Hur meningsfulla är dina böner?

”Jag har ropat av hela mitt hjärta. Svara mig, o Jehova.” — PSALM 119:145, NW.

1, 2. a) Vilken liknelse som handlar om bön, framställde Jesus? b) Vilken slutsats drog Jesus av de båda bönerna, och vad bör detta visa oss?

VILKA slags böner hör Skaparen, Jehova Gud? I en av sina liknelser visade Jesus Kristus ett av de grundläggande villkoren för att Gud skall besvara våra böner. Jesus sade att två män bad i templet i Jerusalem. Den ene var en högt aktad farisé och den andre en föraktad uppbördsman. Så här bad fariséen: ”O Gud, jag tackar dig för att jag inte är som övriga människor, ... eller ens som den här uppbördsmannen. Jag fastar två gånger i veckan, jag ger tiondelen av allting jag förvärvar.” Men den ödmjuke uppbördsmannen ”slog sig oavbrutet för sitt bröst och sade: ’O Gud, var nådig mot mig syndare.’” — Lukas 18:9—13.

² Så här sade Jesus, när han kommenterade dessa båda böner: ”Jag säger er: Den här mannen [uppbördsmannen] gick ner till sitt hem befunnen mer rättfärdig än den förre mannen [fariséen], eftersom var och en som upphöjer sig själv skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig själv skall bli upphöjd.” (Lukas 18:14) Här visade Jesus tydligt att det inte räcker med att bara be till vår himmelske Fader. Hur vi ber — vår sinnesinställning — är också betydelsefullt.

3. a) Nämn några grundläggande regler som styr bönen. b) Vilka former kan bönen anta?

³ Bönen är verkligen ett dyrbart och viktigt privilegium, och alla välunderrättade kristna känner till de grundläggande regler som styr den. Bönerna måste riktas till den ende sanne Guden, Jehova. De måste frambäras i hans Sons, Jesu Kristi, namn. För att vara godtagbara måste de framföras i tro. Ja, ”den som närmar sig Gud måste tro att han är till”. Dessutom måste våra böner vara i överensstämmelse med Guds vilja. (Hebréerna 11:6; Psalm 65:3; Matteus 17:20; Johannes 14:6, 14; 1 Johannes 5:14) Av bibliska exempel lär vi också att bönen kan ta formen av lovprisning, tacksägelse, begäran och ödmjuk anhållan. — Lukas 10:21; Efesierna 5:20; Filipperna 4:6; Hebréerna 5:7.

Exempel på meningsfulla böner

4. a) Vilka exempel på meningsfulla böner gav Mose och Josua? b) Vilka exempel gav David och kung Hiskia? c) Vilket gemensamt drag hade flera av dessa böner?

⁴ När vi måste ta itu med allvarliga problem, när vi måste fatta viktiga beslut, när allvarliga misstag har begåtts eller när vårt liv hotas, då blir våra böner särskilt innerliga och meningsfulla. Israeliterna gjorde uppror, när de hade hört de tio trolösa spejarnas negativa rapport, och därför sade Jehova till Mose att folket förtjänade att utplånas. I en innerlig och meningsfull bön tiggde och bad Mose Jehova att inte vidta denna åtgärd, eftersom Jehovas namn var inbegripet. (4 Moseboken 14:11—19) När Israel på grund av Akans girighet led nederlag vid Ai, framförde Josua en vädjan fylld av mycket djup känsla, därför att det också denna gång gällde Jehovas namn. (Josua 7:6—9) Många av Davids psalmer är innerliga böner. Psalm 51 är ett särskilt framträdande exempel. Kung Hiskias bön vid tiden för den assyriske kungen Sanheribs invasion av Juda är ett annat fint exempel på en meningsfull bön, och återigen var Jehovas namn inbegripet. — Jesaja 37:14—20.

5. Vilka andra exempel på meningsfulla böner av Jehovas tjänare har vi?

⁵ Klagovisorna kan sägas vara en enda lång innerlig bön, som Jeremia bad på sitt folks vägnar, eftersom han där gång på gång riktar sig till Jehova. (Klagovisorna 1:20; 2:20; 3:40—45, 55—66; 5:1—22, NW) Esra och Daniel bad också meningsfulla och innerliga böner på sitt folks vägnar och bekände sin nations orätta handlingar och vädjade om förlåtelse. (Esra 9:5—15; Daniel 9:4—19) Och vi kan vara övertygade om att den bön Jona bad, när han var i buken på den stora fisken, var både innerlig och meningsfull. — Jona 2:2—10.

