Gutenberg — Hur han berikade världen
FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I TYSKLAND
VILKEN av de uppfinningar som gjorts under det senaste årtusendet har haft störst inverkan på ditt liv? Telefonen, TV-n eller bilen? Det var troligtvis ingen av dem. Enligt många experter var det att boktryckningen mekaniserades. Den som tillskrivits äran av att ha uppfunnit den första praktiskt användbara metoden är Johann Gensfleisch zur Laden, mera känd som Johann Gutenberg. Han hade en aristokratisk bakgrund och behövde därför inte gå igenom en vanlig lärlingsutbildning.
Gutenbergs idé har beskrivits som ”det stora tyska bidraget till civilisationen”. Varje bevarat exemplar av hans mästerverk — den så kallade 42-radiga Gutenbergbibeln — är värt en förmögenhet.
Gyllene Mainz
Gutenberg föddes i Mainz omkring år 1397. Mainz ligger vid Rhen och hade vid den tiden omkring 6.000 invånare. Som den ledande i en mäktig sammanslutning av städer var staden känd som Gyllene Mainz. Ärkebiskoparna i Mainz innehade rätt att delta i kungavalen i Tysk-romerska riket. Mainz var berömt för sina guldsmeder. Den unge Johann lärde sig mycket om att arbeta i metall, bland annat att gravera bokstäver i metall. På grund av politiska gräl levde han under några år i exil i Strasbourg, där han ägnade sig åt och lärde ut konsten att slipa ädelstenar. Men det som sysselsatte honom mest var hans hemliga arbete med en ny uppfinning. Gutenberg försökte fullända boktryckarkonsten.
Gutenbergs begåvning och Fusts pengar
Gutenberg återvände till Mainz och fortsatte med sina experiment. För att finansiera det hela vände han sig till Johann Fust, som lånade honom 1.600 gulden — en furstlig summa vid en tid då en skicklig hantverkare inte tjänade mer än 30 gulden på ett år. Fust var en skarpsinnig affärsman som såg möjligheter till förtjänst i projektet. Vad var det för slags projekt Gutenberg hade i tankarna?
Med sin vakna blick hade Gutenberg lagt märke till att vissa saker producerades i stora mängder och identiskt lika varandra. Mynt, till exempel, präglades och kulor göts i metall. Kunde man inte trycka hundratals identiskt lika textsidor och sedan sätta samman sidorna i ordningsföljd till identiskt lika böcker? Vilka böcker? Han hade Bibeln i tankarna, en så dyrbar bok att endast några få privilegierade hade egna exemplar. Gutenbergs avsikt var att producera stora mängder identiskt lika biblar och göra dem mycket billigare än de handskrivna exemplaren utan att offra något av deras skönhet. Hur skulle det gå till?
De flesta böcker skrevs av för hand, vilket krävde flit och tid. Tryckning hade prövats med handskurna träblock, med ett block för varje textsida. En kines som hette Pi Sheng hade till och med gjort lösa skrivtecken av lera. I Korea hade bokstäver av koppar använts vid ett statligt tryckeri. Men tryckning med lösa typer — lösa bokstäver som kan sättas om för varje ny sida — krävde typer i oerhörda mängder, och ingen hade utvecklat något sätt att framställa sådana. Den uppgiften väntade på Gutenberg.
Med sina erfarenheter i att arbeta i metall insåg han att tryckning bäst kunde göras med lösa typer, men inte gjorda av lera eller trä, utan av metall. De skulle gjutas i en form, inte snidas och inte brännas i en ugn. Gutenberg behövde gjutformar som kunde användas till att gjuta alla de 26 olika bokstäverna i hans alfabet — gemena och versaler — plus ligaturer, skiljetecken och siffror. Allt som allt beräknade han att det behövdes 290 olika tecken, vart och ett i dussintals exemplar.
Arbetet kan börja
Till sin bok valde Gutenberg gotisk stil, den som munkarna brukade använda när de gjorde avskrifter av Bibeln på latin. Han utnyttjade sina kunskaper i att arbeta i metall och skar ut en spegelvänd relief av varje bokstav och tecken i ett litet stålstycke. (Bild 1) Med denna stålstämpel slog man sedan in bokstavsbilden i ett ämne av mjukare metall, antingen koppar eller mässing. Resultatet blev en fördjupning med den rättvända bilden i den mjukare metallen, en bild som kallas matris.
