-
Är dina böner beredda ”som rökelse”?Vakttornet – 1999 | 15 januari
-
-
Är dina böner beredda ”som rökelse”?
”Må min bön beredas som rökelse inför dig.” — PSALM 141:2.
1, 2. Vad var brännandet av rökelse en bild av?
JEHOVA GUD befallde sin profet Mose att bereda en helig rökelse till att användas i Israels tältboning för tillbedjan. Den skulle vara en blandning av fyra välluktande ämnen, och den skulle verkligen sprida väldoft. — 2 Moseboken 30:34–38.
2 Enligt det lagförbund som hade ingåtts med Israels nation skulle denna rökelse brännas dagligen. (2 Moseboken 30:7, 8) Hade bruket av rökelse någon speciell innebörd? Ja, för psalmisten sjöng: ”Må min bön beredas som rökelse inför dig [Jehova Gud], mina handflators upplyftande som kvällens sädesoffer.” (Psalm 141:2) I sin beskrivning i Uppenbarelseboken av dem som står runt Guds himmelska tron säger aposteln Johannes under inspiration att de hade gyllene skålar fulla av rökelse och att rökelsen ”betyder de heligas böner”. (Uppenbarelseboken 5:8) Brännandet av välluktande rökelse var således en bild av de böner som Jehovas tjänare ber både dag och natt och som han lyssnar till. — 1 Thessalonikerna 3:10; Hebréerna 5:7.
3. Vad kan hjälpa oss att bereda våra böner ”som rökelse inför” Gud?
3 För att Gud skall lyssna till våra böner måste vi be till honom i Jesu Kristi namn. (Johannes 16:23, 24) Genom att vi begrundar några bibliska exempel kan vi få hjälp att förbättra våra böner och än mer bereda dem som rökelse inför Jehova. — Ordspråken 15:8.
Be i tro
4. Vilket samband finns det mellan tro och sådana böner som Gud lyssnar till?
4 För att våra böner skall stiga upp till Gud som välluktande rökelse måste vi be i tro. (Hebréerna 11:6) De ”trons böner” som kristna äldste ber när de söker hjälpa en andligen sjuk person, som är villig att ta emot deras bibelenliga hjälp, kommer att göra denne ”opasslige” person ”frisk”. (Jakob 5:15) Vår himmelske Fader finner behag i att vi ber till honom i tro och även i att vi under bön studerar hans ord. Psalmisten visade en fin inställning när han sjöng: ”Jag kommer att lyfta upp mina handflator till dina bud som jag har älskat, och jag skall sysselsätta mina tankar med dina förordningar. Lär mig godhet, förnuft och kunskap, ty på dina bud har jag utövat tro.” (Psalm 119:48, 66) Må vi breda ut våra ”handflator” i ödmjuk bön och visa vår tro genom att rätta oss efter Guds bud.
5. Vad bör vi göra om vi saknar vishet?
5 Anta att vi saknar den vishet som behövs för att klara av en prövning. Vi kanske hyser tvivel om att en viss profetia i Bibeln nu håller på att uppfyllas. Må vi då, i stället för att låta detta få oss att vackla andligen, be om vishet. (Galaterna 5:7, 8; Jakob 1:5–8) Vi kan naturligtvis inte förvänta att Gud skall besvara vår bön på något spektakulärt sätt. Vi måste visa att våra böner är uppriktiga genom att vi gör det som han förväntar av sitt folk. Vi måste på ett trosuppbyggande sätt studera Bibeln med hjälp av de publikationer som tillhandahålls genom ”den trogne och omdömesgille slaven”. (Matteus 24:45–47; Josua 1:7, 8) Vi måste också växa till i kunskap genom att regelbundet vara med vid och delta i Guds folks möten. — Hebréerna 10:24, 25.
6. a) Vad bör vi alla inse om den tid vi lever i och uppfyllelsen av Bibelns profetior? b) Vad mer bör vi göra förutom att be om att Jehovas namn skall helgas?