6. a) Vilka exempel på meningsfulla böner gav oss Jesus? b) Vilken grundläggande faktor krävs för att göra våra böner meningsfulla?

⁶ Innan Jesus utvalde de 12 apostlarna tillbringade han hela natten i bön, så att hans val skulle komma att bli i enlighet med hans Faders vilja. (Lukas 6:12—16) Vi har också Jesu meningsfulla bön den natt då han blev förrådd, den som finns upptecknad i Johannes, kapitel 17. Alla dessa böner utgör ett vältaligt vittnesbörd om det fina förhållande som de som framförde dem stod i till Jehova Gud. Detta måste utan tvivel vara en grundläggande faktor i våra böner, om de skall vara meningsfulla. Och om bönerna skall ha någon ”kraft” hos Gud, så måste de vara innerliga och meningsfulla. — Jakob 5:16.

Brister på grund av mänsklig ofullkomlighet

7. Vilka frågor kan vi ställa oss själva angående våra böner?

⁷ Som det har påpekats, blir våra böner antagligen både innerliga och meningsfulla under påfrestande förhållanden. Men hur är det då med våra dagliga böner? Vittnar de om det innerliga och nära förhållande vi känner att vi har med vår himmelske Fader, Jehova Gud? Det har träffande sagts: ”Bönen måste betyda något särskilt för oss själva, om den skall betyda någonting alls för Gud.” Ägnar vi våra böner den eftertanke som de förtjänar, och ser vi till att de verkligen kommer från vårt symboliska hjärta?

8. Hur kan det på grund av mänsklig ofullkomlighet finnas brister hos våra böner?

⁸ Våra böner kan lätt urarta i detta avseende. På grund av våra nedärvda ofullkomliga böjelser kan vårt hjärta så lätt bedra oss och beröva våra böner de egenskaper de bör ha. (Jeremia 17:9) Om vi inte, i de allra flesta fall, stannar upp och tänker innan vi ber, så kan vi upptäcka att våra böner lätt har en tendens att bli till en mekanisk, stereotyp slentrian. Eller de blir kanske bara upprepningar, vilket påminner oss om det som Jesus sade om det felaktiga sätt som ”folk i nationerna” bad på. (Matteus 6:7, 8) Eller också ber vi kanske bara i allmänna ordalag, i stället för att tala om speciella ting eller personer.

9. Vilka andra fallgropar kan vi råka i när det gäller våra böner, och vad är utan tvivel en bidragande orsak till dessa fallgropar?

⁹ Ibland kanske vi har en tendens att jäkta igenom våra böner. Men det är värt att lägga märke till följande iakttagelse: ”Om man är alltför upptagen för att be, då är man alltför upptagen.” Vi bör inte önska lära oss vissa ord och uttryck utantill och sedan bara upprepa dessa varje gång vi ber; det skall inte heller vara nödvändigt för ett Jehovas vittne att läsa upp sin bön, till exempel vid en offentlig sammankomst. En orsak till att vi kan råka i dessa fallgropar är utan tvivel det faktum att vi inte kan se Jehova Gud, den som vi ber till. Men vi kan inte förvänta att han skall finna behag i sådana böner, och vi har inte heller något gagn av att be dem.

Att övervinna bristerna

10. a) Vilken inställning skulle röja bristande insikt om bönens vikt och betydelse? b) Vilket exempel lägger vi märke till i bibeln?

¹⁰ Om vi inser vikten av att dagligen be och har ett gott förhållande till vår himmelske Fader, så kommer detta att hjälpa oss att gardera oss mot de tidigare nämnda fallgroparna. En sådan uppskattning kommer för det första att hjälpa oss att vara på vår vakt emot att jäkta igenom våra böner som om vi därefter måste ta itu med viktigare saker. Ingenting kan vara viktigare än att tala med den universelle Suveränen, Jehova Gud. Det kan naturligtvis finnas tillfällen då tiden är begränsad. När kung Artaxerxes till exempel frågade sin munskänk, Nehemja: ”Vad är det du söker uppnå?” så bad Nehemja genast till ”himlarnas Gud”. (Nehemja 2:4, NW) Eftersom kungen förväntade svar omedelbart, så kunde Nehemja inte hålla på länge med den bönen. Men vi kan vara övertygade om att den var meningsfull och kom från hjärtat, eftersom Jehova omedelbart besvarade den. (Nehemja 2:5, 6) Men bortsett från sådana sällsynta tillfällen bör vi ta oss tid till våra böner och låta andra saker vänta. Om vi har en tendens att jäkta igenom våra böner, inser vi inte helt och fullt bönens vikt och betydelse.

