NÄR MAN BLIR ARBETSLÖS

”Min fru och jag blev arbetslösa samtidigt”, berättar Seth, som är gift med Priscilla.a ”I två år levde vi på ströjobb och ekonomiskt stöd från våra familjer. Som en följd av det blev Priscilla deprimerad, och jag kände mig totalt värdelös.

Hur tacklade vi situationen? Priscilla tänkte mycket på Jesus ord i Matteus 6:34, där han säger att vi inte ska oroa oss för morgondagen, eftersom varje dag har tillräckligt med sina egna problem. Hon bad mycket och innerligt, och det gav henne ork att fortsätta. En vers som hjälpte mig väldigt mycket var Psalm 55:22. Jag kastade bördan på Jehova och märkte hur han hjälpte mig. Nu har jag fått ett jobb, men vi försöker ändå leva enkelt enligt Jesus råd i Matteus 6:20–22. Den här erfarenheten har gjort att vi har kommit närmare Jehova och varandra.”

NÄR MAN BLIR LÄMNAD

”Jag kände mig sårad och arg när min man plötsligt lämnade mig”, säger Raquel. ”Sorgen var överväldigande. Jag bad till Gud varje dag, och han gav mig tröst och sinnesfrid. Det var som att han lappade ihop mitt krossade hjärta.

Tack vare Bibeln kunde jag övervinna min ilska och bitterhet. Jag tog aposteln Paulus ord i Romarna 12:21 till hjärtat: ’Låt dig inte övervinnas av det onda, utan övervinn ständigt det onda med det goda.’

NÄR KROPPEN INTE ORKAR MER

Luis, som citerades i den inledande artikeln, är allvarligt hjärtsjuk och har vid två tillfällen varit nära döden. Nu är han beroende av syrgas nästan dygnet runt. ”Jag ber till Jehova hela tiden”, säger han. ”Och när jag har bett känner jag hur han ger mig kraft. Jag litar på honom och vet att han bryr sig om mig. Bönen ger mig styrka så att jag orkar fortsätta.”

”Det är så mycket jag vill, men inte kan göra”, säger Petra, som är över 80 år. ”Det är jobbigt när man märker att krafterna tryter. Jag är helt slut och klarar mig inte utan mediciner. Jag tänker ofta på hur Jesus bad sin Far om att få slippa ifrån en viss svårighet, om det bara var möjligt. Men Jehova hjälpte Jesus att härda ut, och han gör samma sak för mig. Jag ber varje dag; det är som terapi för mig. Det gör att det känns bättre.” (Matteus 26:39)

”När pappa dog i en trafikolycka trodde jag först inte att det var sant”, berättar Antonio. ”Det kändes så orättvist, han var ju bara en harmlös fotgängare. Men det fanns inget jag kunde göra. Han låg i koma i fem dagar innan han somnade in. På något sätt lyckades jag hålla gråten tillbaka när jag var med mamma, men när jag var för mig själv bröt jag ihop fullständigt. Frågan ’Varför?’ ekade i mitt huvud.

Under de här fruktansvärda dagarna fortsatte jag att be till Jehova om hjälp att hålla känslorna i styr så att jag kunde få sinnesfrid. Med tiden kände jag mig lugnare. Jag visste att Bibeln säger att oförutsedda händelser kan drabba vem som helst. Och jag är helt säker på att jag kommer att få träffa pappa igen när han får livet tillbaka. Gud har lovat att det ska bli en uppståndelse, och han kan inte ljuga.” (Predikaren 9:11; Johannes 11:25; Titus 1:2)

Robert, som också nämnts tidigare, försöker ha samma perspektiv. Han säger: ”Jag och min fru Maribel bad till Jehova och fick den sinnesfrid som det står om i Filipperna 4:6, 7. Det gjorde att vi klarade av att prata med reportrarna om vårt hopp om en uppståndelse. Vi förlorade vår son i flygkraschen, men vi har fortfarande kvar många lyckliga minnen – och det är dem vi försöker fokusera på.

När andra Jehovas vittnen sa att de hade sett tv-inslaget där vi lugnt och sansat berättade om vårt hopp, sa vi att det lugnet måste ha berott på de många böner som andra bad för oss. Jag är säker på att Jehova stöttade oss genom alla vänner som skickade tröstande tankar till oss.”