Att identifiera ”laglöshetens människa”

”Den laglöse [skall] uppenbaras, vilken Herren Jesus skall undanröja.” — 2 TESSALONIKERNA 2:8.

1, 2. Varför är det så viktigt att vi identifierar laglöshetens människa?

VI LEVER i en tid av laglöshet. Detta är ett världsomfattande fenomen. Överallt råder det fruktan för laglösa ”rovdjur” och det hot som dessa utgör mot vår person och egendom. Men det finns ett mycket försåtligare laglöst element, som har varit verksamt i många hundra år. Detta element kallas i bibeln för ”laglöshetens människa”.

² Det är viktigt att vi identifierar denna laglöshetens människa. Varför det? Jo, därför att han är helt inställd på att undergräva vår goda ställning inför Gud och vårt hopp om evigt liv. Hur gör han detta? Jo, genom att han försöker få oss att överge sanningen och i stället tro på lögner, för att därigenom avleda oss från att tillbe Gud ”med ande och sanning”. (Johannes 4:23) Detta speciella laglösa elements gärningar visar tydligt att det inte bara motstår Gud och hans uppsåt, utan också hans överlämnade folk.

3. Hur riktar bibeln vår uppmärksamhet på den laglöse?

³ I 2 Tessalonikerna 2:3 talar bibeln om denna laglöshetens människa. Aposteln Paulus skriver där under inspiration av Guds ande: ”Låt ingen förleda er på något sätt, eftersom den [Jehovas dag att tillintetgöra denna onda ordning] inte skall komma utan att först avfallet kommer och laglöshetens människa uppenbaras.” Paulus profeterar här om att det innan denna ordning når sitt slut skulle utvecklas ett avfall och att en laglöshetens människa skulle framträda. I vers 7 skriver han faktiskt: ”Denna laglöshets hemlighet [är] redan verksam.” Denne laglöse hade således börjat visa sig under det första århundradet.

Upphovet till laglöshetens människa

4. Vem är det som har gett upphov till och stöder laglöshetens människa?

⁴ Vem har gett upphov till och stöder denna laglöshetens människa? Paulus svarar: ”Den laglöses närvaro är enligt Satans verksamhet åtföljd av varje kraftgärning och av lögnaktiga tecken och förebud och av varje orättfärdigt bedrägeri för dem som är på väg att förgås, till gengäld för att de inte tog emot kärleken till sanningen, så att de kunde bli frälsta.” (2 Tessalonikerna 2:9, 10) Det är alltså Satan som har gett upphov till och som stöder laglöshetens människa, och precis som Satan motstår Jehova, hans uppsåt och hans folk, så gör också laglöshetens människa, antingen han inser det eller inte.

5. Vilket öde väntar den laglöse och dem som följer honom?

⁵ De som är förenade med laglöshetens människa kommer att drabbas av samma öde som han, nämligen tillintetgörelse: ”Den laglöse [skall] uppenbaras, vilken Herren Jesus skall undanröja ... och göra till intet genom sin närvaros tydliga framträdande.” (2 Tessalonikerna 2:8) Tiden är snart inne då laglöshetens människa och de som stöder den (de ”som är på väg att förgås”) kommer att tillintetgöras — ”vid Herren Jesu uppenbarelse från himmelen med sina mäktiga änglar i en flammande eld, då han låter hämnd komma över dem som inte känner Gud och dem som inte lyder de goda nyheterna om vår Herre Jesus. Just dessa skall lida rättsligt straff i form av evig undergång.” — 2 Tessalonikerna 1:6—9.

6. Vilka ytterligare upplysningar ger Paulus om den laglöse?

⁶ Paulus fortsätter med att beskriva denne laglöse: ”Han står emot och upphöjer sig över envar som sägs vara ’gud’ eller föremål för gudlig vördnad, så att han sätter sig i Guds tempel och offentligt utger sig för att vara en gud.” (2 Tessalonikerna 2:4) Paulus varnar således för att Satan skulle uppresa en som var laglös, ett falskt föremål för vördnad, som till och med skulle sätta sig över Guds lag.

Att identifiera den laglöse

7. Varför drar vi slutsatsen att Paulus inte talade om en enstaka person, och vad representerar laglöshetens människa?

⁷ Åsyftade Paulus en enstaka person? Nej, för han skriver att denna ”människa” var uppenbar redan på hans tid och skulle fortsätta att finnas till ända tills Jehova tillintetgör honom vid denna ordnings slut. Han har således existerat i många hundra år. Det finns naturligtvis ingen bokstavlig människa som har levt så länge. Uttrycket ”laglöshetens människa” måste således representera en skara eller klass av människor.

8. Vad är laglöshetens människa, och vad är några kännetecknande drag?

⁸ Vilka är då dessa människor? Bevismaterialet visar att det är skaran av stolta och ärelystna präster i kristenheten, vilka under århundradenas gång har satt upp sig själva som en lag för sig. Detta framgår av det förhållandet att det finns tusentals olika religioner och sekter i kristenheten, som alla har sitt eget prästerskap och som alla skiljer sig från varandra i någon aspekt av någon lärofråga eller sedvänja. Detta söndrade tillstånd är ett tydligt bevis för att de inte följer Guds lagar. De kan inte vara från Gud. (Jämför Mika 2:12; Markus 3:24; Romarna 16:17; 1 Korintierna 1:10.) Gemensamt för alla dessa religioner är att de inte håller fast vid bibelns läror, utan har överträtt regeln: ”Gå inte utöver det som står skrivet.” — 1 Korintierna 4:6; se också Matteus 15:3, 9, 14.

9. Vilka mot bibeln stridande läror har den laglöse infört i stället för bibelns sanning?

⁹ Denne laglöse är således en sammansatt person: kristenhetens religiösa prästerskap. Antingen dess medlemmar är påvar, präster, patriarker eller protestantiska predikanter, delar de alla ansvaret för kristenhetens religiösa synder. De har bytt ut Guds sanningar mot hedniska lögner och lär ut sådana oskriftenliga läror som att människosjälen är odödlig, att det finns ett brinnande helvete, en skärseld och en treenighet. De liknar de religiösa ledare till vilka Jesus sade: ”Ni är från er fader djävulen, och ni är villiga att göra de ting er fader har begär till. ... Han är en lögnare och lögnens fader.” (Johannes 8:44) Deras sedvänjor avslöjar dem också som laglösa, eftersom de deltar i sådant som är ett brott mot Guds lagar, och till dem som handlar så säger Jesus: ”Gå bort ifrån mig, ni som övar laglöshet.” — Matteus 7:21—23.