11. Vilken annan fallgrop måste vi vara på vår vakt emot, och hur var Jesus ett fint föredöme, när det gäller detta?

¹¹ En annan fallgrop som vi kan behöva akta oss för är den att upprepa allmänna fraser. Sådana böner gör inte heller rättvisa åt bönens dyrbara privilegium. I sin mönsterbön gav Jesus oss ett fint exempel på hur vi bör be. Han nämnde sju olika slag av begäran: tre handlade om rättfärdighetens triumf, ett om våra dagliga fysiska behov och tre om vårt andliga väl. — Matteus 6:9—13.

12. Vilka fina exempel ger Paulus oss i fråga om att vara uttryckliga i våra böner?

¹² Aposteln Paulus utgjorde också ett fint föredöme för oss i det här avseendet. Han uppmanade andra att be för honom att han måtte få förmåga att tala med dristighet. (Efesierna 6:18—20) Han var precis lika uttrycklig i sina egna böner till förmån för andra. Paulus sade: ”Detta fortsätter jag att bedja om: att er kärlek än mer och mer må överflöda av exakt kunskap och full omdömesförmåga; att ni må skaffa er visshet i fråga om de viktigare tingen, så att ni må vara fläckfria och inte får andra att snava fram till Kristi dag, och att ni må uppfyllas av rättfärdig frukt, som kommer genom Jesus Kristus, till Guds ära och pris.” — Filipperna 1:9—11.

13. Hur kan vi framföra meningsfulla böner, när det gäller våra olika slag av tjänst för Jehova?

¹³ Ja, våra böner bör handla om tydligt angivna ting, och detta kräver att vi ägnar eftertanke åt våra böner. (Jämför Ordspråksboken 15:28.) När vi är ute i tjänsten på fältet kan vi be, inte enbart om att Gud skall välsigna våra ansträngningar, utan också om att han skall ge oss vishet, takt, storsinthet, ett fritt och öppet tal eller hjälp med vilken svaghet det än kan vara som kan ha en tendens att hindra oss från att vittna effektivt. Skulle vi inte också kunna be Gud att leda oss till dem som hungrar och törstar efter rättfärdighet? Alldeles innan vi håller ett offentligt föredrag eller medverkar i tjänstemötet eller i skolan i teokratisk tjänst kan vi be Jehova om att låta ett rikt mått av sin heliga ande vila över oss. Varför det? Så att vi kan ha tillförsikt och jämvikt och kan tala med innerlighet och övertygelse, för att ge ära åt Guds namn och bygga upp våra bröder. Alla sådana böner bidrar också till att vi får en rätt sinnesinställning när vi talar.

14. Vilken inställning bör vi ha till köttsliga svagheter som vi har svårt att övervinna?

¹⁴ Har vi någon köttslig svaghet som för krig mot vår andlighet och som det verkar vara svårt för oss att övervinna? Då bör det vara vår önskan att tala om den i tydliga ordalag i våra böner. Och vi bör — i stället för att bli modfällda — aldrig tröttna på att ödmjukt och innerligt be Gud hjälpa oss och ge oss förlåtelse. Ja, oavsett hur ofta vi måste be till Gud för samma svaghet, så bör det under sådana omständigheter vara vår önskan att gå till Jehova, precis som ett barn går till sin far när det har råkat i svårigheter. Om vi är uppriktiga, kommer Jehova att ge oss hjälp och insikten om att han har förlåtit oss. Under sådana förhållanden kan vi också hämta tröst från aposteln Paulus’ bekännelse om att han hade ett problem. — Romarna 7:21—25.

Sådant som hjälper oss att be meningsfulla böner

15. Med vilken sinnesinställning bör vi nalkas Jehova Gud i bön?

¹⁵ För att våra böner skall vara verkligt meningsfulla måste vi anstränga oss att slå bort alla ovidkommande tankar och koncentrera oss på det förhållandet att vi träder inför den store Guden, Jehova. Vi måste nalkas honom med djup respekt och inse hur vördnadsbjudande han är. Som Jehova sade till Mose kan ingen människa se Gud och ändå leva. (2 Moseboken 33:20) Vi måste därför nalkas Jehova med tillbörlig ödmjukhet och blygsamhet, vilket var något som Jesus betonade i sin liknelse om fariséen och uppbördsmannen. (Mika 6:8, NW; Lukas 18:9—14) Jehova måste vara mycket verklig för oss. Vi måste ha samma sinnesinställning som Mose hade. ”Han stod fast som om han såg den osynlige.” (Hebréerna 11:27) Sådana drag vittnar om att vi har ett gott förhållande till vår himmelske Fader.

