Fördomarnas ansikten

”Driv ut fördomarna genom dörren, och de kommer att återvända genom fönstret.” – Fredrik den store, kung av Preussen.

RAJESH bor i Paliyad, en by i Indien. Precis som många andra kastlösa, eller oberörbara, måste han gå till fots i en kvart för att hämta vatten till sin familj. ”Vi får inte använda de kranar i byn som de högre kasterna använder”, förklarar han. När Rajesh gick i skolan kunde han och hans kamrater inte ens röra vid fotbollen som de andra barnen spelade med. ”Vi spelade med stenar i stället”, berättar han.

”Det känns som om andra hatar mig, men jag vet inte varför”, säger Christina, en tonåring från Asien som bor i Europa. ”Det är mycket frustrerande”, fortsätter hon. ”Jag brukar reagera med att isolera mig, men det hjälper inte heller.”

”Jag var 16 år första gången jag kom i kontakt med fördomar”, säger Stanley som bor i Västafrika. ”Helt främmande människor sade åt mig att lämna staden. Några medlemmar av min stam fick sina hus nerbrända. Min fars bankkonto blev spärrat. Det ledde till att jag började hata den stam som diskriminerade oss.”

Rajesh, Christina och Stanley är offer för fördomar, och de är inte de enda. ”Hundratals miljoner människor utsätts i våra dagar för rasism, diskriminering, främlingshat och utestängning”, säger Koichiro Matsuura, generaldirektör för UNESCO (FN:s organisation för undervisning, vetenskap och kultur). ”Sådana avhumaniserande företeelser, som är underblåsta av okunnighet och fördomar, har gett upphov till inre stridigheter i många länder och orsakat oerhörda lidanden.”

Om du aldrig har varit utsatt för fördomar, kan det kanske vara svårt att förstå hur traumatiskt det är. ”En del lider i tysthet. Andra besvarar fördomarna med ännu fler fördomar”, heter det i boken Face to Face Against Prejudice. På vilka sätt skadar fördomar människors liv?

Om du tillhör en minoritet, märker du kanske att människor undviker dig, ger dig fientliga blickar eller talar nedsättande om din kultur. Du kan ha svårt att få arbete, såvida du inte tar ett lågavlönat arbete som ingen annan vill ha. Det kanske är svårt att få tag på en lämplig bostad. Dina barn kan känna sig isolerade och att de inte är accepterade av klasskamraterna i skolan.

Vad som är ännu värre är att fördomar kan driva människor till våldshandlingar och till och med till mord. Historiens blad är fyllda med fasansfulla exempel på hur fördomar kan framkalla våld – däribland massakrer, folkmord och så kallade etniska rensningar.

Århundraden av fördomar

En gång i tiden var de kristna bland de främsta måltavlorna för fördomar. Kort efter Jesu död bröt till exempel en våg av hätsk förföljelse ut mot dem. (Apostlagärningarna 8:3; 9:1, 2; 26:10, 11) Två århundraden senare utsattes till bekännelsen kristna för en rad grymma övergrepp. ”Om pest bryter ut”, skrev författaren Tertullianus på 200-talet, ”genast hörs då ropen: ’Kasta de kristna för lejonen.’”

I och med korstågen på 1000-talet blev judarna en impopulär minoritet i Europa. När böldpesten drog fram över kontinenten och dödade ungefär en fjärdedel av befolkningen på bara några år var det lätt att lägga skulden på judarna, eftersom de redan var hatade av många. ”Pesten blev en ursäkt för detta hat, och hatet kanaliserade människors fruktan för pesten”, skriver Jeanette Farrell i sin bok Invisible Enemies.

Under tortyr ”bekände” till sist en judisk man i södra Frankrike att judarna hade orsakat epidemin genom att förgifta brunnarna. Den här bekännelsen var naturligtvis falsk, men uppgiften offentliggjordes som sann. Det ledde snart till massakrer på hela judiska kolonier i Spanien, Frankrike och Tyskland. Det verkar som om ingen ägnade uppmärksamhet åt de verkliga bovarna – råttorna. Och bara ett fåtal lade märke till att judarna dog av pesten precis som alla andra!

När fördomsfullhetens eld väl har tänts, kan den ligga och pyra i århundraden. I mitten av 1900-talet underblåste Adolf Hitler de antisemitiska strömningarna genom att anklaga judarna för att vara skuld till Tysklands nederlag i första världskriget. Vid slutet av andra världskriget medgav Rudolf Höss, nazisternas kommendant i koncentrationslägret Auschwitz: ”Vår militära och ideologiska utbildning gick ut på att vi måste skydda Tyskland mot judarna.” För att ”skydda Tyskland” övervakade Höss utrotningen av ungefär 2 000 000 människor, de flesta judar.

