Förtidigt födda barn

MILJONER par världen över går och väntar på ett dyrbart litet ”knyte”. De flesta vet ungefär när deras lilla barn skall komma, men somliga överraskas av att barnet föds för tidigt och är mycket mindre än väntat.

Den 22 mars 1980 föddes ett barn till ett föräldrapar nära Middletown i New York mer än tre månader tidigare än man räknat med. Den lilla flickan vägde 794 gram och var bara 35 centimeter lång, ungefär som bredden på dessa två tidskriftssidor.

Föräldrarna kallade sin lilla flicka Kelly. Hon var född för tidigt. Kelly kom till världen efter bara 26 veckors havandeskap i stället för efter normala 40 veckor. Havandeskapet räknas från första dagen av moderns sista normala menstruation.

Förtidigt födda och underviktiga barn

En baby betraktas som förtidigt född — eller prematur, som det heter på läkarspråk — om den föds mer än tre veckor för tidigt, eller före den 37:e graviditetsveckan. Tidigare kallades ett barn för en prematur om det vid födelsen vägde under 2.500 gram. Men denna definition övergavs, eftersom också vissa fullgångna barn väger under 2.500 gram. Det stora antalet graviditeter bland flickor i tonåren, och ännu längre ner i åldrarna, har resulterat i en markant ökning av antalet underviktiga barn.

I Förenta staterna föds omkring 10 procent av alla barn för tidigt — uppemot 300.000 om året! Från det skyddade moderlivet kastas dessa barn ut i en miljö som de ännu inte är fullt rustade för. De kan jämföras med deltagare i en polarexpedition som har berövats sina tält och sovsäckar.

Dessa förtidigt födda barn har faktiskt alla kroppsorgan, även om dessa är ofullständigt utvecklade. Redan i femtonde graviditetsveckan är fostrets hjärta, hjärna, njurar och matsmältningsorgan utbildade och urskiljbara. Ja, redan efter tre veckor börjar det ofullständigt utvecklade hjärtat att slå!

Men ett foster kan naturligtvis inte klara sig utanför livmodern under de allra första graviditetsveckorna. Tack vare de senaste årens framsteg inom medicinens område kan man emellertid nu rädda barn som föds så tidigt som i den 22:a graviditetsveckan. Detta har dock resulterat i ett dilemma, och ett mycket kostsamt sådant till på köpet. Vi skall nu se hur det kan komma sig.

Nya medicinska landvinningar

I början av 1960-talet dog mer än hälften av alla förtidigt födda barn på mellan 900 och 1.400 gram. År 1963 kunde de bästa läkare som fanns att uppbringa i landet inte rädda Patrick, den amerikanske presidenten John F. Kennedys nyfödde son, som vägde 1.400 gram.

Faktum är att behandlingen av förtidigt födda barn tills helt nyligen kännetecknades av en viss ”låt gå”-mentalitet. De barn som var alltför underutvecklade eller sjuka fick dö en naturlig död. De fick naturligtvis mat och omvårdnad, men inga extraordinära åtgärder sattes in. Men så beslöt sig en rad nitiska läkare för att sätta en ära i att försöka rädda dessa nyfödda.

År 1975 bildades ett nytt medicinskt specialfack som kallades neonatologi (en gren av läkarvetenskapen som sysslar med nyfödda barns skötsel, utveckling och sjukdomar) vid American Academy of Pediatrics (Amerikanska barnläkarsällskapet). Särskilda intensivvårdsavdelningar för förtidigt födda barn inrättades så att de efterliknade vissa av livmoderns funktioner. Numera överlever cirka 90 procent av alla barn med en födelsevikt på mellan 900 och 1.400 gram!