16. Vilken roll spelar våra hjärtan, när det gäller att be meningsfulla böner?

¹⁶ Våra böner kommer också att bli meningsfulla, om vi kommer till Jehova med hjärtan fulla av kärlek till och tillgivenhet för honom. Vilken uppskattning av och kärlek till Jehova Gud gav inte psalmisten David uttryck åt i Psalmerna 23 och 103! Det råder inget tvivel om att David hade ett gott förhållande till sin store Herde, Jehova Gud. I skolan i teokratisk tjänst får vi rådet att tala med värme och känsla. Detta bör särskilt vara fallet när vi läser skriftställen och ännu mer så när vi ber till vår himmelske Fader. Ja, vi önskar känna det som David gjorde, när han bad: ”Få mig att lära känna dina egna vägar, o Jehova; lär mig dina egna stigar. Få mig att vandra i din sanning och lär mig, ty du är min räddnings Gud.” Följande ord av en annan psalmist visar också hur vi bör känna det: ”Jag har ropat av hela mitt hjärta. Svara mig, o Jehova.” — Psalm 25:4, 5; 119:145; NW.

17. Hur kan vi undvika att våra böner blir upprepande?

¹⁷ För att vi skall kunna fortsätta att be meningsfulla böner och undvika att göra dem fulla med upprepningar, så är det bra att vi varierar tankeinnehållet i dem. Dagens bibeltext eller någon kristen publikation som vi har läst kanske kan ge oss någon tanke. Temat för studiet i Vakttornet eller för det offentliga föredraget eller för den sammankomst eller det konvent vi är med vid kan också tjäna ett sådant syfte.

18. Vad kan vi i överensstämmelse med bibliska uttryck och exempel göra för att få våra böner mer meningsfulla?

¹⁸ För att hjälpa oss att bli mer upplagda för att be och för att göra våra böner mer meningsfulla är det bra att vi ändrar vår kroppsställning. Vid offentliga böner böjer vi helt naturligt på huvudet. Somliga har funnit det vara bra att knäfalla inför Jehova, när de ber individuellt eller som familj, därför att de tycker att den kroppsställningen bidrar till att de har en ödmjuk sinnesinställning. I Psalm 95:6 (NW) uppmanas vi: ”O kom in, låt oss tillbe och böja oss ner; låt oss knäfalla inför Jehova, han som har gjort oss.” Salomo föll på knä, när han framförde sin bön vid överlämnandet av Jehovas tempel, och Daniel gjorde det till en vana att falla på knä, när han bad. — 2 Krönikeboken 6:13; Daniel 6:10.

19. Vad behöver de som har ansvaret för offentliga böner tänka på?

¹⁹ Med tanke på vikten av bön bör förordnade äldste använda gott omdöme i fråga om vem de uppmanar att framföra offentlig bön på församlingens vägnar. Den döpte man som representerar församlingen i bön bör vara en mogen kristen förkunnare. Hans bön bör visa att han har ett gott förhållande till Gud. Och de som får privilegiet att framföra sådana böner bör tänka på att kunna bli hörda, eftersom de inte bara ber för egen räkning, utan på hela församlingens vägnar. Hur skall annars de andra i församlingen kunna instämma i att säga ”amen” vid bönens slut? (1 Korintierna 14:16) För att de övriga skall kunna säga ett meningsfullt ”amen”, måste de naturligtvis lyssna uppmärksamt och inte låta tankarna vandra, utan verkligen göra bönen till sin egen. Ett annat varningens ord som kan tilläggas är att eftersom sådana böner framförs till Jehova Gud, så bör de inte utnyttjas som en ursäkt till att hålla en predikan för åhörarna eller för att framföra några rent personliga uppfattningar.

20. Vilket förslag ges här med tanke på att meningsfulla böner som framförs med hög röst är till en välsignelse för åhörarna?

²⁰ När våra böner framförs med hög röst och är verkligt meningsfulla, är de till en välsignelse för åhörarna. Därför är det bra för gifta par och för familjer att ha åtminstone en gemensam bön om dagen. I den kan en person, till exempel den som är familjens överhuvud, vara förespråkare för den andre eller för de övriga.