De upphöjer sig själva

10. Vilket förhållande har den laglöse haft till de politiska härskarna?

¹⁰ Historien visar att de som tillhör denna laglöshetens människas klass har visat prov på en sådan stolthet och förmätenhet att de faktiskt har föreskrivit för världens härskare hur de skall handla. Med läran om kungars gudomliga rätt som förevändning har prästerskapet påstått sig vara den nödvändige förmedlaren mellan härskarna och Gud. Dess medlemmar har krönt och avsatt kungar och kejsare, och de har också varit i stånd att vända massorna för eller emot deras härskare. De har faktiskt sagt precis som de främsta judiska prästerna, vilka förkastade Jesus: ”Vi har ingen kung utom kejsaren.” (Johannes 19:15) Men Jesus lärde tydligt: ”Mitt rike är ingen del av denna världen.” — Johannes 18:36.

11. Hur har prästerskapet upphöjt sig självt?

¹¹ För att upphöja sig ännu mer över vanliga människor har medlemmarna av denna laglösa klass lagt sig till med en annorlunda klädsel, vanligtvis svart, och de har också prytt sig själva med alla slags imponerande regalier, tillsammans med kronor, kors och mitror. (Jämför Matteus 23:5, 6.) Men Jesus och hans efterföljare hade inte någon sådan skrud; de klädde sig som människor i allmänhet. Prästerskapets medlemmar har också lagt sig till med sådana titlar som”fader”, ”helige fader”, ”kyrkoherde”, ”pastor”, ”hans högvördighet”, ”hans excellens” och ”hans eminens”, vilket bidrar till att ”upphöja” dem över andra människor. Men så här lärde Jesus om religiösa titlar: ”Ni [skall] inte kalla någon på jorden för fader.” (Matteus 23:9) Och när Elihu vederlade det som Jobs skrymtaktiga tröstare hade sagt, så sade han: ”Låt mig inte visa partiskhet för en man, det ber jag; och en jordemänniska kommer jag inte att förläna en titel.” — Job 32:21, NW.

12. Vem sade Paulus att prästerskapet egentligen tjänade?

¹² Efter det att Paulus hade förklarat att laglöshetens människa hade börjat sin verksamhet redan på den tiden skriver han om dem som återspeglar dennes laglösa inställning: ”Sådana män är nämligen falska apostlar, svekfulla arbetare, som omskapar sig till Kristi apostlar. Och det är inte underligt, ty Satan själv omskapar sig ständigt till en ljusets ängel. Därför är det inget stort, om också hans tjänare ständigt omskapar sig till rättfärdighetens tjänare. Men deras slut skall vara i överensstämmelse med deras gärningar.” — 2 Korintierna 11:13—15.

Uppror mot sann tillbedjan

13. Vad är det avfall som Paulus förutsade?

¹³ Paulus skriver att denna laglöshetens människa skulle utvecklas tillsammans med ett avfall. Den första ledtråd Paulus ger till vem som utgör denna laglösa klass är att ”Jehovas dag [då Jehova förintar denna onda tingens ordning] ... inte skall komma utan att först avfallet kommer”. (2 Tessalonikerna 2:2, 3) Men vad menas då med ”avfall”? I detta sammanhang betyder det inte bara ett felsteg eller att man faller ifrån på grund av andlig svaghet. Det grekiska ord som här används för ”avfall” betydde bland annat ”revolt”. Flera översättningar återger det med ”uppror”. William Barclays översättning lyder: ”Den dagen kan inte komma förrän det stora upproret har ägt rum.” The Jerusalem Bible kallar det för ”den stora revolten”. I det sammanhang som Paulus behandlar betyder således ordet ”avfall” ett uppror mot sann tillbedjan.

14. När började avfallet att utvecklas på allvar?

¹⁴ Hur utvecklades då detta avfall, detta uppror? I 2 Tessalonikerna 2:6 nämner Paulus något som då verkade ”återhållande” på den laglöse. Vad var det? Det var apostlarnas återhållande kraft. Att de var närvarande med de kraftfulla gåvor som de hade fått genom den heliga anden hindrade avfallet från att på den tiden bli epidemiskt. (Apostlagärningarna 2:1—4; 1 Korintierna 12:28) Men när apostlarna hade dött — omkring slutet av det första århundradet — var de återhållande bromsarna borta.

En prästklass utvecklas i strid med bibeln

15. Vilken ordning införde Jesus för den kristna församlingen?

¹⁵ Den församling som Jesus hade grundat utvecklades under det första århundradet under ledning av äldste (tillsyningsmän) och biträdande tjänare (Matteus 20:25—27; 1 Timoteus 3:1—13; Titus 1:5—9), vilka hämtades från församlingen. Dessa var dugliga andliga män, vilka precis som Jesus inte hade någon särskild teologisk utbildning. Ja, Jesu motståndare undrade faktiskt: ”Hur har den mannen skriftkunskap, då han inte har studerat vid skolorna?” (Johannes 7:15) Och de religiösa styresmännen undrade samma sak om apostlarna: ”När de nu iakttog Petrus’ och Johannes’ rättframhet och insåg att de var olärda och helt vanliga människor, började de förundra sig. Och de började känna igen dem såsom sådana som brukade vara med Jesus.” — Apostlagärningarna 4:13.

16. Hur vållade avfallet att man avvek från mönstret för församlingsorganisationen under det första århundradet?

¹⁶ Men avfallet förde in uppfattningar som hämtats från det judiska prästerskapet och till slut också från det hedniska Roms religiösa uppbyggnad. Allteftersom tiden gick och man vände sig bort från den sanna tron, kom det att i strid med bibeln utvecklas en prästklass. En krönt påve började härska över ett kardinalkollegium, som i sin tur hade hämtats från hundratals biskopar och ärkebiskopar, vilka i sin tur hade befordrats från präster, som hade utbildats vid seminarier. Kort tid efter det första århundradet tog således en mystisk prästklass över i kristenheten, och det man hade som förebild var inte det kristna systemet under det första århundradet med äldste och biträdande tjänare, utan i stället hedniska religiösa system.

17. Särskilt när blev den laglöses makt konsoliderad?

¹⁷ Redan på 200-talet v.t. hade vanliga troende degraderats till en andra klassens lekmannastatus. Den avfälliga laglöshetens människa tillvällade sig alltmer maktens tyglar. Denna makt konsoliderades under den romerske kejsaren Konstantins regering och särskilt då efter kyrkomötet i Nicaea år 325 v.t. Sedan blev kyrkan och staten sammansvetsade. Denna laglöshetens människa — kristenhetens prästerskap — blev således en flera hundra år lång rad av avfällingar, som har varit i uppror mot den sanne Guden, Jehova. De har följt sina egna lagar och ordningar och inte Guds.

