I mars 1928 förde en präst mig och en syster från Förenta staterna inför domstol — trots att han hade slagit oss. Vid förhöret frågade domaren som ledde förhöret prästen: ’Hade du inte [ett träd] i byn som du kunde hänga honom i?’ Jag blev dömd till två månaders fängelse, så jag fick fira Åminnelsen ensam det året.”

”I byn Pagi samlades alla byborna på torget. Jag visade Sällskapets litteratur, och många tog emot böcker. Sedan kom byns präst fram och drog mig i rocken och sade: ’I lagens och kungens namn arresterar jag dig.’ Han försökte ringa polisen, men telefonen fungerade inte. Jag bad tyst till Jehova om vägledning för att veta vad jag skulle göra. Till sist tog jag min bokväska och ropade: ’I Jehovas namn tar jag min väska och går.’ Det blev fullständigt tyst. Ingen sade ett ord. Jag bara gick och fortsatte att predika!”

Det finns nu omkring 47 församlingar med 2.500 förkunnare på de olika öarna runt Grekland.

Pionjärtjänsten

Till och med under dessa svåra första år var det några nitiska greker som ville göra förkunnartjänsten till sin levnadsbana. Michalis Kaminaris, en av de första pionjärerna, återvände till Grekland år 1934, full av entusiasm och en önskan att få predika de goda nyheterna på heltid. Efter bara en kort tid förenade sig Michalis Triantafilopoulos med honom. Dessa två bearbetade flera stora områden i Grekland. Broder Kaminaris minns och säger: ”Allteftersom verksamheten gick framåt, intensifierades motståndet. I byn Magouliana angreps vi av en pöbelhop, och i byn Prasino ledde byns präst ett angrepp riktat mot oss. I landskapen Messenien, Aitolien och Akarnanien blev dussintals vänner förda inför rätta anklagade för proselytvärvning.