En präst lät trycka klistermärken med följande ord: ”JEHOVAS VITTNEN: Stör inte friden i denna familj. TACK!” Han lät sätta upp dessa klistermärken på ett antal dörrar i staden. Alla talade om Jehovas vittnen och gjorde dem till sin främsta måltavla för hån och åtlöje. Trots detta visade bröderna mod och fortsatte att arbeta i tjänsten med ännu större nit än tidigare. De flesta familjer hade inte velat ha dessa klistermärken på sina dörrar. En del pojkar, som prästen hade skickat, fick 100 lire för att sätta fast dem på dörrarna, uppges det.

Under tiden hade herr B— gett besked åt sin hustru om att hon var tvungen att flytta hemifrån, eftersom han redan hade vidtagit åtgärder för att få ut en laglig separation. Men saker och ting var på väg att ta en annan vändning i denna stad. En lokal radiostation sände ett program, och reportern beskrev fallet som ”ett tillvägagångssätt av tvivelaktig smak, ett tarvligt uppförande”. Under programmet förklarade våra bröder att många familjer hade blivit påtvingade klistermärken. Detta framgick av det förhållandet att de sattes upp under natten och till och med på dörrar till en del hem som tillhörde Jehovas vittnen och familjer som välkomnade deras besök. Radioreportern berömde Jehovas vittnen och sade att de är människor ”som är utomordentligt hövliga och uppträder med yttersta omtanke”.

Människorna i staden har ändrat sin inställning, och det går nu att föra underbara samtal om bibeln. De är alla ense om att det inte är Jehovas vittnen som stör familjefriden. Om det fortfarande finns klistermärken på dörrarna, så har de inte längre någon innebörd.