Hedniska läror

18. Vilka hädiska hedniska läror antog den laglöse?

¹⁸ Denna laglöshetens människa, som höll på att utvecklas, lånade också hedniska läror. Man lät till exempel en mystisk och obegriplig treenig gud ersätta den Gud som säger: ”Jag är Jehova. Detta är mitt namn; och åt ingen annan kommer jag att ge min egen härlighet.” ”Jag är Jehova, och det finns ingen annan. Med undantag av mig finns det ingen Gud.” (Jesaja 42:8; 45:5; NW) Ännu en hädelse fogades till de mänskliga och rentav hedniska uppfattningar som fick ersätta Guds sanningar: Man började nämligen vörda bibelns ödmjuka Maria som kristenhetens ”Guds moder”! Prästklassen, som gett upphov till sådana falska läror, blev således det uslaste av det ”ogräs” som Satan har sått ut i sitt försök att förkväva den utmärkta säd som Kristus hade sått. — Matteus 13:36—39.

19. Hur har kristenheten splittrats under århundradenas gång, men vad har bevarats?

¹⁹ Allteftersom det inträffade schismer och brytningar splittrades kristenheten i hundratals olika religioner och sekter. Men med mycket få undantag behöll varje ny religion eller sekt sin uppdelning i präster och lekmän. Laglöshetens människas klass har således bevarats till den dag som i dag är, och med sin karakteristiska klädsel och sina klingande titlar upphöjer den sig fortfarande över vanliga människor. Det är tydligt att Paulus inte överdrev, när han sade att laglöshetens människas klass skulle förhärliga sig själv och upphöja sig till en gudalik ställning.

Påvedömet

20. Hur beskriver en katolsk källa påven?

²⁰ Påvedömet i Rom är ett exempel på ett sådant förhärligande. Ett kyrkligt lexikon av Lucio Ferraris, som getts ut i Italien, beskriver påven som varande ”av sådan värdighet och höghet att han inte är blott och bart en människa, utan likasom Gud, Guds vikarie”. Hans krona är en trefaldig krona, ”såsom himmelens, jordens och helvetets konung”. Samma lexikon fortsätter: ”Påven är, så att säga, Gud på jorden, den ende fursten över Kristi trogna, den störste konungen av alla konungar.” Det tillägger: ”Påven kan stundom upphäva den gudomliga lagen.” The New Catholic Dictionary förklarar också om påven: ”Hans sändebud har högre rang än andra medlemmar av den diplomatiska kåren.”

21. Hur skiljer sig påvens agerande från Petrus’ och en ängels?

²¹ Till skillnad från Jesu lärjungar bär påven ofta en mycket konstrik skrud och välkomnar människors grova smicker, och han låter också människor böja sig ner för honom, kyssa hans ring och bära honom på sina axlar i en särskild stol. Vilken fåfänga har inte påvarna visat prov på under århundradenas gång! Verkligen en kontrast till Petrus’ ödmjuka enkelhet, när den romerske officeren Kornelius föll ner för hans fötter för att betyga honom sin vördnad. Han sade då: ”Stå upp, ... jag är ändå bara en människa!” (Apostlagärningarna 10:25, 26, den katolska The Jerusalem Bible) Och vilken kontrast till den ängel som gav uppenbarelsen åt aposteln Johannes! Johannes försökte vördnadsfullt att falla ner för denne ängel, men ängeln förklarade: ”Akta dig! Gör det inte! Jag är bara din medslav och dina bröders, profeternas, och deras som håller denna skriftrulles ord. Tillbed Gud.” — Uppenbarelseboken 22:8, 9.

22. Genom vilken biblisk regel kan den laglöse identifieras?

²² Är denna bedömning av prästerskapets klass alltför hård? Vi kan avgöra detta genom att tillämpa den regel som Jesus gav för att identifiera falska profeter: ”Av deras frukter skall ni känna igen dem.” (Matteus 7:15, 16) Vilken frukt har då prästerskapet frambringat nu på 1900-talet och under tidigare århundraden? Vad kommer att bli denna laglöshetens människas öde, och vilka kommer att få dela det ödet? Vilket ansvar har de som verkligen fruktar Gud med avseende på denne laglöse? Följande artiklar kommer att ta upp dessa frågor.

Guds dom över ”laglöshetens människa”

”Varje träd som inte frambringar fin frukt blir nerhugget och kastat i elden.” — MATTEUS 7:19.

1, 2. Vad är laglöshetens människa, och hur utvecklades den?

NÄR aposteln Paulus blev inspirerad av Gud att förutsäga att det skulle komma en ”laglöshetens människa”, skrev han att den redan hade börjat framträda på hans tid. Som föregående artikel har förklarat, talade Paulus om en klass av personer som skulle ta ledningen i ett avfall från sann kristendom. Detta avvikande från sanningen började sent under det första århundradet och i synnerhet efter det att de sista apostlarna hade dött. Den laglösa klassen införde läror och sedvänjor som var i strid med Guds ord. — 2 Tessalonikerna 2:3, 7; Apostlagärningarna 20:29, 30; 2 Timoteus 3:16, 17; 4:3, 4.

² Med tiden utvecklades denna laglösa klass till att bli kristenhetens prästerskap, och på 300-talet konsoliderade den romerske kejsaren, Konstantin, dess makt, då de avfälliga kyrkorna förenades med den hedniska staten. Allteftersom kristenheten fortsatte att splittras i en mängd olika sekter, fortsatte prästerskapet att upphöja sig över lekmännen och ofta också över de världsliga styresmännen. — 2 Tessalonikerna 2:4.

3. Vad kommer att bli laglöshetens människas öde?

³ Vad skulle då laglöshetens människas öde bli? Paulus förutsade: ”Den laglöse [skall] uppenbaras, vilken Herren Jesus skall undanröja ... och göra till intet genom sin närvaros tydliga framträdande.” (2 Tessalonikerna 2:8) Detta innebär att prästerskapets tillintetgörelse skall inträffa när Gud gör slut på hela Satans ordning. Gud använder sin himmelske kung, Kristus Jesus, till att leda avrättningsstyrkorna, som består av änglar. (2 Tessalonikerna 1:6—9; Uppenbarelseboken 19:11—21) Detta öde väntar prästerskapet, därför att dess medlemmar har vanärat Gud och Kristus och har lett miljontals människor bort från sann tillbedjan.

