11. Varför var det en så lämplig tidpunkt för Överherden att varna församlingarna för tendenser som höll på att utvecklas?

¹¹ Aposteln Paulus hade emellertid förutsagt att det skulle bli ett avfall bland de smorda kristna, och Jesu budskap visar att detta avfall redan höll på att utveckla sig på Johannes’ ålderdom. Johannes var den siste av dem som verkade återhållande på detta alltomfattande försök från Satans sida att fördärva kvinnans säd. (2 Tessalonikerna 2:3–12; 2 Petrus 2:1–3; 2 Johannes, vers 7–11) Därför var det en lämplig tidpunkt för Jehovas överherde att skriva till de äldste i församlingarna och varna för tendenser som höll på att utvecklas och uppmuntra personer med rätt hjärteinställning att stå fasta för rättfärdighet.

Kristenhetens präster har faktiskt varit de mest framträdande medlemmarna av Satans säd. Aposteln Paulus talade om dessa som ”den laglöse” och förutsade att deras ”närvaro är enligt Satans verksamhet åtföljd av varje kraftgärning och av lögnaktiga tecken och förebud och av varje orättfärdigt bedrägeri”. – 2 Tessalonikerna 2:9, 10.

16. a) Mot vilka har kristenhetens ledare visat särskilt hat? b) Vad var det som ägde rum i kristenheten under medeltiden? c) Förändrade det protestantiska upproret, eller reformationen, kristenhetens avfälliga handlingssätt?

¹⁶ Samtidigt som kristenhetens ledare, både religiösa och världsliga, gjorde anspråk på att vara herdar för Guds hjord, visade de särskilt hat mot sådana som försökte uppmuntra till bibelläsning eller sådana som avslöjade deras oskriftenliga handlingar. Jan Hus och bibelöversättaren William Tyndale blev förföljda och fick lida martyrdöden. Under den mörka medeltiden kulminerade det avfälliga maktsystemet i den djävulska katolska inkvisitionen. Den som ifrågasatte kyrkans läror eller myndighet blev obarmhärtigt bringad till tystnad, och oräkneliga tusen så kallade kättare blev torterade till döds eller brända på bål. På så sätt försökte Satan se till att varje sann säd från Guds hustrulika organisation snabbt blev krossad. När det protestantiska upproret, eller reformationen, ägde rum (från år 1517 och framåt) var det många protestantiska kyrkor som visade en liknande intolerant anda. Även de gjorde sig skyldiga till blodskuld genom att ställa sådana som strävade efter att vara lojala mot Gud och Kristus inför martyrdöden. Ja, ”heliga mäns ... blod” blev utgjutet i stor mängd! – Uppenbarelseboken 16:6; jämför Matteus 23:33–36.