Behandlingen är emellertid varken angenäm eller tilltalande. Barnet kan ha ett halvt dussin kanyler inkörda i kroppen, och huden kan vara alldeles rödprickig av nålstick. Den vetenskapliga tidskriften Discover beskriver en modern neonatalavdelning:

”De flesta spädbarn ligger nakna på madrasserade, elektriskt uppvärmda underlag, anslutna till en rad olika flaskor och apparater. Varje barn har vanligtvis sin egen sjuksköterska. ... Deras bröstkorg häver sig våldsamt; deras revben och bröstben är så mjuka att de buktar inåt vid varje andetag. Enligt kontrollinstrumenten har de flesta en puls på 150 slag i minuten, och de tar mellan 30 och 90 andetag på samma tid.”

Ett verkligt dilemma

Enligt en undersökning vårdas årligen omkring 17.000 barn med en födelsevikt på under 900 gram vid de hundratals specialkliniker för förtidigt födda barn som nu finns i Förenta staterna. Även dessa mycket små barn anses nu ha omkring 70 procents chans att överleva! Men till vilket pris?

Risken för att förtidigt födda barn skall drabbas av svåra mentala och fysiska handikapp beräknas ligga på mellan 5 och 20 procent, vilket är mycket högre än för fullgångna barn. Och ju mindre barnet är, desto större är naturligtvis riskerna. De vanligaste typerna av handikapp är utvecklingsstörningar, syn- och hörselskador samt förlamningar. Men det är inte allt. Författaren till The Premature Baby Book säger: ”Jag har sett många barn med en födelsevikt på under 1.500 gram som drabbats av dyslexi [ordblindhet], beteenderubbningar, synproblem eller andra problem som läkarna betraktar som ’lindriga’.”

Också förtidigt födda barn som läkarna anser vara helt friska har vissa problem. Doktor Forest C. Bennett, chef för ett uppföljningsprogram för högriskbarn vid University of Washington i Seattle, förklarar: ”Vid våra undersökningar hade de prematura barnen normala testresultat. Men gång på gång sade föräldrarna att dessa barn var annorlunda än sina syskon. De hade en tendens att skratta mindre, att kommunicera mindre med sina mödrar, att ägna mindre uppmärksamhet åt ljus och ljud och att vara kinkigare än andra barn. Och när de växte upp och började i skolan, lyckades de inte så bra.”

Det är också mycket svårt för en familj att göra täta besök hos ett barn som vårdas på neonatalavdelning och kanske befinner sig miltals därifrån — bara för att få se hur det lilla barnet lider. Och när den lille äntligen kommer hem, kan det vara särskilt besvärligt. Sandy E. Garrand, samordnare för ett kontaktnät som går under namnet Parent Care, förklarar:

”Det är obegripligt att sjukhusen kan lägga ner 300.000 dollar på att behandla ett barn på en intensivvårdsavdelning i två eller tre månader men sedan, när barnet kommer hem, lämna föräldrarna helt på egen hand utan att ens upplysa dem om att barnet kommer att bli handikappat. Detta skapar en fruktansvärd känsla av isolering. Familjen utsätts för stora påfrestningar. Äktenskapet utsätts för stora påfrestningar.”

En far till ett litet förtidigt fött barn kände sig föranledd att säga: ”Ett tag var vi rädda för att hon skulle dö. Nu händer det att vi är rädda för att hon kommer att överleva. Utan all denna tekniska utrustning hade hon dött en naturlig död, och vi skulle inte ha behövt ställa oss dessa frågor. Det skulle kanske ha varit bättre.”

Doktor Constance Battle, medicinsk chef vid Hospital for Sick Children i Washington, säger att hon är ”överhopad med de tragiska resultaten av välmenta behandlingar”. Vilket råd ger hon då neonatologer? ”Tänk efter innan ni skakar liv i något som ni aldrig ser igen. Ni förstår inte vilket tröstlöst liv dessa barn lever.”

Med tanke på att de fysiska och psykiska följderna för många förtidigt födda barn är så osäkra och vården så kostnadskrävande är det lätt att förstå varför en tidskrift kallar detta problem för ett ”mångmiljarddilemma”.