4. Efter vilken princip kommer laglöshetens människa att dömas?

⁴ Jesus framställde den princip efter vilken laglöshetens människa kommer att dömas, när han sade: ”Se upp för de falska profeterna, som kommer till er i fårakläder men invärtes är rovlystna vargar. Av deras frukter skall ni känna igen dem. Aldrig plockar man väl vindruvor från törnen eller fikon från tistlar? Likaså frambringar varje gott träd fin frukt, men varje ruttet träd frambringar värdelös frukt; ett gott träd kan inte bära värdelös frukt, inte heller kan ett ruttet träd frambringa fin frukt. Varje träd som inte frambringar fin frukt blir nerhugget och kastat i elden. ... Inte var och en som säger till mig: ’Herre, Herre’, skall komma in i himmelriket, utan den som gör min Faders vilja, hans som är i himlarna.” — Matteus 7:15—21; se också Titus 1:16; 1 Johannes 2:17.

Fin kristen frukt

5. Vad ligger till grund för fin kristen frukt, och vad är ett grundläggande bud?

⁵ Första Johannes 5:3 visar vad som ligger till grund för fin kristen frukt. Vi läser där: ”Detta är ... vad Guds kärlek innebär: att vi håller hans bud.” Och ett grundläggande bud är detta: ”Du skall älska din nästa som dig själv.” (Matteus 22:39) Guds sanna tjänare måste således ha kärlek till sin nästa oavsett dennes ras eller nationalitet. — Matteus 5:43—48; Romarna 12:17—21.

6. Särskilt mot vilka måste man visa kristen kärlek?

⁶ Guds tjänare måste framför allt ha kärlek till dem som är deras andliga bröder. ”Om någon skulle påstå: ’Jag älskar Gud’, och ändå hatar sin broder, då är han en lögnare. Ty den som inte älskar sin broder, som han har sett, han kan inte älska Gud, som han inte har sett. Och detta bud har vi från honom, att den som älskar Gud, han skall älska sin broder också.” (1 Johannes 4:20, 21) Jesus sade att den kärleken skulle vara ett igenkänningstecken på de sanna kristna: ”Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” — Johannes 13:35; se också Romarna 14:19; Galaterna 6:10; 1 Johannes 3:10—12.

7. Vad förenar de sanna kristna runt jorden?

⁷ Broderlig kärlek är det ”kitt” som förenar Guds tjänare i endräkt: ”Ni [skall] iföra er kärleken, eftersom den är ett fullkomligt föreningsband.” (Kolosserna 3:14) Och de sanna kristna måste vara i endräkt med sina bröder överallt på jorden, eftersom Guds ord befaller: ”Ni ... skall [alla] tala överensstämmande. ... Det [skall] inte ... vara söndringar bland er, utan ... ni må vara på rätt sätt förenade i samma sinne och i samma tankegång.” (1 Korintierna 1:10) För att Guds tjänare skall kunna bevara en sådan kärlek och endräkt över hela jorden måste de vara neutrala i denna världens politiska angelägenheter. Jesus sade: ”De är inte någon del av världen, alldeles som jag inte är någon del av världen.” — Johannes 17:16.

8. Hur visade Jesus vad de kristna måste göra?

⁸ Då Petrus använde ett svärd till att hugga av örat på en av de män som hade kommit för att gripa Jesus, visade Jesus i vilken utsträckning han menade att hans lärjungar skulle vara neutrala. Uppmuntrade Jesus till sådant bruk av våld ens för att skydda Guds Son mot motståndare? Nej, utan han sade i stället till Petrus: ”För tillbaka ditt svärd till dess plats.” (Matteus 26:52) De sanna kristna deltar således inte i nationernas krig eller i någon annan blodsutgjutelse ens om de får lida martyrdöden på grund av sin neutrala ståndpunkt, vilket många av dem också har fått göra under århundradenas gång och även i vår tid. De vet att det endast är Guds rike under Kristus som för evigt kommer att avlägsna krig och blodsutgjutelse. — Psalm 46:10; Matteus 6:9, 10; 2 Petrus 3:11—13.

9. a) Vad berättar historien för oss om de första kristna? b) Hur skiljer detta sig från kristenhetens religioner?

⁹ Historien bekräftar att de kristna under det första århundradet inte utgöt människoblod. Så här skriver en teologiprofessor från England, Peter De Rosa: ”Att utgjuta blod var en allvarlig synd. Det var därför som de kristna var motståndare till gladiatorspelen. ... Även om krig och bruket av våld var nödvändigt för att bevara Rom, så kände de kristna att de inte kunde delta. ... Likt Jesus betraktade de kristna sig som fredsbudbärare, och de kunde inte under några omständigheter vara dödens ombud.” Kristenhetens splittrade religioner har å andra sidan överträtt kärleksbudet och har utgjutit enorma mängder blod. De har inte varit några fredsbudbärare, utan har gång på gång varit dödens ombud.

Det stora Babylon med sin blodskuld

10. Vad är det stora Babylon, och varför kallas det så?

¹⁰ Satan är ”den här världens härskare”, ”denna tingens ordnings gud”. (Johannes 12:31; 2 Korintierna 4:4) Det världsomfattande system av falsk religion som Satan har byggt upp under flera hundra år, och i vilket kristenheten och dess prästerskap ingår, är en del av hans värld. Bibeln kallar detta världsomfattande system av falsk religion för ”det stora Babylon, modern till [de andliga] skökorna och till vämjeligheterna på jorden”. (Uppenbarelseboken 17:5) Den falska religionens rötter går tillbaka till den forntida staden Babylon, som var genomsyrad av falsk religion och av Gud vanärande läror och sedvänjor. Det är därför som det forntida Babylons motsvarighet kallas det stora Babylon, världsväldet av falsk religion.

11. Vad säger bibeln om det stora Babylon, och varför det?

¹¹ Så här heter det i Guds ord om det religiösa Babylon: ”I henne fann man blod av profeter och av heliga och av alla som blivit slaktade på jorden.” (Uppenbarelseboken 18:24) Hur är denna världens religioner ansvariga för blodet av alla dem som blivit slaktade? Genom att alla dessa religioner — både kristenhetens kyrkor och icke-kristna religioner — har stött, tolererat och till och med tagit ledningen i nationernas krig. De har också förföljt och dödat gudfruktiga människor som inte har varit av samma åsikt som de.