6 Genom att nu inrikta sig på sina egna intressen och sin egen karriär visar somliga kristna att de inte längre är övertygade om att vi lever långt framme i ”ändens tid”. (Daniel 12:4) Medtroende kan be om att tron hos dessa skall stärkas, så att de på nytt blir övertygade om att Kristi närvaro, som Bibeln visar, började år 1914, då Jehova installerade honom som kung i himlen, och att han nu härskar mitt ibland sina fiender. (Psalm 110:1, 2; Matteus 24:3) Vi bör alla inse att sådana förutsagda händelser som tillintetgörandet av ”det stora Babylon” — dvs. den falska religionen — angreppet på Jehovas tjänare av Satan som Gog i Magog och Jehovas, den allsmäktige Gudens, undsättning av dem i kriget vid Harmageddon kan komma häpnadsväckande plötsligt och inträffa under en förhållandevis kort tidsperiod. (Uppenbarelseboken 16:14, 16; 18:1–5; Hesekiel 38:18–23) Må vi därför be Gud om hjälp att hålla oss andligen vakna. Må vi alla uppriktigt be om att Jehovas namn skall helgas, hans kungarike komma och hans vilja ske på jorden så som den sker i himlen. Ja, må vi visa att våra böner är uppriktiga genom att vi fortsätter att visa vår tro i handling. (Matteus 6:9, 10) Ja, må alla som älskar Jehova först söka hans kungarike och hans rättfärdighet och så mycket som möjligt ta del i predikandet av de goda nyheterna innan slutet kommer. — Matteus 6:33; 24:14.
Lovprisa och tacka Jehova
7. Vilket intryck gör Davids bön i 1 Krönikeboken 29:10–13 på dig?
7 Ett viktigt sätt varpå vi kan bereda våra böner ”som rökelse” är att vi innerligt lovprisar och tackar Gud. Kung David bad en sådan bön när han och Israels folk lämnade bidrag till byggandet av Jehovas tempel. Han bad: ”Välsignad må du vara, o Jehova, vår fader Israels Gud, från obestämd tid ända till obestämd tid. Dig, o Jehova, tillhör storheten och väldigheten och skönheten och högheten och värdigheten; ty allt i himlarna och på jorden är ditt. Ditt är kungariket, o Jehova, du som är den som också upphöjer dig som huvud över allt. Rikedomen och härligheten är på grund av dig, och du härskar över allt; och i din hand är kraft och väldighet, och i din hand är förmåga att göra stor och att ge styrka åt alla. Och nu, o vår Gud, tackar vi dig och lovprisar ditt sköna namn.” — 1 Krönikeboken 29:10–13.
8. a) Vilka ord av lovprisning i Psalmerna 148–150 tycker du är särskilt gripande? b) Vad kommer vi att göra om vi känner det så som det uttrycks i Psalm 27:4?
8 Vilket vackert uttryck för lovprisning och tacksamhet! Våra böner kanske inte är lika välformulerade, men de kan vara precis lika innerliga. Psalmernas bok är fylld med böner av tacksägelse och lovprisning. I Psalmerna 148–150 finner vi fina uttryck av lovprisning. Många psalmer ger uttryck åt tacksamhet mot Gud. David sjöng: ”Ett har jag bett Jehova om — det är vad jag kommer att söka: att få bo i Jehovas hus alla mina livsdagar, för att betrakta Jehovas ljuvlighet och för att se med uppskattning på hans tempel.” (Psalm 27:4) Må vi handla i enlighet med sådana böner genom att nitiskt ta del i all den verksamhet som Jehovas församlade skaror ägnar sig åt. (Psalm 26:12) Genom att vi gör detta och dagligen mediterar över Guds ord får vi många orsaker till att innerligt lovprisa och tacka Jehova.
Sök ödmjukt Jehovas hjälp
9. Hur bad kung Asa, och med vilket resultat?
9 Om vi helhjärtat tjänar Jehova som hans vittnen, kan vi vara övertygade om att han kommer att lyssna när vi ber om hjälp. (Jesaja 43:10–12) Tänk på kung Asa i Juda. De första 10 åren av hans 41-åriga regering (977–937 f.v.t.) kännetecknades av fred. Men sedan invaderades Judas rike av en här på en miljon man under etiopiern Sera. Den invaderande hären var numerärt mycket överlägsen Judas här, men trots det drog kung Asa och hans mannar ut för att möta fienden. Före striden bad Asa innerligt till Jehova om hjälp och erkände Jehovas förmåga att befria. Han sade: ”Hjälp oss, o Jehova, vår Gud, ty på dig stöder vi oss verkligen, och i ditt namn har vi kommit emot denna skara. O Jehova, du är vår Gud. Låt inte den dödliga människan ha styrka i behåll mot dig.” För sitt stora namns skull räddade Jehova Judas rike och gav det en fullständig seger över fienden. (2 Krönikeboken 14:1–15) När vi under en prövning vädjar till Gud om hjälp, kan vi vara övertygade om att han antingen kommer att befria oss ur den eller ge oss kraft att uthärda den.