21. Vad mer bör vi tänka på för att våra böner skall vara meningsfulla?

²¹ För att våra böner skall vara verkligt meningsfulla är det ännu en sak som förtjänar vår uppmärksamhet, och det är det förhållandet att vi måste vara konsekventa när det gäller våra böner, och vad betyder då det? Att vi lever i enlighet med våra böner och arbetar på det vi ber om. Denna sida av våra böner skall vi behandla i följande artikel.

Bön kräver handling

”Jehova är långt borta från de ondskefulla, men de rättfärdigas bön hör han.” — ORDSPRÅKSBOKEN 15:29, NW.

1. Vad är ett villkor som vi måste uppfylla, om Gud skall besvara våra böner?

ALLA Jehovas krav är visa, rättvisa och kärleksfulla. De är på intet sätt betungande. (1 Johannes 5:3) Detta gäller också hans krav angående bönen, av vilka ett är att vi måste leva i enlighet med våra böner. Vårt handlingssätt måste behaga Jehova Gud. Hur kan vi annars förvänta att han skall se med gillande på det vi begär och ödmjukt anhåller om?

2, 3. Varför besvarade Jehova inte israeliternas böner, så som det framgår av Jesajas, Jeremias och Mikas ord?

² Denna sida av bönen förbises av de flesta i kristenheten, precis som den också förbisågs av de avfälliga israeliterna på Jesajas tid. Det är därför som Jehova lät sin profet säga följande på hans vägnar: ”Även om ni låter era böner bli många, lyssnar jag inte. ... Tvätta er; gör er rena; skaffa bort era gärningars uselhet inför mina ögon; hör upp med att göra det som är ont.” (Jesaja 1:15—17, NW) Ja, om dessa israeliter önskade äga Guds ynnest, så måste de handla på ett sätt som behagade honom. Som det så träffande har sagts: ”Om man skall få Gud att lyssna när man ber, så måste man lyssna till honom, när han talar.”

³ Jehova Gud fann det faktiskt nödvändigt att gång på gång påminna sitt folk Israel om dessa sanningar. Vi läser således: ”Den som vänder bort sitt öra från att höra lagen — till och med hans bön är något avskyvärt” för Gud. ”Jehova är långt borta från de ondskefulla, men de rättfärdigas bön hör han.” (Ordspråksboken 28:9; 15:29; NW) På grund av den här situationen klagade Jeremia: ”Du [Jehova] har hindrat tillträdet till dig med en molnmassa, så att bön inte kan gå igenom.” (Klagovisorna 3:44, NW) Den varning som Mika blev inspirerad att avge uppfylldes verkligen: ”[De] kommer ... att ropa till Jehova om hjälp, men han kommer inte att svara dem. Och han kommer att dölja sitt ansikte för dem på den tiden, i den mån som de har bedrivit uselhet genom sina gärningar.” — Mika 3:4, NW; Ordspråksboken 1:28—32.

4. Vad visar att det också bland Jehovas folk finns somliga som inte inser behovet av gärningar som är i överensstämmelse med deras böner?

⁴ Vi måste således leva i enlighet med våra böner. Behöver detta påpekas i våra dagar? Ja, det gör det verkligen, inte bara på grund av situationen i kristenheten, utan också på grund av situationen för några bland Jehovas överlämnade folk. Av de över 3.000.000 förkunnare av de goda nyheterna som var verksamma förra året blev över 37.000 uteslutna för ett uppförande som inte anstår en kristen. Detta innebär ett förhållande av en på omkring 80. De flesta av dessa personer bad med all sannolikhet åtminstone då och då. Men handlade de i överensstämmelse med sina böner? Nej, det gjorde de verkligen inte! Till och med vissa äldste som har varit i heltidstjänsten i årtionden var bland dem som tuktades på ett eller annat sätt. Vad sorgligt! ”Den som menar att han står” bör sannerligen ”se till att han inte faller” — att han inte handlar på ett sätt som gör hans böner oacceptabla för hans Danare. — 1 Korintierna 10:12.

Varför bönen kräver handling

5. Hur måste vi bevisa vår uppriktighet för att Jehova skall besvara våra böner?

⁵ För att Jehova Gud skall höra våra böner måste vi inte bara vara moraliskt och andligt rena, utan vi måste också bevisa våra böners uppriktighet genom att arbeta på det som vi ber om. Enbart bön ersätter inte en ärlig och förnuftig ansträngning. Jehova kommer inte att göra det för oss som vi själva kan göra genom att på allvar tillämpa råden i hans ord och följa hans heliga andes vägledning. Vi bör vara villiga att göra allt vi kan i detta hänseende, så att han kommer att ha något underlag för att besvara våra böner. Vi bör således ”inte be om mer än vi är villiga att arbeta för”, som någon så träffande har uttryckt det.