Ett Gud vanärande förflutet

12. Varför är kristenhetens prästerskap mer klandervärt än andra religioners ledare?

¹² Kristenhetens prästerskap är mer klandervärt än andra religioners ledare i fråga om att utgjuta blod. Varför det? Därför att dess medlemmar förutom att de antagit Guds namn också har antagit Kristi namn, och därigenom har de förpliktat sig att följa Jesu läror. (Johannes 15:10—14) Men de har inte följt dessa läror och har på så sätt dragit stor smälek över både Gud och Kristus. Prästerskapet har direkt ansvar för blodsutgjutelsen i korståg, andra religiösa krig, inkvisition och förföljelse — och ett indirekt ansvar genom att tolerera krig i vilka de olika kyrkornas medlemmar har dödat sina medmänniskor i andra länder.

13. Vad bar prästerskapet skuld för från och med 1000-talet till och med 1200-talet?

¹³ Ett exempel är att kristenhetens prästerskap från och med 1000-talet till och med 1200-talet införde korstågen. Dessa ledde till en fruktansvärd blodsutgjutelse och plundring i Guds och Kristi namn. Hundratusentals människor dödades. Tusentals barn, vilka lockats att delta i barnens korståg år 1212, dödades också helt meningslöst.

14, 15. Vad säger en katolsk författare om det som katolska kyrkan introducerade på 1200-talet?

¹⁴ På 1200-talet sanktionerade den romersk-katolska kyrkan officiellt något annat fasansfullt som vanärade Gud, nämligen inkvisitionen. Den började i Europa, spred sig till Amerika och varade i över sex hundra år. Den var ett mordiskt försök att tortera och krossa alla dem som inte delade kyrkans uppfattning. Det var påvedömet som gav upphov åt inkvisitionen och som gav den sitt stöd, och även om kyrkan tidigare hade förföljt icke-katoliker, så var inkvisitionen mycket mer omfattande.

¹⁵ Peter De Rosa, som förklarar sig vara ”patriotisk katolik”, skriver i sin nyligen utgivna bok Vicars of Christ—The Dark Side of the Papacy (Kristi ställföreträdare — påvedömets mörka sida): ”Kyrkan bar ansvaret för förföljelse av judar, för inkvisitionen, för slaktandet av kättare i tusental och för återinförandet av tortyr i Europa som en del av rättsprocessen. ... Påvar tillsatte och avsatte till och med kejsare, krävde att dessa under hot om tortyr och döden tvingade kristendomen på sina undersåtar. ... Evangeliebudskapet fick betala ett skrämmande högt pris.” Det enda ”brott” somliga av dem som blev mördade hade begått var att äga en bibel.

16, 17. Nämn några kommentarer om inkvisitionen.

¹⁶ Om påven Innocentius III, som levde i början av 1200-talet, skriver De Rosa: ”Man har beräknat att jorden runt dödades omkring två tusen kristna i den sista och mest våldsamma förföljelsen under den [romerske] kejsaren Diocletianus [på 200-talet], men i den första våldsaktionen under påven Innocentius’ korståg [mot ”kättare” i Frankrike] slaktades tio gånger det antalet. ... Det kommer som en chock att upptäcka att en påve i ett slag dödade långt fler kristna än Diocletianus. ... [Innocentius] hyste inga samvetsbetänkligheter mot att använda Kristi namn till att göra allt sådant som Kristus var emot.”

¹⁷ De Rosa konstaterar att inkvisitorerna ”i påvens namn var ansvariga för det våldsammaste och mest ihållande angreppet på mänsklig anständighet i människans historia”. Och om den dominikanske inkvisitorn Torquemada i Spanien skriver han: ”Han förordnades år 1483 och härskade tyranniskt i femton år. Hans offer uppgick till över 114.000, och 10.220 av dessa brändes.”

18. Hur karakteriserar en skribent inkvisitionen, och vilket skäl anger han till att den kunde fortsätta att finnas till i mer än sex hundra år?

¹⁸ Denne skribent drar följande slutsats: ”Inkvisitionens rykte skulle vara besvärande för varje organisation, men för katolska kyrkan är det förödande. ... Vad historien visar är att påvedömet oavbrutet i mer än sex hundra år var den elementära rättvisans svurna fiende. Ingen av åttio påvar i rad från 1200-talet och framåt tog avstånd från inkvisitionens teologi eller apparat. I stället fogade den ene efter den andre sina egna grymma grepp till detta dödliga maskineris verksamhet. Gåtan är: Hur kunde påvarna i den ena generationen efter den andra fortsätta med detta faktiska kätteri? Hur kunde de i varje detalj förneka Jesu evangelium?” Han svarar: ”Påvarna motsade hellre evangeliet än en ’ofelbar’ företrädare, eftersom något sådant skulle ha störtat själva påvedömet.”

19. Vilken annan laglös verksamhet tolererades av större delen av prästerskapet?

¹⁹ Prästerskapet spelade också en laglös roll i den våldsinstitution som slaveriet utgjorde. Kristenhetens nationer rövade bort många tusen afrikaner och förde dem långt bort från deras hemland, och i hundratals år behandlade de dem både fysiskt och psykiskt brutalt som slavar. Det var relativt få av prästerskapets klass som aktivt opponerade sig. Somliga präster påstod rentav att detta var Guds vilja. — Se Matteus 7:12.

Blodskuld nu på 1900-talet

20. Hur har laglöshetens människas blodskuld nått en kulmen nu under detta århundrade?

²⁰ Laglöshetens människas blodskuld har nått en kulmen nu på 1900-talet. Prästerskapet har stött krig som har krävt tiotals miljoner människors liv, de värsta krigen i hela historien. De stödde båda sidor i de båda världskrigen, i vilka människor av samma religion — ”bröder” — dödade varandra. I andra världskriget dödade till exempel franska och amerikanska katoliker tyska och italienska katoliker; brittiska och amerikanska protestanter dödade tyska protestanter, och ibland dödade de sådana som inte bara var av samma religion, utan också av samma nationella bakgrund. De båda världskrigen bröt ut i hjärtat av kristenheten, och detta skulle inte ha varit möjligt om prästerskapet hade lytt budet att älska och hade lärt sina efterföljare att också göra det.

21. Vad säger världsliga källor om prästerskapets inblandning i krig?

²¹ The New York Times försäkrade: ”I det flydda har lokala katolska hierarkier nästan alltid stött sina nationers krig genom att välsigna trupperna och be om seger, samtidigt som en annan grupp biskopar på andra sidan fronten offentligt har bett för motsatt resultat. ... Allteftersom vapnen blir allt brutalare verkar motsägelsen mellan den kristna andan och uppförandet under krig ... för många att bli allt tydligare.” Och U.S.News & World Report konstaterade: ”Kristendomens anseende i världen har allvarligt skadats av att de så kallade kristna nationerna så ofta har använt våld.”