10. Hur kan kung Jehosafats bön vara till hjälp, om vi inte riktigt vet hur vi skall hantera en viss kritisk situation?
10 Vi kanske i en kritisk situation inte vet riktigt hur vi skall hantera den, men vi kan vara övertygade om att Jehova kommer att höra våra böner om hjälp. Ett exempel som visar detta är den bön som kung Jehosafat bad, då Juda hotades av de förenade styrkorna från Moab, Ammon och Seirs bergstrakt: ”O vår Gud, kommer du inte att verkställa dom över dem? Ty i oss är det ingen kraft inför denna stora skara som kommer mot oss; och vi själva vet inte vad vi bör göra, utan våra ögon är vända mot dig.” Jehova besvarade den ödmjuka bönen och stred för Juda genom att slå fiendeleden med förvirring, så att de slaktade varandra. Detta ledde till att de omkringliggande nationerna blev rädda, och Judas rike fick ha fred under resten av Jehosafats 25-åriga regering, som hade börjat år 936 f.v.t. (2 Krönikeboken 20:1–30) När vi saknar den vishet som krävs för att möta en kritisk situation, kan vi be som Jehosafat: ”Vi själva vet inte vad vi bör göra, utan våra ögon är vända mot dig [Jehova].” Den heliga anden kan då få oss att erinra oss sådana tankar från Bibeln som kan hjälpa oss att lösa problemet, eller också kan Gud hjälpa oss på ett sätt som överträffar mänskligt resonemang. — Romarna 8:26, 27.
11. Vad kan vi lära om bön av Nehemjas handlande i samband med Jerusalems mur?
11 Vi kan behöva vara ihärdiga i våra böner om Guds hjälp. När Nehemja tänkte på hur Jerusalems mur var nedbruten och på den svåra belägenhet som Judas invånare befann sig i, så sörjde, grät, fastade och bad han i flera dagar. (Nehemja 1:1–11) Det är tydligt att hans böner steg upp till Gud som en välluktande rökelse, för en dag frågade den persiske kungen Artaxerxes den nedstämde Nehemja: ”Vad är det du söker uppnå?” Nehemja berättar: ”Genast bad jag till himlarnas Gud.” Denna korta, tysta bön besvarades, och Nehemja fick sitt hjärtas önskan uppfylld och fick lov att ge sig av till Jerusalem och bygga upp dess nedrivna mur. — Nehemja 2:1–8.
Låt Jesus lära dig hur du skall be
12. Hur skulle du med egna ord vilja sammanfatta Jesu mönsterbön?
12 Jesu Kristi mönsterbön kan lära oss mycket om hur vi skall be för att våra böner skall bli som en välluktande rökelse. I Lukas evangelium läser vi om hur en av Jesu lärjungar bad honom: ”’Herre, lär oss hur man skall be, alldeles som Johannes också lärde sina lärjungar.’ Då sade han till dem: ’Närhelst ni ber, skall ni säga: ”Fader, må ditt namn bli helgat. Må ditt kungarike komma. Ge oss vårt bröd för dagen efter dagens behov. Och förlåt oss våra synder, för också vi själva förlåter var och en som står i skuld till oss; och för oss inte in i frestelse.”’” (Lukas 11:1–4; Matteus 6:9–13) Låt oss begrunda den här bönen, som inte är avsedd att läsas utantill, utan är avsedd att tjäna som ett mönster.
13. Hur skulle du vilja förklara innebörden i orden: ”Fader, må ditt namn bli helgat”?
13 ”Fader, må ditt namn bli helgat.” Att få tilltala Jehova som Fader är ett speciellt privilegium för hans överlämnade tjänare. Precis som barn som gärna går till en barmhärtig far med sina bekymmer bör vi regelbundet och med vördnad och respekt komma till Gud i bön. (Psalm 103:13, 14) Det bör framgå av våra böner att vi längtar efter att få se Jehovas namn rentvått från all den smälek som har hopats över det och hans namn helgat. Ja, vi vill att Jehovas namn skall vara avskilt och hållas heligt eller helgat. — Psalm 5:11; 63:3, 4; 148:12, 13; Hesekiel 38:23.
14. Vad innebär det att be: ”Må ditt kungarike komma”?
14 ”Må ditt kungarike komma.” Jehovas kungarike är hans styre genom den himmelska messianska regeringen i händerna på hans Son och dennes medförbundna ”heliga”. (Daniel 7:13, 14, 18, 27; Uppenbarelseboken 20:6) Och det skall snart ”komma” mot alla jordiska motståndare till Gud Jehovas suveränitet och avlägsna dem från scenen. (Daniel 2:44) Då kommer Jehovas vilja att ske på jorden, precis som i himlen. (Matteus 6:10) Vilken glädje kommer inte detta att skänka alla skapelser som lojalt tjänar universums Suverän!
