I Egypten förleddes till exempel folket att tillbe Nilen som en gud, och de trodde att prästerna hade gudomlig kontroll över flodens årliga översvämningar, som deras skörd var beroende av.

Till skillnad från dessa präster uppmuntrade inte Israels präster till vidskepelse och okunnighet. De läste ständigt ur lagen och undervisade hela folket i den. Alla skulle känna Gud och hans lag. (5Mo 6:1–3) Folket kunde läsa och skriva, vilket framgår av att Jehova hade befallt dem att läsa hans lag för sina barn och undervisa dem i den. (5Mo 6:4–9)

När man jämför de israelitiska och de egyptiska prästernas klädsel och verksamhet finner man inte många likheter. De israelitiska prästerna utförde sin tjänst barfota, medan de egyptiska prästerna hade sandaler på sig. De egyptiska prästernas ämbetsdräkter hade en helt annan utformning, och på deras kläder och tillhörigheter fanns symboler med anknytning till deras tillbedjan av falska gudar. De rakade huvudet, vilket de israelitiska prästerna inte gjorde (3Mo 21:5), och de använde peruker eller bar huvudbonader som skilde sig helt från dem som de israelitiska prästerna bar, vilket framgår av monument i Egypten. Jehova klargjorde dessutom att israeliterna inte skulle ta efter någon av egyptiernas eller de andra nationernas sedvänjor, vare sig i fråga om tillbedjan eller rättskipning. (3Mo 18:1–4; 5Mo 6:14; 7:1–6)