Sorgligt nog har inte grymheterna upphört under de årtionden som gått sedan dess. År 1994 blossade stamhat upp mellan tutsier och hutuer i Östafrika, något som ledde till att minst en halv miljon människor dödades. ”Inga platser var fredade”, rapporterades det i tidskriften Time. ”Blodet flöt längs gångarna i de kyrkor som många hade tagit sin tillflykt till. ... Striderna utkämpades man mot man, och de var av personlig natur och ohyggligt fasansfulla. De avspeglade en blodtörst som lämnade dem som kom undan hålögda och stumma.” Inte ens barnen skonades från det fruktansvärda våldet. ”Rwanda är litet”, sade en man i landet, ”men det rymmer allt hat i världen.”

Konflikterna i samband med upplösningen av det tidigare Jugoslavien krävde över 200 000 människoliv. Grannar som hade levt i fred i åratal mördade varandra. Tusentals kvinnor blev våldtagna, och miljoner människor fördrevs från sina hem genom den brutala politik som kom att kallas etnisk rensning.

Även om de flesta fördomar inte leder till mord, så splittrar de människor och skapar bitterhet och agg. Trots globaliseringen verkar rasism och rasdiskriminering ”vinna terräng i de flesta delar av världen”, uppges det i en nyligen gjord rapport från UNESCO.

Går det att göra något för att få bort fördomar? För att besvara den frågan måste vi ta reda på hur fördomar slår rot i sinnet och hjärtat.

[Ruta på sidan 5]

Kännetecken på fördomar

I boken The Nature of Prejudice beskriver Gordon W. Allport fem typer av beteenden som fördomar ger upphov till. En person som är fördomsfull uppvisar vanligtvis ett eller flera av dessa drag.

1. Negativa kommentarer. En person talar nedsättande om den grupp som han tycker illa om.

2. Undvikande. Han håller sig undan från alla som tillhör den gruppen.

3. Diskriminering. Han utestänger dem som tillhör den illa omtyckta gruppen från vissa typer av arbeten, bostäder eller sociala förmåner.

4. Fysiska angrepp. Han deltar i våld som är avsett att skrämma de människor som han har kommit att hata.

5. Utrotande. Han deltar i lynchningar, massakrer eller utrotningsprogram.

[Bild på sidan 4]

Flyktingläger i Benaco i Tanzania den 11 maj 1994

En kvinna vilar vid sina vattendunkar. Över 300 000 flyktingar, de flesta rwandiska hutuer, flydde in i Tanzania

[Bildkälla]

Foto av Paula Bronstein/Liaison

Hur fördomar uppstår

DET kan finnas flera orsaker till att fördomar uppstår. Men två väl dokumenterade faktorer är 1) människors önskan att finna en syndabock och 2) bitterhet på grund av tidigare orättvisor.

Som framhölls i den föregående artikeln försöker människor ofta finna någon att lägga skulden på när det inträffar en katastrof. När framstående personer upprepar en anklagelse mot en minoritetsgrupp tillräckligt ofta blir den accepterad, och en fördom föds. I västvärlden har exempelvis invandrande arbetare ofta fått bära skulden för arbetslösheten – trots att de ofta tar sådana arbeten som de flesta andra i landet inte vill ha.

Men det är inte alla fördomar som har sin upprinnelse i sökandet efter en syndabock. De kan också ha sin grund i historien. ”Det är ingen överdrift att säga att slavhandeln skapade den intellektuella grunden för rasism och kulturellt förakt för svarta”, sägs det i rapporten UNESCO Against Racism. Slavhandlarna försökte rättfärdiga den skamliga handeln med människor genom att hävda att afrikanerna var underlägsna. Den här ogrundade fördomen, som längre fram kom att inbegripa andra kolonialfolk, lever ännu kvar.

Över hela världen fortsätter gångna tiders förtryck och orättvisor att ge näring åt fördomar. Motsättningarna mellan katoliker och protestanter på Irland började redan på 1500-talet, då flera härskare i England förföljde och landsförvisade katoliker. De grymheter som begicks av så kallade kristna under korstågen väcker ännu i dag starka känslor bland muslimer i Mellanöstern. Fiendskapen mellan serber och kroater på Balkan förvärrades av massakrerna på civila under andra världskriget. Som framgår av de här exemplen kan tidigare fiendskap mellan två grupper ge näring åt fördomar.