15. Vad visar vi genom att be Jehova om ”vårt bröd för dagen”?
15 ”Ge oss vårt bröd för dagen efter dagens behov.” Att vi ber Jehova om mat ”för dagen” visar att vi ber enbart om vårt dagliga behov och inte begär ett överflöd. Men samtidigt som vi litar på att Gud skall sörja för oss, arbetar vi också själva och använder alla till buds stående lämpliga medel för att få mat och andra livsförnödenheter. (2 Thessalonikerna 3:7–10) Vi bör naturligtvis tacka vår himmelske Fader för att vi får det vi behöver, eftersom det är han som i sin kärlek, vishet och kraft har skapat möjligheterna för detta. — Apostlagärningarna 14:15–17.
16. Hur kan vi få Guds förlåtelse?
16 ”Förlåt oss våra synder, för också vi själva förlåter var och en som står i skuld till oss.” Eftersom vi är ofullkomliga och syndiga, kan vi inte fullständigt motsvara Jehovas fullkomliga måttstock. Därför måste vi be om hans förlåtelse på grundval av Jesu lösenoffer. Men för att Jehova, den ”som hör bön”, skall tillämpa värdet av det offret på våra synder, måste vi ångra oss och vara villiga att ta emot den tuktan som han ger. (Psalm 65:2; Romarna 5:8; 6:23; Hebréerna 12:4–11) Och för att Gud skall förlåta oss måste vi ”ha förlåtit dem som står i skuld till oss”, dvs. dem som har syndat mot oss. — Matteus 6:12, 14, 15.
17. Vad innebär orden: ”För oss inte in i frestelse”?
17 ”För oss inte in i frestelse.” Bibeln uttrycker det ibland som om Jehova gör saker och ting, när han endast tillåter dem. (Rut 1:20, 21) Gud frestar oss inte att begå synder. (Jakob 1:13) Frestelser att göra det som är ont har sitt ursprung hos Satan, vårt syndiga kött och den här världen. Satan är Frestaren som försöker manövrera oss till att synda mot Gud. (Matteus 4:3; 1 Thessalonikerna 3:5) När vi ber ”för oss inte in i frestelse”, ber vi att Gud inte skall låta oss ge efter för en frestelse att vara olydiga mot honom. Han kan vägleda oss så att vi inte gör detta och därigenom överlistas av ”den onde”, dvs. Satan. — Matteus 6:13; 1 Korinthierna 10:13.
Arbeta i enlighet med dina böner
18. Hur kan vi handla i enlighet med våra böner om ett lyckligt äktenskap och familjeliv?
18 Jesu mönsterbön tog upp det som var viktigast, men vi kan be om allt. Vi kan exempelvis be angående vår längtan efter ett lyckligt äktenskap. Vi kan också be om självbehärskning, så att vi innan vi gifter oss kan bevara vår dygd. Men låt oss sedan handla i enlighet med våra böner genom att undvika omoralisk litteratur och underhållning. Må vi också vara fast beslutna att gifta oss endast ”i Herren”. (1 Korinthierna 7:39; 5 Moseboken 7:3, 4) Och när vi väl har gift oss, måste vi arbeta i enlighet med våra böner om lycka genom att tillämpa Guds råd. Och om vi har barn, så räcker det inte med att bara be om att de skall bli trogna Jehovas tjänare. Vi måste i stället göra allt vi kan för att inskärpa Guds sanning i deras sinnen genom att vi studerar Bibeln med dem och regelbundet har dem med oss vid kristna möten. — 5 Moseboken 6:5–9; 31:12; Ordspråken 22:6.
19. Vad bör vi göra om vi ber angående vår tjänst?
19 Ber vi om välsignelse i tjänsten? Låt oss då handla i enlighet med våra böner och på ett meningsfullt sätt ta del i predikandet om Guds kungarike. Och om vi ber om att få hjälpa andra att komma in på vägen till evigt liv, måste vi göra en personlig minnesanteckning av namn och adress på intresserade personer och vara villiga att ta oss tid till att studera Bibeln med dem. Hur är det om vi önskar börja i heltidstjänsten som pionjär? Låt oss då handla i enlighet med våra böner och ägna mer tid åt predikoverksamheten och samarbeta med pionjärerna i tjänsten.
20. Vad skall behandlas i följande artikel?
20 Om vi troget tjänar Jehova, kan vi vara övertygade om att han kommer att besvara våra böner, när de är i enlighet med hans vilja. (1 Johannes 5:14, 15) Det har helt visst varit givande att granska några av de böner som finns nedtecknade i Bibeln. I följande artikel skall vi behandla andra bibliska riktlinjer för hur vi skall kunna bereda våra böner ”som rökelse inför” Jehova.
