Förtörnad över ”protestantisk” mässa

Den reformering av den traditionella katolska liturgin som åstadkoms genom andra Vatikankonsiliet är en verklig nagel i ögat på ärkebiskop Lefebvre och hans anhängare. Den rebelliske ärkebiskopen anser att sådana reformer har gjort mässan ”protestantisk”. Lefebvre vänder sig inte bara mot bruket av moderna språk i stället för latin; han anser också att alltför mycket har ändrats i avsikt att vinna protestanter och att den liturgi som godkändes av påven Paul VI är ”kättersk” även i sin latinska form.

För att försäkra sig om att den traditionella latinska mässan skulle bli bestående upprättade ärkebiskop Lefebvre år 1970 ett prästseminarium i Ecône i Schweiz. Det drevs av ”Sankt Pius X:s prästerliga brödraskap”, som Lefebvre hade grundat samma år. Allteftersom hans rörelse fick större slagkraft, upprättade han andra konservativa katolska prästseminarier i Europa och Amerika. Hundratals unga män fick där en ultrakonservativ utbildning för prästyrket.

Den rebelliske biskopen har ordinerat gott och väl 200 traditionalistiska präster, trots att påven Paul VI år 1876 förbjöd honom att göra detta. De håller mässan på latin i kloster och olagligen ockuperade katolska kyrkor.a Vatikanen medger att Lefebvre har omkring 100.000 militanta traditionalistiska anhängare världen utöver, men andra kyrkliga dignitärer erkänner att antalet är närmare en halv miljon. Lefebvre själv hävdar att miljontals katoliker delar hans uppfattningar.

Behovet av en efterträdare

I romersk-katolska kyrkan kan en biskop ordinera präster, men när det gäller ordineringen av biskopar måste påven ge sitt godkännande. I brist på en biskop som kunde ordinera nya präster insåg den till åren komne Lefebvre att hans prästerliga brödraskap riskerade att dö ut efter hans död. Tydligtvis i hopp om att detta skulle inträffa påbörjade Vatikanen långdragna förhandlingar med honom och utfärdade till sist ett ultimatum. Antingen måste han acceptera ordinationen av en av Vatikanen godkänd biskop eller också, om han fullföljde sin avsikt att själv ordinera en biskop, skulle han bli exkommunicerad.

Den 30 juni 1988 vigde den rebelliske ärkebiskopen fyra traditionalistiska präster till biskopar i en ceremoni som bevittnades av tusentals av hans anhängare. Dagstidningen International Herald Tribune, som utkommer i Paris, rapporterade: ”Ärkebiskop Lefebvres invigning av de fyra biskoparna kastade sin skugga över ett påvligt konsistorium, vid vilket 24 biskopar befordrades till kardinalkollegiet. Vatikanen inställde en speciell konsert för att uttrycka sitt ’djupa beklagande’ över ärkebiskop Lefebvres handlingssätt. ’Det är en sorgens dag’, sade [den franske] kardinalen Decourtray.”

Denna schism inom katolska kyrkan har inte bara förorsakat Vatikanen sorg, utan har också gjort miljontals uppriktiga katoliker världen utöver rådlösa och förvirrade.

1988: Schismen mellan Vatikanen och ärkebiskop Lefebvre, han som ”åstadkom en schism inom den katolska kyrkan genom sitt trots mot påven och andra Vatikankonsiliets anda ... , som betraktar protestanter som kättare, som anser att ekumenism är djävulens verk och som är villig att dö som bannlyst hellre än att förlika sig med en ’modernistisk’ kyrka”. — Catholic Herald.