När vi vill dröja oss kvar i okunnighet

Ett litet barn har inga fördomar i sitt hjärta. Tvärtom har forskare lagt märke till att ett barn gärna leker med ett barn som har en annan hudfärg. Men när det blir tio eller elva år kan det börja visa sitt ogillande av människor som tillhör ett annat folkslag, en annan stam eller en annan religion. Under de här första formbara åren har barnet hunnit tillägna sig en mängd föreställningar som det kanske bär med sig resten av livet.

Hur går det här till? Barn snappar upp negativa attityder – både uttalade och outtalade – först från sina föräldrar och sedan från kamrater och lärare. Längre fram kan grannar, radio och TV ha ett stort inflytande. Barnen vet förmodligen mycket lite, om alls något, om de grupper de tycker illa om, men när de blir vuxna har de ändå dragit slutsatsen att de som tillhör de här grupperna är underlägsna och opålitliga. De kanske till och med hatar dem.

I och med att handel och resor har ökat, har också kontakten mellan olika kulturer och etniska grupper i många länder ökat. Men vanligtvis håller en fördomsfull person ändå fast vid sina förutfattade meningar. Han klamrar sig fast vid en stereotyp bild, där han förutsätter att tusentals eller till och med miljontals människor har vissa gemensamma dåliga drag. Varje negativ erfarenhet, även om han bara har erfarenhet av en enda person ur den gruppen, bekräftar hans fördomar. Positiva erfarenheter bortser han däremot vanligtvis från som undantagsfall.

Gör upp med fördomarna!

I princip fördömer de flesta människor fördomar, men det är få som lyckas komma ur deras grepp. Många som skulle påstå att de inte är fördomsfulla har djupt rotade fördomar. Andra menar att det inte har någon betydelse om människor har fördomar, i varje fall inte så länge de håller dem för sig själva. Men det har betydelse, för de skadar och splittrar människor. Om fördomsfullhet är okunnighetens barn, är hatet ofta dess barnbarn. Författaren Charles Caleb Colton (1780?–1832) påpekade: ”Vi hatar vissa personer därför att vi inte känner dem, och vi vill inte lära känna dem därför att vi hatar dem.” Men om fördomar är något vi tillägnar oss, måste vi också kunna göra oss fria från dem. Men hur?

[Ruta på sidan 7]

Religionen – en kraft för tolerans eller fördomsfullhet?

I boken The Nature of Prejudice konstaterar Gordon W. Allport att ”kyrkomedlemmar i allmänhet verkar vara mer fördomsfulla än andra”. Det här är inte förvånande, eftersom religionen inte har befriat människor från fördomar, utan snarare gett upphov till dem. Präster har till exempel uppeggat till antisemitism i många hundra år. Enligt boken A History of Christianity sade Hitler en gång: ”Vad judarna beträffar, följer jag bara samma politik som katolska kyrkan har fört i 1 500 år.”

Under oroligheterna på Balkan verkade de ortodoxa och katolska lärorna inte kunna bidra till ökad tolerans och respekt mellan grannar som tillhörde olika religioner.

I Rwanda slaktade medlemmar av samma kyrka varandra. I den katolska tidningen The National Catholic Reporter framhölls det att striderna där inbegrep ”ett regelrätt folkmord, som tyvärr även katoliker är ansvariga för”.

Katolska kyrkan har själv erkänt att den har en historia som präglats av intolerans. Vid en stor mässa i Rom 2000 bad påven Johannes Paulus II om förlåtelse för ”misstag i det förflutna”. Under ceremonin nämndes särskilt ”den religiösa intoleransen och orättvisan mot judar, kvinnor, inhemska befolkningsgrupper, invandrare, de fattiga och de ofödda”.

[Bild på sidan 6]

Överst: Flyktingläger i Bosnien-Hercegovina den 20 oktober 1995

Två bosnienserbiska flyktingar som väntar på att inbördeskriget skall ta slut

[Bildkälla]

Foto av Scott Peterson/Liaison

[Bild på sidan 7]

Lärda att hata

Barn kan snappa upp negativa attityder från sina föräldrar, TV-program och från andra håll

När fördomar är borta

KAN vi märka att vi själva har vissa fördomar? Bildar vi oss till exempel en uppfattning om hur en person är utifrån vad han har för hudfärg eller nationalitet eller vilken etnisk grupp eller stam han tillhör – trots att vi inte känner personen i fråga? Eller värdesätter vi varje person för hans eller hennes unika egenskaper?

