Arons prästerliga avkomlingar. I Bibel 2000 och 1917 års svenska översättning förekommer uttrycket ”Arons släkt” i 1 Krönikeboken 12:27 (i 1917 även i 27:17); i King James Version och i Moffatts engelska översättning används uttrycket ”aroniter” både i 12:27 och i 27:17. I den hebreiska masoretiska texten står det bara ”Aron” på dessa båda ställen. (LXX [Paul de Lagardes utgåva] har ”Arons söner” i 1Kr 12:27.) Det är tydligt att namnet ”Aron” här används i kollektiv betydelse, liksom ofta är fallet med namnet Israel, och står för Arons hus eller hans manliga avkomlingar på Davids tid, vilka var av Levis stam och tjänade som präster. (1Kr 6:48–53) I Första Krönikeboken 12:27 har Nya världens översättning lydelsen: ”Och Jehojada var ledaren för Arons söner, och med honom var det 3 700”, och fotnoten till uttrycket ”Arons söner” anger att i den masoretiska texten står det här bara ”Aron”, inte ”Arons söner”.

Aron blev inte bara satt över hela prästerskapet utan blev också av Gud utvald till att vara stamfar för den släkt eller det hus varifrån alla framtida överstepräster skulle tas.

Gud befallde nu att 12 stavar, en stav för var och en av de 12 stammarna, skulle läggas i tältboningen, och på staven för Levis stam skrevs Arons namn. (4Mo 17:1–4) Dagen därpå gick Mose in i Vittnesbördets tält och såg att Arons stav hade skjutit skott, blommade och bar mogna mandlar. (4Mo 17:8) Detta fastslog utom allt tvivel att Jehova bland leviterna hade utvalt Arons söner till att tjäna som präster och bemyndigat Aron att tjäna som överstepräst. Efter detta blev det aldrig mer på allvar ifrågasatt om Arons hus hade rätt till prästadömet. Arons stav, som hade knoppats, lades i förbundsarken som ”ett tecken för de upproriska sönerna”. Sedan dessa upproriska israeliter hade dött och folket hade kommit in i det utlovade landet verkar det emellertid som om staven togs bort, eftersom den då hade tjänat sitt syfte. (4Mo 17:10; Heb 9:4; 2Kr 5:10; 1Ku 8:9)