-
-
Upplyft lojala händer i bönVakttornet – 1999 | 15 januari
-
-
Upplyft lojala händer i bön
”Jag [vill] att på varje ort männen fortsätter att be, i det de upplyfter lojala händer, utan vrede och debatter.” — 1 TIMOTEUS 2:8.
1, 2. a) Vad slags böner är orden i 1 Timoteus 2:8 tillämpliga på? b) Vad skall vi nu behandla?
JEHOVA förväntar att de som tillhör hans folk skall vara lojala mot honom och mot varandra. Aposteln Paulus förknippade lojalitet med bön, när han skrev: ”Jag [vill] att på varje ort männen fortsätter att be, i det de upplyfter lojala händer, utan vrede och debatter.” (1 Timoteus 2:8) Det Paulus här åsyftade med att be ”på varje ort” var antagligen de böner som bads där de kristna församlades. Vilka skulle representera Guds folk i bön vid församlingens möten? Endast heliga, rättfärdiga och vördnadsfulla män, som fullgjorde sina skyldigheter mot Gud. (Predikaren 12:13, 14) De måste vara andligt och moraliskt rena och fullständigt hängivna Jehova Gud.
2 Det är i synnerhet de äldste i församlingen som skall upplyfta ”lojala händer” i bön. De visar sin lojalitet mot Gud genom att be innerligt genom Jesus Kristus, och detta hjälper dem att undvika debatter och vredesutbrott. Ja, varje man som får privilegiet att representera den kristna församlingen i offentlig bön bör vara fri från vrede, illvilja och illojalitet mot Jehova och hans organisation. (Jakob 1:19, 20) Vad finns det mer för riktlinjer i Bibeln för dem som får privilegiet att representera andra i offentlig bön? Och vad är några av de bibliska principer som vi bör tillämpa i våra personliga böner och i våra böner i familjen?
Tänk i förväg igenom innehållet i din bön
3, 4. a) Varför är det bra att i förväg tänka igenom innehållet i en offentlig bön? b) Vad visar Bibeln om böners längd?
3 Om vi ombes att be offentligt, får vi antagligen tillfälle att i förväg tänka igenom innehållet i vår bön. Detta hjälper oss att be om sådant som är lämpligt och angeläget utan att det blir en lång och osammanhängande bön. Våra personliga böner kan naturligtvis också vara hörbara och av varierande längd. Innan Jesus utvalde sina 12 apostlar bad han hela natten, men när han instiftade åminnelsen av sin död, var hans böner över brödet och vinet antagligen rätt korta. (Markus 14:22–24; Lukas 6:12–16) Och vi vet att Gud lyssnade även på Jesu korta böner.
4 Anta att vi får privilegiet att representera en familj i bön före en måltid. En sådan bön kan vara rätt kort, men den bör alltid innehålla ett uttryck av tacksamhet för maten. Offentliga böner före eller efter ett kristet möte behöver inte heller vara långa eller innehålla många olika punkter. Jesus kritiserade de skriftlärda som höll ”långa böner” ”som en förevändning”. (Lukas 20:46, 47) Så bör aldrig en gudfruktig människa handla. Men det kan ibland vara på sin plats med en något längre offentlig bön. En äldste som blir ombedd att be den avslutande bönen vid en sammankomst bör i förväg tänka igenom innehållet i sin bön. Han kanske vill nämna flera punkter i en sådan bön, men den bör ändå inte bli alltför lång.
Nalkas Gud med vördnad
5. a) Vad bör vi tänka på när vi ber offentligt? b) Varför bör vi be på ett värdigt och respektfullt sätt?
5 När vi ber offentligt, bör vi komma ihåg att vi som syndiga människor riktar oss till den suveräne Herren Jehova och inte till medmänniskor. (Psalm 8:3–5, 9; 73:28) Vi bör därför visa en vördnadsfull fruktan för att misshaga honom genom vad vi säger eller genom vårt sätt att uttrycka oss. (Ordspråken 1:7) Psalmisten David sjöng: ”Vad mig beträffar, i din kärleksfulla omtankes överflöd kommer jag att gå in i ditt hus, jag kommer att böja mig ner, vänd mot ditt heliga tempel i fruktan för dig.” (Psalm 5:7) En sådan inställning hjälper oss att uttrycka oss med respekt och värdighet, om vi ombes att be offentligt vid ett av Jehovas vittnens möten. Om vi skulle tala till en mänsklig kung, skulle vi göra det med respekt och värdighet. Hur mycket mer bör vi då inte göra det när vi i bön talar till ”evighetens Kung”, Jehova. (Uppenbarelseboken 15:3) Det skulle därför vara olämpligt att i våra böner säga sådant som ”god morgon, Jehova”, ”hjärtliga hälsningar från oss” eller ”ha det så bra”. Bibeln visar att Jesus Kristus, Guds enfödde Son, aldrig tilltalade sin himmelske Fader på det viset.