En annan sida av dilemmat

När skall ett foster betraktas som en människa? Somliga foster avlägsnas genom legala aborter så sent som i 24:e graviditetsveckan, ungefär vid samma ålder som andra räddas. I tidskriften Omni sägs det därför: ”Gränsen mellan abort och livräddande åtgärder har blivit alltmer hårfin — så hårfin att man på många sjukhus nu utför aborter i en del av byggnaden, medan man i en annan räddar förtidigt födda barn som bara är några veckor äldre.”

Tidskriften framhöll något som skulle kunna förvärra dilemmat ytterligare: ”Lungorna är de enda organ som inte kan fungera hos prematurer som är 16 till 20 veckor gamla. Med hjälp av övertryckskammare eller ECMO [”extra corporeal membrane oxygenation”, ”syrsättning utanför kroppen”] kan livsduglighetströskeln sänkas ytterligare”, så att ännu mindre barn skulle kunna räddas. Den 27 juli 1985 nedkom faktiskt en kvinna i 22:a graviditetsveckan med ett barn som vägde 340 gram, och det lever fortfarande!

När hjärtat på ett foster som avlägsnats genom abort fortsätter att slå i mer än några minuter, förs barnet vid vissa sjukhus över till neonatalavdelningen, där det får ha det varmt och bekvämt tills det dör. Doktor Elizabeth Brown vid Boston City Hospital förklarar att ett sådant barn överlevde och senare blev adopterat. Doktor Brown sade beträffande modern som hade fött barnet: ”Hon var mycket glad över att barnet levde.”

Ja, livet är mycket dyrbart. Det finns väl ingenting som är så hjärtevärmande, i synnerhet för en mor och en far, som att få se sin lilla baby överleva och växa upp till ett lyckligt och friskt barn — vare sig barnet är fullgånget eller fötts för tidigt. Men vad hände med lilla Kelly, som omnämndes i inledningen? Och hur kan föräldrar till förtidigt födda barn få hjälp att klara av sin situation? Finns det något en blivande mamma kan göra för att undvika att föda i förtid? Vad är orsaken till problemet med förtidsbörd, och finns det någon tillfredsställande lösning?

[Ruta på sidan 5]

Att rädda barn som föds mycket för tidigt

”Föräldrarna krävde aldrig att få det på det här sättet. Det var läkarna, däribland jag själv, som ville fortsätta på den påbörjade vägen. Läkarna har sina egna planer, sina egna karriärstegar att klättra på. Om man talar med föräldrar, finner man att de är mycket mer rädda för att få missbildade, handikappade barn än för dödfödslar.” — Doktor William Silverman, f. d. professor i pediatrik vid College of Physicians and Surgeons, Columbia University.

Förtidigt födda barn — en utmaning

KELLY är nu åtta år, och som bilden här ovan visar är hon en pigg och glad flicka. Visst är det fantastiskt, med tanke på att hon föddes 14 veckor för tidigt och vägde endast 794 gram! Före mitten av 1960-talet kunde man mycket sällan, om ens någonsin, rädda barn som hade fötts så tidigt och var så små.

Men på vilka sätt skiljer sig ett förtidigt fött barn från ett som är fullgånget? Den ringa storleken är den mest påtagliga skillnaden. Barnets ömtåliga hud kan också se lite rödaktig och tunn ut — ibland är till och med de ytterst små ådrorna fullt synliga. Beroende på hur tidigt det lilla barnet kommit till världen kan det också ha ansiktet eller kroppen täckt av små fina hårstrån. Dessa försvinner ganska snart.

Barnets huvud kan också se lite stort ut i förhållande till resten av kroppen, men det är ingenting att oroa sig över. När barnet börjar närma sig den tidpunkt då det i normala fall skulle ha fötts, kommer det att lagra upp mer fett och få ett fullgånget barns mer harmoniska proportioner.

De speciella behov dessa små knyten kan ha är mycket varierande. Inget fall är det andra likt. Men stora landvinningar har gjorts. Modern teknik och engagerad sjukhuspersonal samt ett överflöd av kärlek från föräldrarna har resulterat i en mycket hög överlevnadsfrekvens.

