Tänk på vad som hände en äldste som heter Jim. Vid ett tillfälle höll han inte alls med de andra äldstebröderna i församlingen i en viss fråga. Han berättar: ”Jag sa åt bröderna att de inte var kärleksfulla och lämnade äldstemötet.” Omkring ett halvår senare flyttade han till en församling i närheten men blev inte förordnad som äldste där. Han säger: ”Jag kände mig helt knäckt. Men tyvärr fick mitt ego övertaget, så jag lämnade sanningen.” Jim var inaktiv i tio år. Han fortsätter: ”Min stolthet var sårad, och jag började skylla alltihop på Jehova. Under de här åren kom bröderna och hälsade på och försökte resonera med mig, men jag vägrade ta emot deras hjälp.”

⁵ Det som hände Jim visar att stolthet kan få oss att inta försvarsställning och vilja rättfärdiga det vi har gjort, och det gör oss allt annat än formbara. (Jer. 17:9) ”Jag kände bara att de andra hade fel, och jag kunde inte släppa det”, förklarar Jim. Har du någon gång blivit sårad av någon i församlingen? Eller har du förlorat vissa privilegier? Hur reagerade du då? Kom stolthet in i bilden? Eller kände du att det viktigaste var att ni blev sams igen och kunde fortsätta vara lojala mot Jehova? (Läs Psalm 119:165; Kolosserna 3:13.)

Jim, som nämndes tidigare, började mjukna i sin inställning när en äldste engagerade sig i honom. ”Inte en enda gång kritiserade han mig eller sa att jag hade mig själv att skylla”, berättar Jim. ”I stället var han hela tiden positiv och sa att han verkligen ville hjälpa mig.” Efter cirka tre månader frågade han om Jim ville följa med på ett möte. ”Församlingen gav mig ett varmt och kärleksfullt välkomnande, och det blev en vändpunkt för mig. Jag började förstå att mina känslor inte var det viktigaste. Med hjälp av vännerna och min kära fru, som aldrig vacklade i sanningen, kunde jag sakta men säkert komma på fötter igen, andligt sett. Jag blev också väldigt uppmuntrad av artiklarna ’Det är inte Jehova som bär skulden’ och ’Tjäna Jehova lojalt’ i Vakttornet för 15 november 1992.”

¹² Med tiden blev Jim förordnad som äldste igen. Sedan dess har han hjälpt andra bröder att komma över liknande problem och återhämta sig andligen. Han konstaterar: ”Jag trodde att jag hade ett starkt förhållande till Jehova, men egentligen var det tvärtom! Jag är så ledsen att jag lät min stolthet göra mig blind för det som verkligen är viktigt och att jag bara fokuserade på andras fel och brister.” (1 Kor. 10:12)