6. Av vilka två skäl bör vi be?

⁶ Men kanske den här frågan kan uppstå: ”Varför be, om vi måste arbeta på det som vi ber om?” Vi bör be av åtminstone två goda skäl. För det första: genom våra böner erkänner vi att alla goda ting kommer från Gud. Han är givaren av varje god och fullkomlig skänk — solskenet, regnet, de fruktbara tiderna och mycket, mycket mer! (Matteus 5:45; Apostlagärningarna 14:16, 17; Jakob 1:17) För det andra: om våra ansträngningar skall bli framgångsrika eller ej beror på Jehovas välsignelse. Som vi läser i Psalm 127:1 (NW): ”Om Jehova själv inte bygger huset, är det förgäves att de som bygger det har arbetat hårt därpå. Om Jehova själv inte vaktar staden, är det förgäves att vakten har vakat.” Aposteln Paulus slår fast samma sak i 1 Korintierna 3:6, 7, när han säger: ”Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud fick det ständigt att växa.”

Några forntida exempel

7, 8. a) Vilken händelse i Jakobs liv visar att han insåg att bönen måste åtföljas av gärningar? b) Vilket exempel utgjorde kung David när det gäller detta?

⁷ Bibeln innehåller många exempel som visar att Jehovas trogna tjänare arbetade på det de bad om. Låt oss begrunda några typiska exempel. Eftersom Abrahams sonson Jakob fick förstfödslorättens välsignelse, hyste hans äldre bror Esau mordiskt hat till honom. (1 Moseboken 27:41) När Jakob omkring 20 år senare med ett stort hushåll och mycket boskap var på väg från Paddan-Aram till det land där han var född, fick han höra att Esau var på väg för att möta honom. Jakob kom ihåg Esaus hat och bad därför innerligt till Jehova om att bli beskyddad för sin brors vrede. Men lät han det vara med det? Nej, verkligen inte, utan han sände i stället generösa gåvor framför sig och resonerade som så: ”Jag kanske kan blidka honom med den gåva som går före mig.” (NW) Och så visade det sig bli, för när de båda bröderna träffades, omfamnade Esau Jakob och kysste honom. — 1 Moseboken, kapitel 32, 33.

⁸ David utgör ett annat exempel på en som arbetade till gagn för det han bad om. När hans son Absalom tillskansade sig hans tron, gjorde Davids rådgivare Ahitofel gemensam sak med Absalom. David frambar därför innerligt ödmjuk bön om att Ahitofels råd måtte omintetgöras. Men nöjde sig David med att bara be om detta? Nej, han instruerade i stället sin lojale rådgivare Husai att ansluta sig till Absalom för att omintetgöra Ahitofels råd. Och det var så saker och ting kom att utvecklas. Absalom följde det dåliga råd han fick av Husai och förkastade Ahitofels råd. — 2 Samuelsboken 15:31—37; 17:1—14; 18:6—8.

9. Hur visade Nehemja att han insåg principen att bön kräver handling?

⁹ Vi kan också hämta lärdom av Nehemjas exempel. Han hade ett stort uppdrag att utföra — att åter bygga upp Jerusalems murar. Men det var många fiender som konspirerade mot honom. Nehemja både bad och arbetade, som vi också läser: ”Vi bad till vår Gud och hade en vakt uppställd mot dem dag och natt.” Från och med då stod hälften av Nehemjas unga män redo att försvara den andra hälften, dem som byggde på muren. — Nehemja 4:9, 16, NW.

Jesu exempel

10, 11. Vilka exempel som Jesus gav visar att han handlade i enlighet med sina böner?

¹⁰ Jesus Kristus var ett fint föredöme för oss i fråga om att arbeta på det vi ber om. Han lärde oss att be: ”Må ditt namn bli helgat.” (Matteus 6:9) Men Jesus gjorde också allt han kunde för att hans åhörare skulle kunna helga hans Faders namn. Jesus nöjde sig inte heller med att bara be: ”Fader, förhärliga ditt namn.” (Johannes 12:28) Nej, han gjorde allt vad han kunde för att förhärliga sin Faders namn och också för att få andra att göra detsamma. — Lukas 5:23—26; 17:12—15; Johannes 17:4.