Vad föräldrar kan göra

Föräldrarna själva kan göra mycket för sitt förtidigt födda barn. Att namnge barnet snarast möjligt efter födelsen är något som uppmuntras, eftersom detta drar föräldrar och barn närmare varandra, något som i sin tur främjar barnets utveckling. Sedan barnets tillstånd väl stabiliserats, är föräldrarnas viktigaste uppgift att etablera fysisk kontakt med det.

Att kela med barnet, försiktigt smeka det och varsamt massera dess hud kan vara lämpligt, i synnerhet om man ännu inte kan hålla det i famnen. Och vad skulle kunna kännas tryggare för den lille än att höra mammas och pappas röster sakta nynna honom till sömns, sjunga en liten vaggvisa eller viska kärleksfulla ord? Om barnet har fötts mycket för tidigt, finns det dock anledning att vara försiktig. ”De blir lätt överväldigade och kollapsar”, säger dr Peter A. Gorski, som i två år studerat prematura barns beteende. ”Jag har sett spädbarn som varit så överansträngda av det sociala samspel som upprättats genom ögonkontakt att de blivit alldeles utmattade. Det som verkar kärleksfullt för oss kanske inte alltid är det bästa för barnet.”

Att du besöker den lille så ofta som möjligt kommer i hög grad att bidra till att stärka ditt förhållande till honom. Om du, på grund av omständigheter som du inte råder över, inte kan besöka ditt lilla barn personligen, kan kassettband med familjemedlemmarnas röster och andra ljud i hemmet skickas till sjukhuset så att barnet får lyssna på dem. Ett klädesplagg från modern, som även om det är tvättat ändå bevarar hennes unika lukt, kan placeras i kuvösen. Somliga har satt upp en bild av mamma, pappa eller syskonen cirka 25 centimeter från barnet.

Tänk till exempel på hur det var med lilla Elise, som föddes år 1971, tio veckor tidigare än väntat. Hon vägde 1.500 gram. Hennes föräldrar fick bara besöka henne två gånger i veckan. Hennes mor, Betty, förklarar: ”Jag hade inte samma nära kontakt med Elise som jag hade med mitt första barn och de tre som föddes efter henne.” Ändå säger Betty: ”Under årens lopp har vi kommit mycket nära varandra, och Elise har så småningom blivit ett av de snällaste och hjälpsammaste av barnen.”

Den perfekta födan för förtidigt födda barn är den som mamman kan tillhandahålla — bröstmjölken. Kanadensiska forskare i Toronto har funnit att mjölk från mödrar till förtidigt födda barn har annorlunda sammansättning än mjölk från mödrar till fullgångna barn, och de förtidigt födda mår bättre av den. Tidskriften The Journal of American Medical Association förklarar att ”prematura barn [är] bättre i stånd att tillgodogöra sig bröstmjölkens protein och övriga näringsämnen”.

Vad andra kan göra

Är du en vän eller släkting till det lilla barnets föräldrar? I så fall finns det mycket du kan göra. Det finns säkert behov av att handla saker, att laga till måltider, att utföra hushållssysslor, att tvätta kläder och kanske också att passa andra barn. Din hjälp i sådana praktiska angelägenheter kan vara mycket värdefull för föräldrar som måste göra täta och ofta långa resor för att besöka sitt lilla barn på neonatalavdelningen.

Christy, mor till ett barn som föddes mer än fem veckor för tidigt, sade att hennes kristna bröder och systrar sörjde för allt detta. ”De var en ständig källa till glädje och styrka för oss under de första veckorna”, sade hon.

Uppmuntran kan också ges genom kort och presenter. Presenterna kan inbegripa allt som man skulle köpa åt ett fullgånget barn, men hänsyn måste naturligtvis tas till barnets storlek. Extra små blöjor, både av papper och av tyg, finns nu att köpa, liksom också kläder som passar förtidigt födda barn.

