Roy Howard Beck, som skriver för den religiösa veckotidningen United Methodist Reporter, skriver i sin bok On Thin Ice (På tunn is): ”Bland dem som blev indragna i [omoraliska] förehavanden var TV-evangelister, predikanter i de etablerade kyrkosamfunden, biskopar, kända karismatiska ledare, framträdande lekmannapredikanter, vördade pastorer i de mindre kyrkosamfunden, präster, pingstvänner, liberala, konservativa — alla tänkbara kategorier. Vilken meritlista för kyrkans upplyftande roll i samhället!” — Sidan 214.

Engelska kyrkan

Engelska kyrkans högsta beslutande församling, generalsynoden, sammanträdde i november 1987 för att ta ställning till en motion som uppfordrade synoden att slå fast att ”otukt, äktenskapsbrott och homosexuella handlingar är syndfulla”. Generalsekreteraren för Lesbian and Gay Christian Movement (Den kristna rörelsen för kvinnliga och manliga homosexuella) förklarade: ”Om detta förslag antogs skulle det betyda kyrkans undergång, och ärkebiskopen av Canterbury vet det. I stort sett tror vi att mellan 30 och 40 procent av engelska kyrkans präster är homosexuella.”

Under synoden hade Higton presenterat en dossier med sensationella bevis mot homosexuella präster. En präst hade dömts för sexuella övergrepp mot minderåriga men hade bara flyttats till en annan församling. En annan präst, som hade dömts för grovt sedlighetssårande uppträdande på en offentlig toalett, flyttades till ett annat stift, där han blev dömd för en liknande förseelse — men ändå blev han inte avsatt. Higton rapporterade också att homosexuella anglikanska präster i London drev en liten bokhandel i kyrkans regi där de ”sålde tryckalster som påstods uppmuntra till homosexuell promiskuitet, bruk av manliga prostituerade och många andra homosexuella handlingar”. En bok i butiken visade enligt uppgift ”en femårig flicka i en säng tillsammans med sin far och hans manlige älskare”.

En annan sade: ”Jag fruktar att homosexualiteten nu har fått ett starkt fotfäste bland engelska kyrkans präster och inom engelska kyrkan som sådan.” En tredje parlamentsledamot sade: ”Detta beslut — eller detta skandalösa fuskverk, som jag skulle föredra att kalla det — utsätter i själva verket barnen för stora risker. Många homosexuella som inte kan finna någon partner tar sin tillflykt till minderåriga, och därför är ungdomar som besöker kyrkan så utsatta. ... För att tala klarspråk: Kyrkan har underlåtit att rensa bort fördärvbringande inflytanden som grasserar fritt inom dess egna led.”

Romersk-katolska kyrkan

Katolska kyrkan fördömer uttryckligen homosexualitet och brännmärker sådant beteende som grov synd. Men i praktiken skyddar kyrkan de präster som gör sig skyldiga till sådant och gör det till och med möjligt för dem att fortsätta med sin sexuella perversion. Påven Johannes Paulus II sade med en viss värme om de homosexuella: ”De finns i kyrkans hjärta.”

En oavhängig katolsk dagstidning, National Catholic Reporter, hävdade i numret för 27 februari 1987 att de homosexuella prästerna själva beräknar att 50 procent av alla katolska präster i Förenta staterna är homosexuella. Denna siffra är emellertid omtvistad. En psykolog, som grundar sin beräkning på 1.500 intervjuer, säger att 20 procent av USA:s 57.000 katolska präster är homosexuella, medan färskare rapporter har fått ”andra terapeuter att förmoda att den verkliga siffran i dag kan ligga närmare 40 procent”.

För drygt ett år sedan översvämmades tidningarna i många amerikanska stater av rapporter om katolska präster som begått sedlighetsbrott mot minderåriga. Följande typiska rapport kommer från San José i Kalifornien och stod att läsa i Mercury News för 30 december 1987:

”Vid en tidpunkt då nationen blir alltmer medveten om de problem som är förbundna med sexuella övergrepp mot barn fortsätter katolska kyrkan i Förenta staterna att ignorera och släta över fall där präster begått sexuella övergrepp mot barn, enligt vad som framkommer av domstolsprotokoll, interna kyrkliga dokument, statstjänstemän och offren själva.

Befattningshavare inom kyrkan hävdar att det ökända fallet i Louisiana år 1985, då en präst förgrep sig på minst 35 pojkar, har lärt dem att ta itu med problemet med fast hand. Men en tre månader lång undersökning som utförts av Mercury News visade att kyrkliga befattningshavare i mer än 25 stift runt om i landet har underlåtit att rapportera sådana fall till myndigheterna, förflyttat skyldiga präster till andra församlingar, nonchalerat klagomål från föräldrar och ignorerat de framtida men som de utsatta barnen kan komma att drabbas av. ... Miljontals dollar i skadestånd har redan betalats ut till offren och deras familjer, och i en kyrklig rapport från år 1986 beräknade man att skadeståndskraven mot kyrkan skulle kunna komma upp i en miljard dollar under nästa decennium.”

Det ”ökända fallet i Louisiana år 1985”, som nämndes i rapporten i Mercury News, gällde en präst vid namn Gilbert Gauthe. Kyrkan har ”pungat ut med 12 miljoner dollar till hans offer”. Man hade känt till Gauthes homosexuella handlingar i många år, men ”stiftet löste problemet genom att flytta honom från församling till församling åtminstone tre gånger”. I ett fall intygade föräldrarna ”att Gauthe hade förgripit sig på deras 7-årige son från dennes första dag som korgosse och ett år framåt, tills prästen blev förflyttad”.

Rapporten talade också om ”framtida men” för barnen. Ibland går skadan inte att reparera. En 12-årig pojke tog sitt liv och efterlämnade ett brev där han sade att livet ”inte var värt att leva” sedan han praktiskt taget blivit ”sexslav åt en franciskanerbroder”. En annan pojke som antastats av en präst hängde sig efter att ha sagt till sin bror: ”Kontakta fader S. och säg att jag förlåter honom.”

De flesta sexuella övergrepp gäller pojkar, men många flickor blir också antastade. Clevelandtidningen Plain Dealer för 19 december 1987 rapporterade att en 16-årig flicka och hennes föräldrar år 1986 lämnat in en stämningsansökan mot sju präster för sexuellt ofredande. Hon hade blivit gravid, och prästerna hade då uppmanat henne att göra abort. När hon vägrade, ordnade de så att hon skulle få resa till Filippinerna för att dölja sitt havandeskap. Kyrkan är emot homosexualitet och abort, men tydligen gäller detta inte dess egna präster.

Tidningsrapporterna fortsätter, sida upp och sida ner, med att tala om många fall där katolska ungdomar blivit utsatta för homosexuella övergrepp av katolska präster, om hur miljontals dollar betalats ut i skadestånd efter domstolsbeslut, om de många uppgörelser som kommit till stånd utanför domstolarna och om försäkringsbolag som ”inte längre vill hålla stiftets personal skadeslös vid övergreppsmål”.

Thomas Fox, redaktör vid National Catholic Reporter, säger: ”Problemet har i åratal slätats över av landets biskopar.” Eugene Kennedy, en före detta präst som numera verkar som professor i psykologi vid Loyola University, säger: ”Det ni nu ser i domstolarna är bara toppen av isberget.” Thomas Doyle, dominikanerpräst och expert på kanonisk lag, förklarar: ”Sexuella övergrepp av präster mot minderåriga pojkar är det i särklass allvarligaste problem som vi har haft att brottas med på flera hundra år.”