6. Vad bör vi tänka på, när vi nalkas ”den oförtjänta omtankens tron”?
6 Paulus skrev: ”Låt oss ... med ett fritt och öppet tal gå fram till den oförtjänta omtankens tron.” (Hebréerna 4:16) Trots vårt syndiga tillstånd kan vi, genom vår tro på Jesu Kristi lösenoffer, med ”fritt och öppet tal” gå fram till eller nalkas Jehova. (Apostlagärningarna 10:42, 43; 20:20, 21) Men ett sådant ”fritt och öppet tal” innebär inte att vi skall småprata med Gud och inte heller att vi skall säga respektlösa saker till honom. För att våra offentliga böner skall behaga Jehova måste vi be med tillbörlig respekt och värdighet. Det skulle inte vara lämpligt att i sådana böner komma med meddelanden, ge olika personer råd eller läxa upp åhörarna.
Be med en ödmjuk inställning
7. Hur visade Salomo ödmjukhet när han bad vid överlämnandet av Jehovas tempel?
7 En viktig biblisk princip som vi bör komma ihåg, antingen vi ber offentligt eller vi gör det enskilt, är att visa ödmjukhet. (2 Krönikeboken 7:13, 14) Trots att Jehovas tempel, som kung Salomo hade byggt i Jerusalem, var en av de praktfullaste byggnader som någonsin har uppförts på jorden, visade han ödmjukhet, när han vid överlämnandet av det bad: ”Kommer Gud verkligen att bo på jorden? Se! Själva himlarna, ja, himlarnas himmel, kan inte rymma dig; hur mycket mindre då detta hus som jag har byggt!” — 1 Kungaboken 8:27.
8. Nämn några sätt varpå vi kan visa ödmjukhet i offentlig bön.
8 Vi bör likt Salomo vara ödmjuka när vi representerar andra i offentlig bön. Vår ödmjukhet kan komma till uttryck i vårt tonfall, även om vi måste undvika att låta salvelsefulla. Ödmjuka böner är inte högtravande eller teatraliska. De riktar uppmärksamheten på Gud, inte på den som ber. (Matteus 6:5) Vi visar också ödmjukhet genom det vi säger i vår bön. Om vi ber ödmjukt, kommer vi inte att låta som om vi krävde att Gud skulle göra som vi vill. Vi kommer i stället att be Jehova att han skall handla på ett sätt som är i linje med hans heliga vilja. Psalmisten gav ett fint exempel på en rätt inställning, när han bad: ”Ack nu, Jehova, så ge då räddning, det ber jag dig! Ack nu, Jehova, så ge då framgång, det ber jag dig!” — Psalm 118:25; Lukas 18:9–14.
Be från hjärtat
9. Vilket fint råd av Jesus finner vi i Matteus 6:7, och hur kan vi tillämpa det?
9 För att våra böner, både de offentliga och de enskilda, skall behaga Jehova måste de komma från hjärtat. Vi upprepar därför inte bara inlärda böner om och om igen utan tanke på innehållet. I sin bergspredikan gav Jesus rådet: ”När ni ber, säg då inte detsamma om och om igen, alldeles som folk i nationerna gör; de föreställer sig nämligen [felaktigt] att de skall bli hörda därför att de använder många ord.” Eller uttryckt på ett annat sätt: ”När ni ber, pladdra då inte (använd då inte tomma upprepningar).” — Matteus 6:7; fotnot i NW, studieutgåvan.
10. Varför kan det vara på sin plats att vid upprepade tillfällen be om samma sak?
10 Det är naturligtvis inte fel att vid upprepade tillfällen be om samma sak, för Jesus uppmanade ju: ”Fortsätt med att be, så skall det ges åt er; fortsätt med att söka, så skall ni finna; fortsätt med att bulta på, så skall det öppnas för er.” (Matteus 7:7) Jehova har kanske välsignat församlingens predikoverksamhet så att vår Rikets sal nu är för liten och vi behöver en ny. (Jesaja 60:22) Det är då lämpligt att vi fortsätter att be om detta i våra personliga böner och i offentliga böner vid Jehovas folks möten. Detta skulle inte vara att använda ”tomma upprepningar”.