På Jesu tid ville människor som bodde i Judeen och Galileen i allmänhet ”inte ha med samarier att göra”. (Johannes 4:9) Ett talesätt som finns nedtecknat i Talmud uttryckte hur många judar säkert kände det: ”Må jag aldrig få syn på en samarier.”

Till och med Jesu apostlar kan ha hyst ett visst agg till samarierna. Vid ett tillfälle blev de inte vänligt mottagna i en samarisk by. Jakob och Johannes frågade då om de skulle nedkalla eld över de ogästvänliga människorna. Men genom att tillrättavisa dem visade Jesus att de hade en felaktig inställning. (Lukas 9:52–56)

Längre fram berättade Jesus en liknelse om en man som hade blivit överfallen av rövare på sin färd från Jerusalem till Jeriko. Två rättrogna judar gick förbi, men de ville inte hjälpa mannen. En samarier, däremot, stannade till och förband mannens sår. Sedan ordnade han med att mannen fick vård, så att han kunde återhämta sig från sina skador. Den här samariern visade sig vara en verklig medmänniska. (Lukas 10:29–37) Jesu liknelse kan ha hjälpt dem som lyssnade att inse att deras fördomar gjorde dem blinda för andras goda egenskaper. Några år senare återvände Johannes till Samarien och predikade i många av byarna där – kanske även i den by som han en gång ville få ödelagd. (Apostlagärningarna 8:14–17, 25)

Aposteln Petrus var också tvungen att handla opartiskt när en ängel uppmanade honom att tala om Jesus med Cornelius, en romersk centurion. Petrus var inte van vid att ha med icke-judar att göra, och de flesta judar var inte särskilt förtjusta i romerska soldater. (Apostlagärningarna 10:28) Men när Petrus såg Guds vägledning i det som skedde sade han: ”Jag inser i sanning att Gud inte är partisk, utan han tar emot den som fruktar honom och som gör det som är rättfärdigt, vilken nation han än tillhör.” (Apostlagärningarna 10:34, 35)

Motivet till att övervinna fördomar

Fördomar bryter mot Jesu grundprincip: ”Därför, allt vad ni vill att människorna skall göra mot er, så skall också ni göra mot dem.” (Matteus 7:12) Vem skulle vilja bli avvisad bara för att han är född i ett visst land, har en viss hudfärg eller en viss bakgrund? Fördomar bryter också mot Guds opartiska normer. Bibeln lär oss att Jehova ”från en enda människa [har] gjort varje nation av människor för att de skall bo på hela jordens yta”. (Apostlagärningarna 17:26) Alla människor är därför bröder.

Gud bedömer dessutom var och en av oss individuellt. Han fördömer inte någon för det som hans eller hennes föräldrar eller förfäder har gjort. (Hesekiel 18:20; Romarna 2:6) Inte ens förtryck från ett annat land ger oss en giltig orsak att hata enskilda individer från det landet, vilka med all sannolikhet inte är personligen ansvariga för orättvisorna. Jesus lärde sina efterföljare: ”Älska era fiender och be för dem som förföljer er.” (Matteus 5:44, 45)

Tack vare sådana läror kunde de kristna under det första århundradet övervinna sina fördomar och bli ett unikt internationellt brödraskap. De kallade varandra bröder och systrar och betraktade varandra som sådana, trots att de kom från en mängd olika kulturer. (Kolosserna 3:9–11; Jakob 2:5; 4:11) De principer som låg bakom den här genomgripande förändringen kan också vara till nytta för oss i dag.

Vi övervinner fördomar i vår tid

Praktiskt taget alla har förutfattade meningar, men dessa behöver inte nödvändigtvis leda till fördomar. ”Förutfattade meningar blir fördomar först när de inte rättas till efter det att nya fakta tillkommit”, heter det i boken The Nature of Prejudice. Ofta kan fördomar övervinnas när människor lär känna varandra. Men som det framkommer i samma bok är ”det bara den typ av kontakt som får människor att göra saker tillsammans som sannolikt resulterar i förändrade attityder”.

Det var så John, en nigerian som tillhör igbofolket, kom över sina fördomar mot hausafolket. ”När jag studerade vid universitetet”, berättar han, ”träffade jag några hausastudenter som blev mina vänner, och jag märkte att de hade fina principer. Jag gjorde ett grupparbete tillsammans med en av dem, och vi kom mycket bra överens. Men min tidigare kompis, som tillhörde igbo, hjälpte knappt till med något.”

