheter stå i vägen för hennes tillbedjan av Jehova. Hon svarade respektfullt på Elis fråga och förklarade sin situation. Eli var nog mer dämpad och hade en mjukare ton när han sa: ”Gå i frid, och må Israels Gud uppfylla din önskan, det som du har bett honom om.” (1 Sam. 1:15–17)

15, 16. a) Hur påverkades Hanna av sin bön i tältboningen? b) Hur kan vi följa Hannas exempel när vi har negativa känslor?

¹⁵ Hur påverkades Hanna av att hon öppnade sitt hjärta för Jehova i tältboningen? Bibeln säger: ”Kvinnan gick sedan sin väg, och hon började äta, och hennes ansikte såg inte längre så bekymrat ut.” (1 Sam. 1:18) En annan översättning säger: ”Hon såg inte ledsen ut längre.” (The Jerusalem Bible) Nu kände sig Hanna mycket bättre. I stället för att bära den känslomässigt tunga bördan själv hade hon lagt den på sin himmelske Fars oändligt mycket starkare och tåligare axlar. (Läs Psalm 55:22.) Finns det något problem som är för stort för honom? Nej, inte alls!

¹⁶ När vi känner oss ledsna, besvikna och helt förkrossade så är det bra om vi följer Hannas exempel och öppnar oss för Jehova. Bibeln säger att Jehova är den ”som hör bön”. (Ps. 65:2) Om vi ber i tro kan vi också få uppleva att våra bedrövade känslor ersätts av ”Guds frid, som övergår allt förstånd”. (Fil. 4:6, 7)

21. Hur visade Hanna i sin bön att hon hade stark tro? (Se rutan ”Två innehållsrika böner”.)

²¹ Efter det bad Hanna en bön som Gud ville ha med i sitt inspirerade ord, Bibeln. När du läser hur hon uttrycker sig i 1 Samuelsboken 2:1–10 ser du hennes starka tro bakom varje ord. Hon prisar Jehova för att han använder sin kraft så storslaget – för att han använder sina förmågor till att ödmjuka de högmodiga, välsigna de nedtryckta och både ge och ta liv. Hon lovprisar Jehova för hans unika helighet, rättvisa och trofasthet. Hanna kunde med rätta säga: ”Det finns ingen klippa som vår Gud.” Man kan helt och hållet lita på Jehova, han är oföränderlig och beskyddar alla dem som känner sig nedslagna och som vänder sig till honom för att få hjälp.