Augustinus, predestinationslärans fader

Även om andra kyrkofäder redan tidigare hade skrivit om predestination, anses Augustinus (354—430 v.t.) allmänt vara den som har lagt grunden till denna lära för både katolska och protestantiska kyrkor. Enligt Augustinus har de rättfärdiga sedan evärdliga tider predestinerats eller förutbestämts av Gud till att få eviga välsignelser, medan de orättfärdiga — även om de inte är predestinerade av Gud i ordets egentliga bemärkelse — får ta emot det välförtjänta straffet för sina synder, nämligen fördömelse.

Tvistefrågan om predestinationen och den närbesläktade frågan om ”nåden” — ett ord som kyrkorna använder för att beteckna den handling genom vilken Gud räddar eller frälser människor och förklarar dem rättfärdiga — antog sådana proportioner att den katolska påvestolen år 1611 förbjöd all publicering av stoff rörande detta ämne utan dess godkännande. Inom katolska kyrkan fick Augustinus’ läror starkt stöd bland jansenisterna i Frankrike på 1600- och 1700-talen. De förespråkade en mycket sträng och elitisk form av kristendom och hade till och med anhängare inom aristokratin.