22. Vad mer är prästerskapet ansvarigt för i vår tid?

²² Och även om det inte finns någon officiell inkvisition längre, har prästerskapet dock använt statens arm för att förfölja ”profeter” och ”heliga” som har en annan uppfattning än prästerskapets medlemmar. De har pressat politiska ledare att öva ”våld i lagens namn”. Därigenom har de i vårt århundrade vållat eller godkänt att gudfruktiga människor har förbjudits att verka och blivit fängslade, slagna, torterade och till och med dödade. — Uppenbarelseboken 17:6; Psalm 94:20.

Ställda till svars

23. Varför kommer Gud att ställa laglöshetens människa till svars?

²³ Ja, inom den falska religionen finner man verkligen blod av profeter och av heliga och av alla som blivit slaktade på jorden. (Uppenbarelseboken 18:24) Eftersom den värsta blodsutgjutelsen har uppstått i kristenheten, har prästerskapet störst skuld. Hur passande stämplar inte bibeln det som ”laglöshetens människa”! Men Guds ord förklarar också: ”Bli inte vilseledda: Gud driver man inte gäck med. Ty vadhelst en människa sår, detta skall hon också skörda.” (Galaterna 6:7) Gud kommer alltså att ställa det laglösa prästerskapet till svars.

24. Vilka världsomskakande händelser skall snart äga rum?

²⁴ Jesus sade: ”Gå bort ifrån mig, ni som övar laglöshet.” (Matteus 7:23) Och han förklarade också: ”Varje träd som inte frambringar fin frukt blir nerhugget och kastat i elden.” (Matteus 7:19) Den tid närmar sig snabbt då laglöshetens människa och all falsk religion skall få ett eldsglödande slut, när de politiska element mot vilka de har handlat som en sköka kommer att vända sig mot dem: ”Dessa skall hata skökan och skall göra henne öde och naken och skall äta köttstyckena av henne och skall bränna upp henne med eld.” (Uppenbarelseboken 17:16) Eftersom dessa världsomskakande händelser snart skall äga rum, måste Guds tjänare göra dem kända för andra. Följande artikel kommer att granska hur de har gjort detta.

”Laglöshetens människa” avslöjas

”Gå ut från henne, mitt folk, för att ni inte skall vara delaktiga med henne i hennes synder och ... få del av hennes hemsökelser.” — UPPENBARELSEBOKEN 18:4.

1, 2. a) Hur kan man identifiera ”laglöshetens människa”? b) Hur betraktar Gud dem som påstår sig tjäna honom men som bär på blodskuld? (Matteus 7:21—23)

GUDS ord har förutsagt att det skulle komma en ”laglöshetens människa”. Det har också förutsagt att Guds himmelske skarprättare, Kristus Jesus, skall ”undanröja” och ”göra till intet” detta laglösa element. (2 Tessalonikerna 2:3—8) Som föregående artiklar har visat, är denna laglöshetens människa kristenhetens prästerskap, vilket för länge sedan övergav Guds ords sanningar och antog hedniska läror, till exempel läran om treenigheten, ett brinnande helvete och en odödlig själ. Dess medlemmar har också utfört gärningar i strid med Guds lagar. Likt dem som Paulus varnade Titus för ”bekänner de [offentligt] att de känner Gud, men med sina gärningar förnekar de honom, eftersom de är avskyvärda och olydiga och inte godkända för något som helst gott verk”. — Titus 1:16.

² Jesus sade: ”Se upp för de falska profeterna, som kommer till er i fårakläder men invärtes är rovlystna vargar. Av deras frukter skall ni känna igen dem.” Falska profeter skulle frambringa ”värdelös frukt”. (Matteus 7:15—17) Ett bevis på prästerskapets dåliga frukt är dess enorma blodskuld. I århundraden har dess medlemmar gett sitt stöd åt korståg, inkvisition och krig, i vilka miljoner människors blod har utgjutits. De har bett för och välsignat båda sidor i krig, där medlemmar av deras egna religioner har dödat varandra. Aposteln Paulus kunde säga: ”Jag är ren från allas blod” (Apostlagärningarna 20:26), men det kan inte prästerskapets medlemmar göra. Till sådana personer säger Gud: ”Även om ni låter era böner bli många, lyssnar jag inte; av blodsutgjutelse har era egna händer blivit fulla.” — Jesaja 1:15, NW.

3. Vilka händelser av världsomfattande betydelse närmar sig snabbt?

³ Tidpunkten för Gud att verkställa sin dom mot laglöshetens människa närmar sig nu snabbt. Som Jesus förutsade kommer det snart att bli ”en stor vedermöda, en sådan som inte har förekommit sedan världens början intill nu, nej, inte heller på nytt skall förekomma”. (Matteus 24:21) Den svåra tiden utan tidigare motstycke kommer att börja med avrättandet av det stora Babylon, världsväldet av falsk religion, som inbegriper kristenhetens religioner. De politiska elementen ”skall göra henne öde och naken och skall äta köttstyckena av henne och skall bränna upp henne med eld”. (Uppenbarelseboken 17:16) Den stora vedermödan kommer att sluta med tillintetgörandet av resten av Satans värld vid Harmageddon, ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”. — Uppenbarelseboken 16:14, 16; 19:11—21.

Skyldiga att älska varandra

4. Vad måste de som tillber Gud ”med ande och sanning” tänka på?

⁴ Eftersom dessa världsomskakande händelser snart skall komma över den bebodda jorden, vilka skyldigheter vilar då på dem som tillber ”Fadern med ande och sanning”? (Johannes 4:23) För det första måste de tänka på att Jesus sade: ”Om ni håller mina bud, skall ni förbli i min kärlek, alldeles som jag har hållit Faderns bud och förblir i hans kärlek. ... Detta är mitt bud, att ni skall älska varandra alldeles som jag har älskat er. Ingen har kärlek större än denna: att någon skulle ge ut sin själ till förmån för sina vänner. Ni är mina vänner om ni gör vad jag nu befaller er.” — Johannes 15:10—14; 1 Johannes 5:3.

5, 6. a) Vad för något, som skulle identifiera Jesu lärjungar, befallde han dem att göra? b) Hur var detta ett nytt bud?

⁵ De sanna kristna är således skyldiga att älska andra människor, och framför allt då sina kristna bröder och systrar i alla länder. (Apostlagärningarna 10:34; Galaterna 6:10; 1 Johannes 4:20, 21) Ja, medkristna måste verkligen ha ”intensiv kärlek till varandra”. (1 Petrus 4:8) Att de jorden utöver har det slaget av kärlek identifierar dem som sanna tillbedjare, för Jesus sade: ”Jag ger er nu ett nytt bud, att ni skall älska varandra; alldeles som jag har älskat er, att ni också skall älska varandra. Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” — Johannes 13:34, 35.