Glöm inte att tacka och lovprisa
11. Hur är orden i Filipperna 4:6, 7 tillämpliga när man ber enskilt och offentligt?
11 Många människor ber bara för att begära något, men vår kärlek till Jehova Gud bör få oss att i både våra personliga böner och våra offentliga böner tacka honom och lovprisa honom. Paulus skrev: ”Var inte bekymrade för någonting, utan låt i allting, genom bön och ödmjuk anhållan jämte tacksägelse, de ting ni begär göras kända för Gud; och Guds frid, som övergår allt förstånd, skall skydda era hjärtan och era sinnesförmögenheter med hjälp av Kristus Jesus.” (Filipperna 4:6, 7) Ja, förutom att vi riktar ödmjuka anhållanden och vädjanden till Jehova, bör vi också rikta vårt tack till honom för andliga och materiella välsignelser. (Ordspråken 10:22) Psalmisten sjöng: ”Frambär tacksägelse som ditt slaktoffer åt Gud, och infria åt den Högste dina löften.” (Psalm 50:14) Och David säger gripande i en av sina psalmer: ”Jag skall lovprisa Guds namn med sång, och jag skall prisa hans storhet med tacksägelse.” (Psalm 69:30) Bör vi inte göra detsamma i offentliga och personliga böner?
12. Hur uppfylls Psalm 100:4, 5 nu, och för vad kan vi därför tacka och lovprisa Gud?
12 Så här sjöng psalmisten om Gud: ”Gå in i hans portar med tacksägelse, in i hans förgårdar med lovprisning. Tacka honom, välsigna hans namn. Ty Jehova är god; hans kärleksfulla omtanke varar till obestämd tid och hans trofasthet från generation till generation.” (Psalm 100:4, 5) Vi har orsak att tacka och lovprisa Jehova för att människor av alla nationer nu strömmar in i Jehovas helgedoms förgårdar. Uttrycker du din tacksamhet mot Gud för församlingens Rikets sal, och visar du din uppskattning genom att regelbundet församlas där med dem som älskar honom? Och medan du är där, sjunger du då entusiastiskt med i sångerna som uttrycker lovprisning av och tacksamhet mot vår kärleksfulle himmelske Fader?
Skäms aldrig för att be
13. Vilket bibliskt exempel visar att vi, även om vi på grund av skuld inte känner oss värdiga att be, bör komma inför Jehova med en ödmjuk anhållan?
13 Vi bör, även om vi på grund av vår skuld inte känner oss värdiga att be, ändå vända oss till Gud med ödmjuk anhållan. När judarna hade syndat genom att ta sig utländska hustrur, föll Esra på knä, bredde ut sina lojala handflator mot Gud och bad ödmjukt: ”O min Gud, jag känner mig verkligen skamsen och förlägen över att lyfta mitt ansikte mot dig, o min Gud, ty våra missgärningar, de har mångfaldigats över vårt huvud, och vår skuld har blivit stor ända till himlarna. Från våra förfäders dagar har vi stått i stor skuld ända till denna dag. ... Och efter allt som har kommit över oss på grund av våra usla gärningar och vår stora skuld — ty du själv, o vår Gud, har räknat vår missgärning för mindre än den är, och du har gett oss undkomna, sådana som dessa — skall vi då börja bryta mot dina bud igen och ingå äktenskapliga allianser med dessa avskyvärdheters folk? Kommer du inte att bli förtörnad på oss till det yttersta, så att ingen blir kvar och ingen undkommer? O Jehova, Israels Gud, du är rättfärdig, ty vi har blivit kvar som ett undkommet folk, som det är denna dag. Här är vi inför dig i vår skuld, ty det är omöjligt att bestå inför dig på grund av detta.” — Esra 9:1–15; 5 Moseboken 7:3, 4.
14. Vad krävs för att få Guds förlåtelse, som vi kan se av det som hände på Esras tid?
14 För att Gud skall förlåta oss måste vi bekänna vår synd, visa ånger och frambringa ”frukter som svarar mot sinnesändringen”. (Lukas 3:8; Job 42:1–6; Jesaja 66:2) På Esras tid åtföljdes en ångerfull inställning av att man försökte rätta till det orätta som hade begåtts genom att sända i väg de utländska hustrurna. (Esra 10:44; jämför 2 Korinthierna 7:8–13.) Må vi, om vi söker Guds förlåtelse för allvarlig synd, ödmjukt bekänna vår synd i bön och frambringa frukter som svarar mot sinnesändringen. En ångerfull inställning och en önskan att rätta till det orätta som begåtts bör också få oss att söka andlig hjälp av kristna äldste. — Jakob 5:13–15.
