Prästerna på Timor hade fortfarande siktet inställt på att krossa Jehovas vittnen. År 1961 lyckades de få religionsdepartementet och de lokala militära myndigheterna att förbjuda tjänsten från hus till hus. Då ändrade vännerna bara sitt sätt att predika. De talade med människor på marknader och vid brunnar, med fiskare som förde in sin fångst till stranden och med dem som besökte kyrkogårdar. Efter en månad veknade de militära myndigheterna och meddelade via radio att det rådde religionsfrihet på Timor. När religionsdepartementet ändå hävdade att det fortfarande var förbjudet att vittna från hus till hus, bad bröderna att få ett skriftligt intyg på förbudet. Tjänstemännen vägrade. Efter det började vännerna vittna från hus till hus igen utan några hinder.

En framträdande holländsk teolog i Jakarta gav 1960 ut en bok där han beskyllde Jehovas vittnen för att vara falska kristna. Den här boken fick många präster att gå till attack mot vittnena. Prästerna i en stad skrev till religionsdepartementet och anklagade vittnena för att ”förvirra deras kyrkomedlemmar”. När vittnena fick möjlighet att besvara anklagelserna lade de fram fakta, och det blev ett fint vittnesbörd. En av tjänstemännen, som var religiös, gav sin kollega rådet: ”Lämna Jehovas vittnen i fred. De väcker liv i sovande protestanter.”

År 1964 vände sig en grupp protestantiska präster i Papua till en parlamentskommitté för religiösa och sociala frågor för att få Jehovas vittnens verksamhet förbjuden. Bröder från avdelningskontoret bad att få träffa kommittén för att bemöta anklagelserna. ”Vi fick framföra vår sak och berätta om vårt bibliska undervisningsarbete under nästan en timme”, sa Tagor Hutasoit. ”En av politikerna, som var protestant, hade invändningar och sa att vi orsakade religiös oro i Papua. Men de flesta muslimerna i kommittén var positiva. De sa: ’Grundlagen garanterar religionsfrihet, så ni har rätt att predika.’” Efter det här mötet förklarade en högt uppsatt regeringstjänsteman i Papua: ”Den nya regeringen ... upprätthåller religionsfriheten, en frihet som också gäller nya religiösa grupper.”