⁶ Vad var nytt med det budet? Hade inte judarna under den mosaiska lagen fått befallningen: ”Du skall älska din nästa som dig själv”? (3 Moseboken 19:18) Jo, men Jesus visade på något utöver detta, när han sade: ”Alldeles som jag har älskat er.” Hans kärlek inbegrep att han gav sitt liv för andra, och hans lärjungar måste vara villiga att göra samma sak. (Johannes 15:13) Detta var en högre grad av kärlek, eftersom ett sådant offer inte krävdes av den mosaiska lagen.

7. Vilken religion har lytt kärlekens lag under detta århundrade?

⁷ Vilken religion har då under detta århundrade lytt denna kärlekens lag? Förvisso inte kristenhetens religioner, eftersom deras medlemmar har slaktat tiotals miljoner av varandra i två världskrig och andra konflikter. Men Jehovas vittnen har lytt kärlekens lag överallt på jorden. De har bevarat sig strikt neutrala i nationernas krig, eftersom Jesus sade att hans efterföljare inte skulle vara ”någon del av världen”. (Johannes 17:16) Precis som Paulus kan de därför säga att de är rena ”från allas blod”. Lägg till exempel märke till hur den resolution började som Jehovas tjänare antog vid konventet i Washington den 27 november 1921:

”Som kristna som uppriktigt söker följa vår Herre Jesu Kristi och hans apostlars läror anser vi: att krig är en kvarleva från barbariet, att det är nedbrytande för god moral och en skamfläck för kristna människor; att de principer som Herren Jesus Kristus lärde hindrar invigda kristna från att delta i krig, blodsutgjutelse eller våld av något slag.”

8. Vad visar det historiska vittnesbördet om Jehovas vittnen under andra världskriget?

⁸ Hur tillämpade man då detta under andra världskriget? I detta det värsta kriget i mänsklighetens historia dödades omkring 50 miljoner människor. Men ingen enda av dem dödades av ett Jehovas vittne! Nästan alla tyska präster stödde till exempel aktivt eller passivt nazismen, men Jehovas vittnen bevarade sig strikt neutrala under nazistregimen. De vägrade att göra Hitlerhälsningen eller att vara någon del av Hitlers militärorganisation, och därför dödade de inte någon av sina andliga bröder i andra länder, och inte någon annan heller för den delen. Jehovas vittnen i alla andra länder förblev också neutrala.

9. Vad hände med Jehovas vittnen i Tyskland och Österrike under nazistregimen?

⁹ Många Jehovas vittnen har i lydnad för kärlekens lag gett ut sin själ till förmån för sina vänner. I en recension av boken Kirchenkampf in Deutschland (Kyrkornas kamp i Tyskland) av Friedrich Zipfel heter det om vittnena: ”Nittiosju procent av denna lilla religiösa grupps medlemmar blev offer för den nationalsocialistiska [nazistiska] förföljelsen. En tredjedel av dem dödades, antingen genom avrättning, andra våldshandlingar, hunger, sjukdom eller slavarbete. På grund av att deras kompromisslösa tro var helt oförenlig med nationalsocialismens ideologi gick man så hårt fram i sitt försök att underkuva dem att detta saknar motstycke.” Tjugofem procent av Jehovas vittnen i Österrike avrättades eller misshandlades till döds eller dog av sjukdom och utmattning i de nazistiska lägren.

10. Vad var de som dog för att de lydde kärlekens lag övertygade om?

¹⁰ Men de som fick lida martyrdöden för att de lydde kärlekens lag var övertygade om att Gud inte är ”orättvis”, så att han ”glömmer” deras ”arbete och den kärlek” de har visat ”mot hans namn”. (Hebréerna 6:10) De visste att världen håller på ”att försvinna, och även dess begär”, men att ”den som gör Guds vilja ... består för alltid”. (1 Johannes 2:17) De hade det säkra hoppet att de skall uppväckas med evigt liv i sikte. — Johannes 5:28, 29; Apostlagärningarna 24:15.

11. Vad är Jehovas tjänare ensamma om att göra, och vilken profetia uppfylls på dem?

¹¹ Jehovas tjänare är ensamma om att lyda den regel som Petrus och andra apostlar uttalade för en högre domstol: ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor.” (Apostlagärningarna 5:29) Eftersom Jehovas vittnen gör detta, får de stöd av ”den heliga anden, som Gud har gett åt dem som lyder honom såsom härskare”. (Apostlagärningarna 5:32) Detta är den kraft som sätter dem i stånd att uppfylla profetian i Jesaja 2:2—4, vilken förutsade att den sanna tillbedjan skulle återupprättas i vår tid och att människor av alla nationer och religioner skulle strömma till den. Ett resultat av detta skulle bli: ”De måste smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Nation kommer inte att lyfta svärd mot nation, inte heller kommer de mer att lära sig att föra krig.” (NW) Eftersom Jehovas tjänare förbereder sig för att leva i en fridfull ny värld, kommer de inte att lära sig att föra krig mer, utan de lär sig i stället kärlekens lag. — Johannes 13:34, 35.

12. Vad måste de som lyder kärlekens lag göra för andra?

¹² Eftersom kristen kärlek innebär att man skall älska sin nästa som sig själv, kan Guds tjänare inte vara själviska med sin kunskap. (Matteus 22:39) Det finns fortfarande många människor som skulle vilja tjäna Gud och leva i hans nya värld. Medan det ännu finns tid måste också dessa få kunskap om kärlekens lag och många andra sanningar, som har samband med den universelle Suveränen, Jehova Gud. De måste få lära sig att endast Jehova är värd att tillbes och också hur denna tillbedjan skall utföras. (Matteus 4:10; Uppenbarelseboken 4:11) De som redan har lärt sig detta är förpliktade att berätta om det för andra, så att dessa också kan få komma in i Jehovas ynnest. — Hesekiel 33:7—9, 14—16.

Laglöshetens människa avslöjas

13. Vad måste vi som en del av vårt världsomfattande vittnande göra känt, och varför det?

¹³ Jesus sade att de goda nyheterna om riket skulle ”bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna”; och sedan skulle ”slutet komma”. (Matteus 24:14) När Guds tjänare utför detta världsomfattande vittnande, är de förpliktade att kungöra hans dom mot falsk religion, särskilt då mot kristenhetens prästerskap. Dess medlemmar är mer klandervärda i Guds ögon, eftersom de påstår sig vara kristna. De måste avslöjas, så att de som önskar tjäna Gud kan befrias från deras inflytande och kan vidta lämpliga åtgärder för att få överleva. Som Jesus sade: ”Sanningen skall göra er fria.” — Johannes 8:32.