¹¹ När Jesus såg det stora andliga behov som folket hade, sade han till sina lärjungar: ”Skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför ivrigt skördens Herre [Jehova Gud] att han sänder ut arbetare till sin skörd.” (Matteus 9:37, 38) Nöjde sig Jesus med detta? Inte alls! Omedelbart därefter sände han ut sina 12 apostlar två och två på en prediko- eller ”skörde”-tur. Senare sände Jesus ut de 70 evangelieförkunnarna till att utföra samma arbete. — Matteus 10:1—10; Lukas 10:1—9.

Att tillämpa principen

12. Vilket samband finns det mellan arbete och våra böner om att Gud skall ge oss vårt dagliga bröd?

¹² Det är tydligt att Jehova Gud förväntar att vi skall vara konsekventa, att vi skall handla i överensstämmelse med våra böner och därigenom bevisa vår uppriktighet. Jesus sade till oss att vi skulle be: ”Ge oss i dag vårt bröd för denna dag.” (Matteus 6:11) Därför ber alla hans efterföljare rätteligen Gud om detta. Men förväntar vi att vår himmelske Fader skall besvara den bönen utan att vi själva gör något åt saken? Naturligtvis inte. Det är därför som vi läser: ”Den late visar sig lysten” — kanske till och med genom att be — ”men hans själ har ingenting.” (Ordspråksboken 13:4, NW) Aposteln Paulus slog fast samma sak i 2 Tessalonikerna 3:10, när han sade: ”Om någon inte vill arbeta, så må han inte heller äta.” Våra böner om vårt dagliga bröd måste åtföljas av villighet att arbeta. Det är intressant att lägga märke till att Paulus klokt nog sade att det var de som inte ”ville arbeta” som inte skulle äta. Somliga som vill arbeta kan vara arbetslösa, sjuka eller för gamla för att arbeta. De vill arbeta, men deras omständigheter hindrar dem. Därför kan de med rätta be om sitt dagliga bröd och också hoppas på att de skall få det.

13. Vad måste vi göra för att Jehova skall besvara våra böner om hans heliga ande?

¹³ Jesus gav oss också rådet att vi skulle be hans himmelske Fader om att han skulle ge oss av sin heliga ande. Som Jesus försäkrar oss, så är Gud mer villig att ge oss den heliga anden än jordiska föräldrar är att ge goda ting åt sina barn. (Lukas 11:13) Men kan vi förvänta att Jehova Gud skall ge oss sin heliga ande genom ett underverk utan någon ansträngning från vår sida? Absolut inte! Vi måste göra allt vi kan för att få helig ande. Förutom att be om den måste vi flitigt livnära oss på Guds ord. Varför det? Därför att Jehova Gud inte ger sin heliga ande oberoende av sitt ord, och vi kan inte förvänta att få helig ande, om vi nonchalerar den jordiska kanal som Jehova nu brukar, ”den trogne och omdömesgille slaven”, representerad av Jehovas vittnens styrande krets. Utan hjälp av denne ”slav” skulle vi varken kunna förstå den hela och fulla innebörden av det vi läser eller veta hur vi skulle tillämpa det vi lär. — Matteus 24:45—47.

14, 15. a) Hur måste vi samarbeta för att Jehova skall besvara våra böner om vishet? b) Hur bekräftas detta av kung Salomos exempel?

¹⁴ Principen att bön kräver handling gäller också följande ord av lärjungen Jakob, Jesu halvbror: ”Om någon av er saknar vishet, må han då fortsätta att utbe sig sådan av Gud, ty han ger frikostigt åt alla och utan att förebrå; och den skall ges honom.” (Jakob 1:5; Matteus 13:55) Men ger Gud oss denna vishet genom något underverk? Nej. För det första måste vi ha den rätta inställningen, som det heter: ”Han lär de ödmjuka sin väg.” (Psalm 25:9) Och hur lär då Gud ”de ödmjuka”? Genom sitt ord. Återigen måste vi anstränga oss för att förstå det och tillämpa det, som det också visas i Ordspråksboken 2:1—6 (NW): ”Min son, om du tar emot mina ord och lägger upp förråd av mina bud hos dig för att ägna uppmärksamhet åt vishet med ditt öra, på det att du må böja ditt hjärta till urskillning; om du därtill ropar på själva förståndet och du höjer din röst för att kalla på själva urskillningen, om du fortsätter med att söka efter den som efter silver ... i så fall kommer du att förstå Jehovas fruktan, och Guds kunskap kommer du att finna. Ty Jehova själv ger vishet; från hans mun kommer kunskap och urskillning.”