Behovet av känslomässigt stöd kan inte överbetonas. Var positiv och optimistisk. Kellys mamma, Mary, sade: ”Jag hade behov av människor som var uppmuntrande och som sade sådant som var uppbyggande. Jag avskydde när någon sade: ’Försök att inte fästa dig alltför mycket vid barnet.’ Jag levde på hoppet.” Ett skriftställe som uppehöll henne var Jesaja 41:13: ”Jag är Herren [Jehova], din Gud, som håller dig vid din högra hand, och som säger till dig: ’Frukta inte, jag hjälper dig.’”

Besök av kristna äldste från Marys församling var till stor uppmuntran. Båda dessa mödrar, Christy och Mary, sade att de hade haft oerhört stort stöd av sina män och att denna erfarenhet hade fört dem närmare varandra.

Förståndigt att vidta förebyggande åtgärder

Det är naturligtvis förståndigt att lägga ner mer ansträngningar på att försöka förhindra förtidsbörd i stället för att bara inrikta sig på att förbättra prematurvården. Enligt en amerikansk undersökning insparas 150 dollar i sjukvårdsutgifter för varje timme som ett havandeskap kan förlängas mellan 24:e och 28:e graviditetsveckan. Det kan därför vara bra för en blivande mamma att införskaffa en del information om förtidsfödslar till sitt ”mödravårdsbibliotek”, så att hon vet hur hon skall handla i händelse av en förtidsfödsel. Men vad som är ännu viktigare är att hon gör allt hon kan för att försöka undvika att föda i förtid.

För det första bör en havande kvinna inte röka. Rökningen skadar tydligen fostrets artärer, enligt en rapport i Medical World News. En professor vid Cornell University förklarade: ”Att fostrets blodkärl skadas stämmer, enligt min uppfattning, väl överens med vad vi redan vet om låga födelsevikter och höga förekomster av medfödda missbildningar och förtidsfödslar bland barn till rökande kvinnor.”

För det andra bör den som är gravid undvika alltför ansträngande aktiviteter, till exempel att lyfta tunga bördor. För det tredje bör hon undvika situationer som kan vålla fysiska eller känslomässiga skador. Bibeln talar om att yttre våld eller sorgliga nyheter kan sätta i gång en förlossning. — 2 Moseboken 21:22; 1 Samuelsboken 4:19.

En kvinna som löper stor risk att föda för tidigt bör konsultera en obstetriker eller någon annan person som har erfarenhet av mödravård. Till högriskgruppen räknas kvinnor som tidigare varit med om en förtidsbörd, de som bär på mer än ett barn, de som är mer än 40 år gamla eller är i tonåren och de som har alkoholproblem. Bland andra omständigheter som kan hänföra en kvinna till högriskkategorin är högt blodtryck, diabetes och missbildningar i moderkakan. Kvinnor med sådana problem måste stå under noggrann observation under havandeskapet. För att skydda både hennes och barnets hälsa bör hon också se till att hålla en lämplig diet under graviditeten.

Men även om en blivande mamma gör allt hon rimligtvis kan för att få en normal förlossning, finns det inga garantier för att så blir fallet. Förtidiga födslar är en alltför vanlig företeelse, och de tycks öka i antal. Hur blir det då i framtiden? Kan vi förvänta att denna defekt i människans fortplantningssystem skall kunna rättas till?

När alla barn kommer att vara friska

ATT köra bort en person från hans tält och sovsäck en kall polarnatt och låta honom utsättas för väder och vind i bara underkläderna skulle betraktas som ett brott. På liknande sätt skulle det vara en illgärning att i förtid köra ut ett litet barn från dess varma och skyddade plats i moderlivet, innan det är redo att möta världen utanför. Men vem eller vad kan ligga bakom ett sådant avskyvärt brott?

Föräldrarna skulle säkert aldrig med avsikt utsätta sitt lilla barn för sådana strapatser. Faktum är att modern inte kan stoppa värkarna när de väl har börjat, vare sig detta sker när barnet är fullgånget eller inte. Inte ens medicinska experter vet exakt vad som utlöser värkarbetet, vare sig det nu sker i förtid eller när barnet är fullgånget. Vad man däremot vet är att något ibland går på tok och att det lilla barnet då kastas ut i en miljö som det ännu inte är rustat för.