Nästa steg inbegrep ett gjutinstrument, ett verk av Gutenbergs begåvning. Gjutinstrumentet var stort som en knytnäve och var öppet upptill och undertill. Matrisen för en bokstav monterades i botten på gjutinstrumentet, och smält metallegering hälldes i uppifrån. (Bild 2) Legeringen — tenn, bly, antimon och vismut — kallnade och stelnade fort.
När den stelnade legeringen togs ut ur formen, hade den en spegelvänd bokstavsrelief i ena änden och kallades typ. Det hela upprepades tills det önskade antalet typer för den bokstaven hade framställts. Sedan togs matrisen ur gjutinstrumentet och ersattes med matrisen för nästa bokstav. På så vis kunde man på kort tid framställa så många typer för varje bokstav och tecken som man önskade. Alla typerna hade exakt samma höjd, vilket var nödvändigt för Gutenberg.
Nu kunde tryckeriarbetet börja. Gutenberg valde ett avsnitt i Bibeln som han ville trycka. Med sätthaken i handen bildade han ord av typerna och satte samman orden till textrader. (Bild 3) Varje rad avpassades så att raderna blev lika långa. I ett sättskepp sattes raderna samman i spalter, två spalter på varje sida. (Bild 4)
Denna textsida fixerades i rätt position på pressens fundament och färgades sedan in med svart tryckfärg. (Bild 5) Pressen — liknande dem som användes vid vinframställning — överförde tryckfärgen från typerna till papper. Resultatet blev en tryckt sida. Mera tryckfärg sattes till, nytt papper lades i, och processen upprepades tills det önskade antalet sidor var tryckta. Eftersom typerna var lösa, kunde de användas om igen till att sätta andra sidor.
Ett mästerverk inom boktryckarkonsten
Gutenbergs verkstad, som sysselsatte mellan 15 och 20 personer, färdigställde den första tryckta Bibeln år 1455. Omkring 180 exemplar trycktes. Varje bibel hade 1.282 sidor, med 42 rader tryckta i två spalter på varje sida. Bindningen av böckerna — varje bibel bestod av två band — och handmålningen av de ornamenterade rubrikerna och begynnelsebokstaven i varje kapitel gjordes efteråt utanför Gutenbergs verkstad.
Kan vi föreställa oss det stora antal typer som krävdes för att trycka Bibeln? Varje sida innehåller omkring 2.600 tecken. Om man tänker sig att Gutenberg hade sex sättare som var och en arbetade med tre sidor samtidigt, så behövdes omkring 46.000 typer. Vi kan lätt inse att det var Gutenbergs gjutinstrument som var nyckeln till att trycka med lösa typer.
Människor häpnade när de jämförde biblarna: Varje ord var på precis samma plats, något som var omöjligt med handskrivna dokument. Günther S. Wegener skriver att den 42-radiga bibeln uppvisade ”sådan harmoni och skönhet att alla senare tiders boktryckare böjer sig i vördnad för detta mästerverk”.
Ruinerad
Fust var mindre intresserad av att skapa ett mästerverk än av att tjäna pengar. Avkastningen på hans investering drog längre ut på tiden än väntat. Kompanjonerna gled isär, och år 1455 — just när biblarna blev klara — sade Fust upp lånen. Gutenberg kunde inte betala tillbaka och förlorade domstolsprocessen som följde. Han tvingades lämna ifrån sig åtminstone delar av sin tryckeriutrustning och typerna för biblarna till Fust. Denne startade ett eget tryckeri tillsammans med en av Gutenbergs skickliga yrkesmän, Peter Schöffer. Fusts och Schöffers nya företag skördade äran för det Gutenberg hade åstadkommit och blev världens första kommersiellt framgångsrika tryckeri.
Gutenberg försökte fortsätta sitt arbete genom att starta ett nytt tryckeri. Vissa forskare tillskriver honom ytterligare annat material som tryckts på 1400-talet, men inget nådde upp till den 42-radiga bibelns storslagenhet och prakt. År 1462 slog olyckan till igen. En maktkamp inom den katolska hierarkin slutade med att Mainz brändes och plundrades. För andra gången förlorade Gutenberg sin verkstad. Han dog sex år senare, i februari 1468.
