Prästerna fortsätter kampen

Efter andra världskriget fortsatte prästerna i östra Tjeckoslovakien att anstifta förföljelse av Jehovas vittnen. Under det nazistiska styret hade de anklagat vittnena för att vara kommunister; nu påstod de att vittnena var emot kommunistregimen. När Jehovas vittnen besökte människor från hus till hus, hände det att prästerna fick lärarna att ge hundratals barn ledigt från skolan, så att de kunde gå ut och kasta sten på vittnena.

Katolska präster i Santa Ana i El Salvador bedrev likaså en hetskampanj mot Jehovas vittnen år 1947. Vid ett tillfälle, när bröderna gick igenom veckans studieavsnitt i Vakttornet, kastade några pojkar in stenar genom den öppna dörren. Därefter kom en procession med präster i spetsen. Några bar på facklor, medan andra bar på helgonbilder. ”Länge leve Jungfrun!” ropade de. ”Död åt Jehova!” I omkring två timmar bombarderades byggnaden med stenar.

I mitten av 1940-talet blev Jehovas vittnen i Quebec i Canada också utsatta för fruktansvärda övergrepp, både av katolska pöbelhopar och av myndighetspersoner. Delegationer från biskopsgården gick dagligen till polisen och krävde att ordningsmakten skulle driva bort Jehovas vittnen. Det hände ofta före en arrestering att man kunde se polisen komma direkt från kyrkans bakdörr. År 1949 drev en katolsk pöbelhop ut Jehovas vittnens missionärer ur staden Joliette i Quebec.

I Sucre i Bolivia förekom också våldshandlingar. När Jehovas vittnen höll en sammankomst år 1955, omringade ett gäng pojkar från den katolska skolan Sagrado Corazón sammankomstplatsen och började skrika och kasta stenar. Genom en kraftig högtalare högt uppe på kyrkan på andra sidan gatan uppmanades alla katoliker att försvara kyrkan och ”Jungfrun” mot de ”protestantiska kättarna”. Biskopen och prästerna försökte personligen avbryta mötet, men polisen beordrade dem att lämna salen.

När Jehovas vittnen året före anordnade en sammankomst i Riobamba i Ecuador, skulle det hållas ett offentligt föredrag över temat ”Är kärleken praktisk i en självisk värld?” En jesuitpräst hade emellertid uppviglat de katolska invånarna och uppmanat dem att hindra att föredraget hölls. Föredraget hade just börjat när man kunde höra en pöbelhop ropa: ”Länge leve katolska kyrkan!” och ”Ner med protestanterna!” Polisen gjorde en berömvärd insats och höll hopen tillbaka med dragna sablar. Men pöbelhopen kastade sten på byggnaden där mötet hölls och senare på det hus där missionärerna bodde.

De romersk-katolska prästerna har gått i spetsen för förföljelsen, men de har inte varit de enda. De grekisk-ortodoxa prästerna har varit lika aggressiva och har använt samma metoder inom sitt mer begränsade verksamhetsområde. Dessutom har många protestantiska präster visat en liknande inställning, där de har känt att de har kunnat göra det. I Indonesien har de till exempel anfört pöbelhopar som har avbrutit bibelstudier i privata hem och brutalt slagit de Jehovas vittnen som varit närvarande.