Bibeln förklarar varför detta inträffar. Den inspirerade psalmisten skrev: ”Se! Med missgärning blev jag frambringad under födslosmärtor, och i synd blev min mor havande med mig.” (Psalm 51:7, NW) En upprorisk andevarelse förledde det första människoparet att göra uppror mot Gud, och därigenom blev de syndare. De förfelade målet av tillbörlig lydnad för sin Skapare. Alla deras avkomlingar blev därför avlade i synd, eller ofullkomlighet. (Romarna 5:12) Detta har lett till sjukdom och död och många olika funktionsstörningar i kroppen, däribland ett fortplantningssystem som ibland kastar ut sin dyrbara livsfrukt i förtid.

En värld utan förtidigt födda barn

Om människan hade behållit sin fullkomlighet, skulle inga barn ha fötts i förtid och varit tvungna att utstå alla de svårigheter som i dag drabbar så många förtidigt födda barn. Och den tid är snart här när mödrar aldrig mer skall föda i förtid. Den inspirerade profeten Jesaja skrev om den tiden och gav oss följande löfte från vår kärleksfulle Skapare: ”Jag vill skapa nya himlar och en ny jord, och man skall ej mer komma ihåg det förgångna eller tänka på det.” — Jesaja 65:17.

Profetian i Jesajas bok fortsätter sedan med att berätta om de hjärtevärmande förhållanden som kommer att råda i Guds nya värld: ”Där skall inte mer höras gråt eller klagorop. Där skall inte mer finnas barn som lever endast några dagar. ... De skall inte möda sig förgäves, och barnen som de föder drabbas ej av plötslig död. Ty de är ett släkte av Herrens [Jehovas] välsignade, och deras avkomlingar får leva kvar bland dem.” — Jesaja 65:19—24.

Hur underbart kommer det inte att vara när allt mänskligt lidande och all sorg är ett minne blott, när det aldrig mer kommer att behövas några extraordinära medicinska åtgärder eller intensivvårdsavdelningar för att försöka hålla förtidigt födda barn vid liv! På grund av att människans ofullkomlighet då kommer att avlägsnas genom den storslagna lösenanordning som vår store Gud föranstaltat om, kommer ett litet barn aldrig mer att behöva lämna moderlivet innan det är fullkomligt rustat för att njuta av livet i fulla drag. — Uppenbarelseboken 21:3, 4.

[Ruta på sidan 11]

Hur du kan få verklig tröst

◆ Om ditt barn dör, försök då att ta emot hjälp och uppmuntran av vänner och släktingar. Kanske de som själva har förlorat ett barn kan ge dig tröst.

◆ Du kanske tror på uppståndelsehoppet, men bli inte orolig om denna tro inte genast skänker dig tröst. Allteftersom tiden läker dina känslomässiga sår, kommer du utan tvivel att uppskatta hoppet att få se din älskade igen. — Jesaja 25:8; 65:23; Johannes 5:28, 29; 1 Korintierna 15:25, 26.

◆ Försök att förlita dig på Jehova, ”all trösts Gud”. (2 Korintierna 1:3) Det är han som har föranstaltat om ett sätt att ”göra den till intet som har medel att förorsaka död, det är djävulen”. — Hebréerna 2:14.

◆ Om du är vän till de sörjande föräldrarna, kan det vara förståndigt att inte säga till dem att de kan få ett nytt barn. Just nu kan ingenting ersätta det döda barnet. Det bästa man kan göra i ett sådant fall är att ”gråta med dem som gråter”. (Romarna 12:15) Att du visar medkänsla med föräldrarna och sörjer tillsammans med dem kan vara en tröst, eftersom delad sorg är mindre svår att bära.

◆ Det är tillbörligt och nyttigt att ge uttryck åt sin sorg, så ge dig själv tid att bearbeta dina känslor av sorg och saknad. (Se artiklarna ”När någon du älskar dör” i ”Vakna!” för 8 mars 1986 och ”Att förlora ett barn” i ”Vakna!” för 8 augusti 1987.)