14. Vilket tydligt budskap måste förkunnas om falsk religion?

¹⁴ Jehovas vittnen måste således förkunna följande inspirerade budskap om falsk religion: ”Gå ut från henne, mitt folk, för att ni inte skall vara delaktiga med henne i hennes synder och för att ni inte skall få del av hennes hemsökelser. Ty hennes synder har hopat sig ända upp till himmelen, och Gud har påmint sig hennes orättvisor. ... Hennes hemsökelser skall komma på en enda dag: död och sorg och svält, och hon skall brännas upp med eld, eftersom Jehova Gud, som har dömt henne, är stark.” — Uppenbarelseboken 18:4—8.

15. Vilken roll spelade året 1914 i Jehovas tidtabell, och vad hände efter första världskriget?

¹⁵ Bibelns profetior visar att ”de yttersta dagarna” för denna tingens ordning började det kritiska året 1914. (2 Timoteus 3:1—5, 13; Matteus 24:3—13) Sedan det året har vi levt i ”ändens tid”. (Daniel 12:4) Omedelbart efter första världskriget började Jehovas tjänare enligt hans tidtabell att energiskt utbreda sitt förkunnande av Guds rike, så som det var förutsagt i Matteus 24:14. De började också att mer kraftfullt avslöja falsk religion, framför allt då den avfälliga kristendomens laglösa prästerskap.

16. Hur har avslöjandet av laglöshetens människa blivit allt kraftfullare under mer än 70 år?

¹⁶ I mer än 70 år har Guds tjänare nu med allt större kraft varnat människor för laglöshetens människas vilseledande verksamhet. Efter första världskriget fanns det endast några få tusen vittnen som gjorde detta. Men nu har de blivit ”en mäktig nation” (NW) på mer än tre och en halv miljon verksamma förkunnare organiserade i mer än 60.000 församlingar runt jorden. (Jesaja 60:22) Guds tjänare förkunnar nitiskt och i allt större omfattning att Guds rike är mänsklighetens enda hopp samtidigt som de avslöjar prästerskapet för vad det är, nämligen en vilseledande laglöshetens människa.

Varför med sådan kraft?

17. Varför har Jehovas tjänare med kraft avslöjat laglöshetens människa?

¹⁷ Varför har Jehovas tjänare i alla dessa år med kraft avslöjat laglöshetens människa? Därför att de miljoner av den stora skaran av Jehovas andra får som redan är inne på frälsningens väg måste skyddas mot Satans värld och dess falska religion. (Johannes 10:16; Uppenbarelseboken 7:9—14) Och om inte prästerskapet avslöjas, så skulle inte människor med ärligt hjärta, som ännu inte är någon del av Guds hjord, få veta hur de skall kunna undvika en felaktig kurs. De måste alltså informeras, precis som Jesus informerade människor när han sade följande om de skrymtaktiga religiösa ledarna på sin tid: ”De är blinda vägledare. Om nu en blind vägleder en blind, kommer båda att falla i en grop.” — Matteus 15:14; se också 2 Korintierna 4:4; 11:13—15.

18. Vad behöver sanningssökare få veta?

¹⁸ Prästerskapet är en del av Satans värld. (Johannes 8:44) Men det är en värld som Gud snart skall utplåna. (2 Petrus 3:11—13; 1 Johannes 2:15—17) Guds ord varnar således: ”Därför, vemhelst som vill vara världens vän gör sig till Guds fiende.” (Jakob 4:4) Prästerskapet ignorerar den varningen och fortsätter att blanda sig i politik. Dess medlemmar säger till sina anhängare att politikerna genom sina ansträngningar skall skapa en bättre värld. Men detta är ett falskt hopp, eftersom denna världen under Satan är på väg ut. Människor som hoppas på denna världen blir alltså vilseledda. De behöver få höra sanningen om vart världen är på väg och vad det är som skall ersätta den. — Ordspråksboken 14:12; 19:21; Matteus 6:9, 10; Uppenbarelseboken 21:4, 5.

19. Hur har vissa prästers världslighet avslöjats i media på senare tid?

¹⁹ På senare tid har det till och med avslöjats i media hur världsliga vissa av prästerskapets medlemmar är, till exempel vilken utsvävande och lyxbetonad livsstil vissa TV-predikanter har. En nutida textförfattare har skrivit en sång med titeln: ”Skulle Jesus bära en [10.000 dollars] Rolex [klocka] i sin TV-show?” Sången fortsätter med orden: ”Skulle Jesus vara politisk, om han kom tillbaka hit till jorden, ha sitt andra hem i [det luxuösa] Palm Springs och försöka dölja sin förmögenhet?” Allt fler präster tolererar eller utövar också homosexualitet. Redan nu betalar katolska kyrkan i Förenta staterna ut miljontals dollar i skadestånd på grund av att präster gjort sig skyldiga till sexuella övergrepp mot barn. — Romarna 1:24—27; 1 Korintierna 6:9, 10.

20. Varför måste Guds tjänare fortsätta att avslöja laglöshetens människa?

²⁰ Guds tjänare kan inte ignorera ett sådant orätt handlande, utan de måste avslöja det till gagn för andra. Den stora skaran av andra får måste skyddas mot dem som skulle kunna försöka få dem att bryta mot Guds lagar. Och de som ”suckar och jämrar sig över alla styggelser som bedrivs” måste letas fram och församlas för att få beskyddande vägledning av den store herden, Jehova Gud, och ”den rätte herden”, Kristus Jesus. — Hesekiel 9:4; Johannes 10:11; Ordspråksboken 18:10, NW.

21. Vad kommer Jehovas vittnen att fortsätta att förkunna?

²¹ Guds folk kommer därför inte att dra sig för att förkunna hans hämnd mot hela Satans värld, inbegripet dess laglöshetens människa, kristenhetens prästerskap. De kommer att med kraft förkunna änglabudskapet i Uppenbarelseboken 14:7: ”Frukta Gud och ge honom ära, därför att stunden för hans dom har kommit.” Och i denna proklamation kommer de också att ta med den allvarliga varningen i Uppenbarelseboken 18:4 angående falsk religion: ”Gå ut från henne, mitt folk, för att ni inte skall vara delaktiga med henne i hennes synder och för att ni inte skall få del av hennes hemsökelser.”