Ett redskap för att övervinna fördomar

Enligt rapporten UNESCO Against Racism ”kan utbildning vara ett värdefullt verktyg i kampen mot nya former av rasism, diskriminering och utestängning”. Jehovas vittnen tror att biblisk undervisning är till bäst hjälp i det här avseendet. (Jesaja 48:17, 18) När människor tillämpar Bibelns läror ersätts misstänksamhet med respekt, och hat släcks med kärlek.

Jehovas vittnen har funnit att Bibeln hjälper dem att komma över sina fördomar. Ja, genom att studera Bibeln har de fått både motivation och möjlighet att delta i aktiviteter tillsammans med människor av olika kulturer och etnisk bakgrund. Christina, som citerades i den första artikeln, är ett Jehovas vittne. ”Mitt självförtroende byggs upp när jag är på möten i Rikets sal”, säger hon. ”Där känner jag mig trygg, för jag vet att ingen har fördomar mot mig.”

Jasmin, som också är ett Jehovas vittne, kommer ihåg hur hon började utsättas för rasism när hon var nio år. Hon säger: ”Torsdagarna har alltid varit den bästa dagen i veckan, eftersom jag går till Rikets sal på kvällen. Människorna där visar mig kärlek. De får mig att känna mig uppskattad och inte föraktad.”

Människor av olika bakgrund arbetar också tillsammans i projekt som finansieras av Jehovas vittnen. Simon föddes i Storbritannien, men hans familj kommer från Karibien. Han har mött mycket fördomar i sitt arbete som murare på olika byggföretag. Men det gjorde han inte under de år han tjänade i olika byggprojekt tillsammans med sina bröder i tron. ”Jag har arbetat med Jehovas vittnen från många olika länder”, berättar Simon, ”och vi lärde oss att komma bra överens med varandra. Några av mina närmaste vänner kommer från andra länder och har en helt annan bakgrund än jag.”

Jehovas vittnen är naturligtvis ofullkomliga. De kan därför behöva fortsätta att bekämpa fördomsfulla tendenser. Men vetskapen om att Gud är opartisk ger dem ett starkt motiv till att göra det. (Efesierna 5:1, 2)

Det ger många belöningar att bekämpa fördomar. Vårt liv berikas när vi umgås med människor av en annan bakgrund. Snart kommer Gud dessutom att med hjälp av sitt kungarike införa ett mänskligt samhälle där rättfärdighet bor. (2 Petrus 3:13) Då kommer vi att vara fria från fördomar för alltid.

[Ruta på sidan 11]

Har jag fördomar?

Ställ dig följande frågor för att analysera om det kan vara så att du omedvetet har vissa fördomar:

1. Tillskriver jag människor av en viss etnisk bakgrund eller från ett visst land eller område vissa icke önskvärda drag, till exempel dumhet, lättja eller snålhet? (Många skämt får den här sortens fördomar att leva vidare.)

2. Är jag benägen att ge invandrare eller människor som tillhör andra etniska grupper skulden för mina ekonomiska eller sociala problem?

3. Har jag låtit mig påverkas av mitt lands tidigare fiendskap med ett annat land, så att jag känner mig fientligt inställd till människor från det landet?

4. Har jag förmåga att betrakta varje person jag möter som en individ – oavsett hans eller hennes hudfärg, kultur eller etniska bakgrund?

5. Välkomnar jag möjligheten att lära känna människor av en annan kulturell bakgrund? Anstränger jag mig för att göra det?

[Bild på sidan 8]

I liknelsen om en god samarier lärde Jesus oss hur vi skall övervinna fördomar

[Bild på sidan 8]

Hemma hos Cornelius sade Petrus: ”Jag inser i sanning att Gud inte är partisk”

[Bild på sidan 9]

Biblisk undervisning förenar människor av olika bakgrund

[Bild på sidan 9]

Jehovas vittnen tillämpar det de har lärt sig

[Bild på sidan 10]

Christina – ”Mitt självförtroende byggs upp när jag är på möten i Rikets sal”

[Bild på sidan 10]

Jasmin – ”Människorna ... visar mig kärlek. De får mig att känna mig uppskattad och inte föraktad”

[Bild på sidan 10]

Simon, en internationell byggnadsarbetare – ”Vi lärde oss att komma bra överens med varandra”