Hämta tröst i bön
15. Hur visar Hannas erfarenhet att vi kan finna tröst i bön?
15 Bön kan trösta oss om vi av någon anledning plågas i hjärtat. (Psalm 51:17; Ordspråken 15:13) Detta var vad den lojala Hanna fick uppleva i sin sorg över att vara barnlös i en tid då det var vanligt med stora familjer i Israel. Peninna, den andra hustrun till hennes man, Elkana, hade fött honom söner och döttrar, och hon hånade nu Hanna för hennes barnlösa tillstånd. Hanna bad då innerligt till Jehova och lovade att om han välsignade henne med en son, skulle hon ge den sonen ”åt Jehova alla hans livsdagar”. Hanna blev tröstad av sin bön och av översteprästen Elis ord, och därefter såg hon ”inte längre så bekymrad ut”. Hon födde en son som hon kallade Samuel, och längre fram överlämnade hon honom åt tjänst i Jehovas helgedom. (1 Samuelsboken 1:9–28) Hanna uttryckte också sin tacksamhet mot Jehova för den omtanke som han hade visat henne och lovprisade honom som en Gud vars like inte finns. (1 Samuelsboken 2:1–10) Vi kan i likhet med Hanna hämta tröst i bön, övertygade om att Gud besvarar alla böner som är i enlighet med hans vilja. Må vi, sedan vi har utgjutit vårt hjärta för honom, inte längre se ”bekymrade ut”, för han kommer att avlägsna vår börda eller göra det möjligt för oss att bära den. — Psalm 55:22.
16. Varför bör vi be när vi känner fruktan eller är bekymrade, som exemplet med Jakob visar?
16 Må vi i en situation som vållar fruktan, smärta eller bekymmer vända oss till Gud i bön för att få tröst. (Psalm 55:1–4) Jakob kände fruktan inför mötet med sin bror, Esau, som nu hade blivit som en främling för honom, och han bad: ”O min far Abrahams Gud och min far Isaks Gud, o Jehova, du som säger till mig: ’Vänd tillbaka till ditt land och till dina släktingar, så skall jag göra gott mot dig’, jag är ovärdig alla de bevis på kärleksfull omtanke och all den trofasthet som du har visat mot din tjänare, ty med bara min stav gick jag över denna Jordan, och nu har jag blivit till två läger. Befria mig, ber jag dig, ur min brors hand, ur Esaus hand, för jag är rädd för honom, att han kan komma och helt visst angripa mig, mor tillsammans med barn. Och du, du har sagt: ’Obestridligen kommer jag att göra gott mot dig, och jag skall göra din säd lik havets sandkorn, som inte kan räknas för sin talrikhet.’” (1 Moseboken 32:9–12) Jehova gjorde ”gott mot” Jakob vid detta tillfälle genom att Esau inte angrep Jakob och hans följe.
17. Hur kan vi i enlighet med orden i Psalm 119:52 finna tröst i bön under en svår prövning?
17 Vi kan, när vi frambär ödmjuk anhållan, tröstas av att erinra oss tankar i Guds ord. Det kan ha varit Hiskia som, innan han blev kung, skrev och tonsatte den vackra bönen i Psalm 119 — den längsta psalmen i Bibeln: ”Jag har kommit ihåg dina rättsliga beslut från obestämd tid, o Jehova, och jag finner tröst för egen del.” (Psalm 119:52) Ödmjuk bön kan få oss att under en svår prövning erinra oss någon biblisk princip eller lag som kan hjälpa oss att följa en kurs som leder till den tröstande övertygelsen att vi behagar vår himmelske Fader.
De lojala är ihärdiga i bönen
18. Varför kan det sägas att var och en som är lojal kommer att be till Gud?
18 Alla som är lojala mot Jehova Gud kommer att vara ”ihärdiga i bönen”. (Romarna 12:12) I Psalm 32, som David antagligen skrev efter det att han hade syndat med Batseba, beskriver han den ångest som han kände innan han sökte Guds förlåtelse och den lättnad han sedan upplevde när han ångrade sig och bekände sin synd för Gud. Därefter skriver han: ”Fördenskull [därför att sant ångerfulla personer kan få Jehovas förlåtelse] kommer var och en som är lojal att be till dig vid en sådan tid endast då du står att finna.” — Psalm 32:6.
19. Varför bör vi upplyfta lojala händer i bön?
19 Om vi uppskattar vårt förhållande till Jehova Gud, kommer vi att på grundval av Jesu lösenoffer be om hans barmhärtighet. Vi kan i tro gå fram till den oförtjänta omtankens tron med ett fritt och öppet tal för att få barmhärtighet och den hjälp vi behöver. (Hebréerna 4:16) Men det finns så många orsaker att be! Må vi därför ”be oupphörligt” — och ofta och innerligt tacka och lovprisa Gud. (1 Thessalonikerna 5:17) Må vi dag och natt upplyfta lojala händer i bön.
-