Arvet efter Gutenberg
Gutenbergs uppfinning spreds snabbt. År 1500 fanns det tryckpressar i 60 tyska städer och i 12 andra länder i Europa. ”Utvecklingen av boktryckarkonsten innebar en revolution för kommunikationerna” sägs det i The New Encyclopædia Britannica. ”Under de följande 500 åren gjordes ett stort antal förbättringar inom trycktekniken, men den grundläggande metoden förblev i huvudsak oförändrad.”
Boktryckarkonsten förvandlade livet i Europa, eftersom kunskap inte längre var något som var förbehållet de privilegierade. Nyheter och information började nå ut till gemene man, som blev mer medveten om vad som försiggick omkring honom. Tryckningen gjorde det nödvändigt att ge vart och ett av de nationella språken en standardiserad skriven form som alla kunde förstå. Således standardiserades och bevarades engelskan, franskan och tyskan. Efterfrågan på läsestoff ökade oerhört. Före Gutenberg hade det funnits några få tusen bokhandskrifter i Europa; 50 år efter hans död fanns det miljoner böcker.
Reformationen på 1500-talet skulle inte ha kunnat genomföras utan den mekaniserade tryckningen. Bibeln översattes till engelska, fornslaviska, franska, italienska, nederländska, polska, tjeckiska och tyska, och med tryckpressen var det lätt att framställa tiotusentals exemplar. Martin Luther tog väl vara på tryckpressens möjligheter när han spred sitt budskap. Han lyckades i sina strävanden, medan andra som levt före Gutenbergs tryckpress hade misslyckats. Det är inte att undra på att Martin Luther talade om tryckpressen som Guds redskap för ”att sprida den sanna religionen världen runt”!
Bevarade exemplar av Gutenbergs bibel
Hur många exemplar av Gutenbergs bibel finns bevarade? Tills helt nyligen har antalet trotts vara 48 exemplar — av vilka några är ofullständiga — spridda runt om i Europa och Nordamerika. Ett av de vackraste är ett pergamentexemplar som finns i Förenta staternas kongressbibliotek i Washington D.C. Men år 1996 gjordes en sensationell upptäckt: Ytterligare en del av en Gutenbergbibel hittades i ett kyrkoarkiv i Rendsburg i Tyskland. — Se Vakna! för 22 januari 1998, sidan 29.
Så tacksamma vi kan vara att Bibeln nu finns överkomlig för alla! Det betyder förstås inte att vi kan gå ut och köpa en 42-radig Gutenbergbibel! Hur mycket är en sådan värd? År 1978 betalade Gutenbergmuseet i Mainz 3,7 miljoner D-mark (16,6 miljoner kronor i dagens penningvärde) för ett exemplar. Nu är det exemplaret värt flera gånger den summan.
Vad är det som gör Gutenbergs bibel så unik? Professor Helmut Presser, före detta chef för Gutenbergmuseet, anger tre skäl. För det första var Gutenbergs bibel den första bok som trycktes med lösa typer i västvärlden. För det andra var det första gången som Bibeln trycktes. För det tredje är den fantastiskt vacker. Professor Presser skriver att i Gutenbergs bibel ser vi ”den gotiska skriften vid sin absoluta höjdpunkt”.
Människor i alla kulturer står i tacksamhetsskuld till Gutenbergs begåvning. Han kombinerade gjutformen, metallen, tryckfärgen och pressen. Gutenberg mekaniserade tryckningen och berikade världen.
[Bilder på sidorna 16, 17]
1. Med en stålstämpel slogs bokstavsbilden in i kopparmatrisen
2. Smält metallegering hälldes i gjutinstrumentet. När legeringen stelnat, hade man en typ med en spegelvänd bokstavsbild
3. I en sätthake sattes typerna samman till ord och textrader
4. Raderna sattes till spalter i ett sättskepp
5. Textsidan lades på pressens fundament
6. Ett kopparstick av Gutenberg, från år 1584
7. I dag är ett exemplar av Gutenbergs bibel värt miljoner
[Bildkällor]
Bild 1–4, 6 och 7: Gutenberg-Museum Mainz; bild 5: Genom tillmötesgående från American Bible Society
[Bildkälla på sidan 16]
Bakgrund: Med tillstånd av British Library/Gutenberg Bible