¹⁵ Var principen att bön kräver handling tillämplig också när kung Salomo bad om vishet och Gud genom ett underverk besvarade hans bön? Ja, det var den, för i egenskap av Israels kung krävdes det av Salomo att han skulle skriva sitt eget exemplar av lagen, läsa i den dagligen och tillämpa den i sitt liv. Men när Salomo handlade tvärtemot dess anvisningar, till exempel genom att skaffa sig hustrur och hästar i mängd, så var hans gärningar inte längre i överensstämmelse med hans böner. Detta ledde till att Salomo blev en avfälling och dog som en sådan ”oförståndig” (NW) person. — Psalm 14:1; 5 Moseboken 17:16—20, NW; 1 Kungaboken 10:26; 11:3, 4, 11.

16. Vilket exempel visar att våra böner om att övervinna köttsliga svagheter måste åtföljas av handling?

¹⁶ Principen att bönen måste åtföljas av handling är tillämplig också när vi begär Guds hjälp att övervinna någon inrotad självisk vana. En pionjärsyster erkände således att hon var slav under TV-serier och dagligen tittade på dem från klockan 11.00 till 15.30. När hon under ett tal vid en områdessammankomst fick höra hur skadliga dessa omoraliska program var, lade hon fram saken inför Gud i bön. Men det dröjde rätt länge innan hon kunde övervinna sin vana. Varför det? Därför att som hon sade: ”Jag brukade be om att kunna övervinna vanan, och sedan brukade jag ändå titta på programmen. Jag beslöt mig därför för att vara ute i tjänsten hela dagen, så att jag inte skulle utsättas för frestelsen. Till slut kom jag så långt att jag kunde stänga av TV-n på morgonen och sedan ha den avstängd hela dagen.” Ja, förutom att be om att kunna övervinna sin svaghet, så måste hon arbeta på att övervinna den.

Bön och vårt vittnande

17—19. a) Vilka fakta visar att Jehovas vittnen har handlat i enlighet med sina böner? b) Vilken erfarenhet slår fast samma sak?

¹⁷ Ingenstans är principen om att bön kräver handling mer sann än i arbetet med att predika om Riket. Jehovas vittnen ber således inte bara om en ökning av antalet skördearbetare, utan de ägnar sig också själva ivrigt åt det arbetet. Detta har lett till att de har fått se enastående ökningar i det ena landet efter det andra. För att bara nämna ett exempel: År 1930 fanns det bara ett Jehovas vittne som predikade i Chile. Nu har det vittnet inte bara blivit ett tusen, utan omkring 30.000. (Jesaja 60:22) Var detta enbart resultatet av bön? Nej, det var också en fråga om arbete. Ja, enbart under år 1986 ägnade Jehovas vittnen i Chile mer än 6.492.000 timmar åt predikoarbetet!

¹⁸ Det är samma sak när predikoarbetet är förbjudet. Vittnena ber inte bara om tillväxt, utan de går också under jorden och fortsätter att predika. Trots motstånd från myndigheternas sida sker det därför ökningar i dessa länder. I 33 länder, där Jehovas vittnen röner ett sådant motstånd från myndigheternas sida, ägnade de således under år 1986 över 32.600.000 timmar åt sitt predikoarbete, och de kunde glädja sig åt en 4,6-procentig ökning!

¹⁹ Principen att bön kräver handling gäller naturligtvis också för var och en av oss personligen. Vi kanske ber till Jehova om att få ett bibelstudium, men vi gör kanske inte allt vi kan för att få ett. Detta var en pionjärs erfarenhet. Eftersom hon hade endast ett bibelstudium, så bad hon om att få fler. Nöjde hon sig med detta? Nej, utan hon gav noggrant akt på sin tjänst och upptäckte att hon, när hon gjorde återbesök, inte tog upp detta med bibelstudium. Hon arbetade på detta och hade snart ytterligare två bibelstudier.

20. Hur kan man sammanfatta principen om att bön kräver handling?

²⁰ Man skulle kunna anföra många fler exempel för att bevisa att bön kräver handling. Vi har exempel på hur den här principen är tillämplig i våra personliga relationer inom familjen eller i församlingen. Men de ovan nämnda exemplen bör räcka för att göra det helt klart att bön kräver handling. Detta är synnerligen logiskt, för vi kan inte förvänta att Jehova Gud skall se med gillande på det vi begär, om vi förtörnar honom genom själva vårt uppförande. Vi måste också helt följdriktigt göra allt vi kan i enlighet med våra böner, om vi skall förvänta att Jehova skall göra det för oss som vi inte själva kan göra. Jehovas principer är verkligen visa och rättvisa. De är förnuftiga, och det är till vårt eget gagn att vi handlar i enlighet med dem.